Joy + Bousta beanie

Inspirerad av halvvantarna Joy stickade jag en mössa med samma lusmönster.

Tyvärr blev den lite kort för mig. Som tur är passar en mössa nästan alltid någon annan….

Mönstret jag utgick ifrån var Bousta beanie (design Gudrun Johnston) som jag tidigare i somras stickade en variant av.

Båda mössorna är stickade i Rauma finull (det röda och det orange är Kauni) på stickor 3 mm (i resåren) och 3,5 mm. Jag har för mig att jag gjorde orginalmössan en rapport kortare på höjden och det funkade bra när det var flerfärgsstickning men blev för kort i Joy-varianten då det är helt enfärgade varv mellan lusarna.

I bakgrunden Lews Castle i Stornoway.

Joy

Stickdesignern Ysolda Teague har gett ut ett antal små mönsterhäften som heter Knitworthy. De innehåller framförallt små saker som man gärna kan sticka till någon man håller av och som är knitworthy. Värd att sticka åt. Jag gillar tanken och har stickat flera saker från häftena (till exempel Milet och Liab).

I somras stickade jag halvvantarna Joy. Jag tycker det är fint som Ysolda skriver om vantarna att de kan vara en present till någon för att bekräfta hens identitet eller till någon som jobbar inom sjukvård eller som lärare som genom att använda dem kan signalera att alla är välkomna.

Det är en rolig design med många finurliga detaljer och jag fick tillbaka min stickmojo genom att göra de här.

Specifikationer

Beskrivning: Joy av Ysolda Teague, från Knitworthy 5

Garn: Rauma finull (den röda och den orange är Kauni)

Stickor: 2,75

Storlek: mellanstorleken

Problemet för mig är att det här paret blev lite för stort för mig. Jag har provat att sticka storleken mindre med stickor 2,5 och de passar fint (dessvärre har jag inte fäst trådarna). Kanske passar det här paret dig eller någon i din vänskapskrets som är Knitworthy? De är alltså lätt använda och ges naturligtvis bort efter en tvätt.

Skriv en kommentar om varför just du eller den du vill ge vantarna till borde vara de rättmätiga ägarna så utser jag en vinnare söndagen den 6 oktober.

Varför det är viktigt att visa att alla är välkomna känns extra viktigt nu, när man på platser i Sverige inte känner att det är viktigt. Här kommer också min text Är stickning politiskt? in. Stickas läsare kan läsa texten i medlemsbladet. Jag har också lagt texten här på bloggen.

Är stickning politiskt?

Har du också märkt att det i tidigare helt stickrelaterade forum nu också diskuteras andra saker som rasism, rättigheter för HBTQ-personer och att stick- och virkforumet Ravelry lanserade en ”no Trump policy”?

Kanske har du inte hängt med och undrar vad det är som händer. Kanske tycker du att det är jobbigt att hitta politik där du tidigare enbart fick garninspiration och goda vibrationer.

Ravelry som är forumet för oss som håller på med garn är ett privat företag som redan sedan starten har haft som policy att det som på engelska benämns hate speech (ungefär hatiska uttalanden som används för att kränka andra) inte är tillåtet på Ravelry.

Det som hände i den svenska midsommarhelgen var att man gick ut och förtydligade att även stöd för USA:s president Donald Trump och hans administration är att betrakta som hate speech då det är att betrakta som stöd för white supremacy (supremacy betyder överlägsenhet, överhöghet).

Ravelry har alltså inte uteslutit några medlemmar på grund av deras politiska tillhörighet, de har valt att inte tillåta sådana politiska diskussioner som uttrycker stöd för Trump då det (direkt eller indirekt) är en kränkning mot många människor. Personer som inte hörsammar detta kan däremot bli uteslutna.

Vad har det här nu med stickning att göra? Jo, vi som stickar är ju människor. Och på samma sätt som i många andra forum finns det näthat inom stickvärlden. Kanske har du inte stött på det? Jag har inte heller råkat ut för det själv och inser då att jag är priviligierad. Jag är en vit, inte extremt överviktig, heterosexuell kvinna i medelåldern med kärnfamilj och har inga synliga funktionshinder. Så som normen säger att en stickare är.

Många personer på flera forum vittnar nu om att de har kränkts inom ramen för vårt hantverksutövande. På samma sätt som det krävdes av män att lyssna och tro på kvinnors berättelse under #metoo krävs det nu av oss som är priviligierade att lyssna och tro på den som berättar att den har blivit kränkt i stickvärlden. Det krävs också, när vi ser att någon blir utsatt för kränkningar, att vi står upp för den som blir kränkt, att vi tillsammans visar att sådant beteende inte är okej. Inte i vardagen, inte på jobbet, inte i mataffären, inte i garnaffären, inte på stickkafét, inte på stick-internet.

Det räcker egentligen inte där heller. Vi behöver bli bättre på att vara inkluderande, normbrytande och aktivt jobba mot diskriminering och hatiska uttalanden mot personer på grund av deras etniska, kulturella eller religiösa identitet, könstillhörighet, kön, socialgrupp eller på grund av personens fysiska eller mentala hälsa (för att parafrasera Ravelrys policy) eller dess kroppsstorlek.

Vi behöver bli medvetna om att vi, utan att mena det och utan att vilja det, också ibland uttalar oss på ett sätt som kränker andra. När vi gör det, måste vi be om ursäkt och inte bara stanna där utan också jobba på att göra bättre ifrån oss.

Så, ja, precis som allt annat i livet är även stickning politiskt.

Länkar
Ravelrys guidelines: https://www.ravelry.com/about/guidelines
Ravelrys No Trump policy: https://www.ravelry.com/content/no-trump

Boktips
Reni Eddo-Lodge: Varför jag inte längre pratar med vita om ras (Why I’m no longer talking to white people about race). Brittisk författare.
Ijeoma Oluo: So you want to talk about race. Amerikansk författare.

Texten publicerades först i föreningen Sticka!s medlemstidning Bladet.

Spinn garnet du inte vill ha

Jag har en bok som heter spin control med underrubriken Techniques for spinning the yarn you want. Det är en bra bok. Missförstå mig rätt. Men oftast blir det lite som det blir.

Den här gången hade jag dock en plan. Jag hade köpt ett utförsäljningspaket från en före detta spinnare på Instagram och det innehöll bland annat merino i färger som inte hör till min vanliga palett. För att öva tänkte jag att spinna ett lite tjockare garn och dra fibrerna bakåt. Dessutom testade jag det som jag har hört spinnare kalla för ”fraktalspinna”. I princip tar du din mångfärgade fiberfläta och delar den i mitten (på längden). Ena halvan spinner du som den är. Andra halvan delar du återigen längsmed, nu i tre delar. Dessa tre spinner du efter varandra men börjar i andra ändan av vad du gjorde med den första halvan. Sen tvinnas det ihop till ett tvåtrådigt garn. Resultatet? En färgspya du sällan skådat.

Jag hade två flätor av samma sort, den första blev lite tjockare spunnen än den andra. Svårt det där att göra tjockare garn. En sista snutt tvinnade jag ihop tretrådigt.

Specifikationer

Fiber: Ekologiskt producerad merino, kammad top, från Owl about yarn i färgen Grown up girl

Resultat:

#1 89 g, 228m, tvåtrådigt

#2 99 g, 260m, tvåtrådigt

#3 11 g, tretrådigt (från samma singel som #1)

Relativt välbalanserat i alla fall. Och inte alls ett sånt garn jag vill ha….

Lyckoträff

En tur västerut gav tillfälle till ett stopp i Västerås på Yarn och garn. Där inhandlades Geilsk tynd ull till två barnkoftor, Lykketræf, och till en sjal (Grib garnet) till mig.

Nu är en kofta klar (så när som på knappar och att ärmarna ska sys ihop och trådar ska fästas). Den andra är påbörjad. Trevligt garn och trevlig stickning på st 3 mm.

Fin detalj i raglanökningen:

Findus

Om ni nån gång längtar efter att få nya vänner när ni är i Göteborg så ska ni se till att sticka de här vantarna på lokal. Se till att ha kommit en bit så att man ser att det är katter på och du kommer få höra allt om flera personers katter, vad de gör, vilken ras det är, hur gamla de är och vad de heter.

Det är katter både på utsidan och insidan och bakom tummen är det lite tätare mönster vilket ju är bra för att få slitstarkare material just där.

Jag såg någon som lagt upp en bild i facebookgruppen Online stickkafé för ganska länge sedan och tänkte att de var givna till min svägerska som älskar katter och så här de just skaffat en katt som ser ut som den på vanten. Själv gillar jag bara kattungar.

Specifikationer

Beskrivning: Yökyöpelilapaset (betyder nattugglevantar) av Lumi Karmitsa från boken Villit vanttuut & vallatumat villasukat 2 (som jag lånade på biblioteket!)

Garn: Rauma finull

Stickor: 2,5 mm

Passform: relativt bra trots rak tumme. Passar en ganska liten hand. Om du har större händer får du kanske sticka med grövre garn eller st 3 mm eller modifiera lite i toppen.

Kommentar: Förutom att jag inte fick vara ifred var det en ganska trevlig stickning – full fokus på diagrammet men ändå något slags logik. Först tänkte jag skippa katterna på insidan men varven för katterna är lika på insidan och utsidan så det blev lättast att bara köra på.

När man fotar i januari: