Inte så ofta

Här kommer en bild på något jag inte stickar särskilt ofta – en grenkil.

Majas mamelucker. Snart bara benresåren kvar.

Annonser

Milet – de fantastiska vantarna

Det började med att någon stickade så snygga vantmuddar. Jag tyckte det såg ut som små rävar.

Så jag köpte häftet Knit worthy 4 (design Ysolda Teague) som innehöll beskrivningen till vantarna. Svart, vitt och gult garn hade jag hemma men det blev inte rätt. Jag tror inte att det bara var min förkylning som gjorde att omdömet var grumlat – nyanserna blev inte helt rätt. (Jag såg ju rävarna framför mig – det här blev inga rävar!)

Så jag tog och beställde rätt nyanser – sotsvart, naturvit och arveguld – från garnr.se. Som sagt, jag var dunderförkyld och vad jag kunde se så fanns inte alla de hos Yll o tyll.

Efter att den första vanten blev alldeles för stor så stickade jag om med tunnare stickor. Och nu är de klara.

Det verkar som att jag stickat lite fel på den vänstra vanten. Kanske ska jag sy dit lite lusar?

Mudden är dubbel och döljer en resår. Enligt beskrivningen skulle denna göras i räv-garnet. Synd på rara kulörer, tyckte jag (och dessutom färre trådar att fästa), så jag stickade resåren i naturvitt.

Det andra som jag lockades av med de här vantarna är hoptagningen. Istället för att man tar ihop i vardera sidan av vanten så gör man minskningarna på flera ställen och man får en rund topp. De få gånger jag stickat vantar på det här sättet så har vantarna blivit favoriter. En sån hoptagning skulle man egentligen gärna ha på en mössa också, eller hur?

Nu blev det visst ingen ordentlig bild med vantarna på mina händer. Tyvärr är de fortfarande lite stora. Jag tycker mudden är för långt upp på armen. Och så är jag inte helt förtjust i att ha dubbel mudd då det blir bylsigt under kappan eller jackan. Och så blev de lite långa över huvud taget. Jag är inte heller helt nöjd med tumkilen. Jag fick sticka några varv extra och öka lite mer för att få till det och jag tycker inte att övergången till tummens mönster är helt lyckad. Jag har provat att fylla ut med maskstygn men blev inte nöjd med det heller.

Specifikationer
Beskrivning
: Milet av Ysolda Teague
Garn: Rauma Finull, totalt 82 gram; ca 34 gram naturvitt (401), 41 gram koksgrå (4387) och 5 gram rävgult/arveguld (4197)
Stickor: 2,5 mm, förutom slätstickningen i mudden som stickades med 2,75 mm
Modifikationer: Stickade enligt beskrivningen men bytte inte till grövre stickor efter den långa muddresåren. Stickade vanten längre och ökade två gånger ytterligare i tumkilen, satte 17 maskor från tumkilen på en tråd och lade upp 9 nya. Tummen stickade jag sedan runt med 26 maskor och minskade 2 maskor sista grå varvet innan de gula plupparna.
Omdöme: Krånglig och enkel vante. Lite frustrerande men till sist ganska rolig stickning. Nöjd med hoptagningen. Och ”rävarna”. Kanske blir den en vante med bara rävar någon gång, jag har lite rävgult kvar…

Obloggat 26 – Noro scarf

Lite bakgrundsinfo finns sedan tidigare här på bloggen. Här kommer nu två fantastiskt stylade bilder på den färdiga halsduken.

Specifikationer

Garn: Noro Silk Garden, färg 394, och Silk Garden Solo, färg 1, 100 gram av vardera

Stickor: 4,5 mm

Beskrivning: Noro Scarf av Jared Flood (Brooklyn Tweed)

Kommentar: What you see is what you get. Men ganska så mjuk och trevlig stickning. Det blev till någon annan än mig. 2007 var kanske inte så pjåkigt ändå.

Sådär ja! Nu tror jag faktiskt att det bara finns ett obloggat projekt kvar.

Enkla vantar

I somras på utflykt till Östergötlands ullspinneri köpte jag förgarn när jag egentligen var på väg ut. Nu har en del av det blivit till Garnomeras enkla vantar.

Specifikationer

Garn: förgarn från Östergötlands ullspinneri, 75 gram

Stickor: 4 mm

Beskrivning: Garnomeras enkla vantar. Stickade så som det står.

Ja, de är verkligen enkla. Och inte. Jag vet inte riktigt vad det är men troligen stickar jag för hårt när jag stickar vantar i lite grövre garn på grövre stickor. Alltså gäller det även lovikkavantar. Trist för egentligen går det ju fort och är enkelt och blir superbra vantar. Men det är sååååå trååååkigt och meckigt att få till.

Har ni något tips? Sticka med tunnare stickor? Låta det bli lösare och sticka lite större och filta ihop lite?

Resultatet är i varje fall ett par supermjuka och fluffiga vantar!

Mössan Molly

Jag såg att Mia stickat en snygg mössa med mönster som syntes trots att det var mörkt garn. Så jag kopierade konceptet helt enkelt. Här är min variant av mössan Molly.

Specifikationer

Beskrivning: Molly av Erin Ruth

Garn: Lark från Quince and Co, 75 gram

Stickor: 3,75 till resåren, 4 mm till resten.

Modifikationer: Mössan blir jättestor med min masktäthet, framförallt lång. Så jag började minskningarna lite tidigare än i beskrivningen, efter 17 omgångar aviga maskor.

Utlåtande: Rolig stickning med maffig fläta. Snygg hoptagning får plus! Men den blev som sagt lite stor så den hamnar i presentlådan, kanske passar den en ungdom i min närhet bättre. Garnet är jättetrevligt att sticka i även om resultatet nästan blir opersonligt och som ett ”köpeplaggsmaterial”. Men det utlåtandet kommer som sagt från en som gillar stickigt garn.

Välkommen hit

Ja, jag fortsätter att köra på ny adress. Hoppas att det ska funka bra! (Är det några problem så lämna en kommentar eller mejla mig: liisamy @ hotmail.com.)

Det känns som att det snart är dags för listan, mest för att jag själv ska få någon koll på vad jag har i mina högar. Här är i alla fall ett par vantar som jag har på gång.

Japp, de är olika stora och den vänstra är nu upprepad ner till mudden och jag håller på att sticka om den. Skillnaden är att på vanten till vänster har jag stickor 2,75 mm och på vanten till höger har jag använt 2,5 mm. Och stickat lite fler varv. Vanten heter Milet och är designad av Ysolda Teague och finns med i ett häfte med flera fina designer (Knit worthy 4). Det är från samma häfte jag stickade mössan Liab.