Inte helt tokigt med halsmojänger ändå

Jag har varit lite skeptisk till halsmojänger och kan på 1 sekund gå från nöjd till AAARGH det sitter åt runt halsen. Men förra vintern stickade jag en Eirisgeigh cowl med garn och mönster från Uist wool (länk till mönster/kit) och den har jag använt jättemycket.

Jag stickade min i Calma DK av de fina bruna hebridiska fåren.

När mamman lämpade av sina restgarner hos mig (tack!) tänkte jag att det kunde bli en cowl till. Jag kompletterade med några färger och gjorde slag i saken. Jag tror jag är nöjd med resultatet. Den är lite smalare än den förra men inte för tight.

Specifikationer

Beskrivning: jag tog mönsterrapporten från Recollect cowl av Jennifer Steingass men lade upp 132 m till en enkel cowl

Stickor: 3,75 mm

Garn: Alice Starmore Hebridean 2 ply (från virtualyarns.com), totalt 47 gram

Mer detaljer finns på min Ravelry-sida

Halsmojjäng, lite grövre

Här hänger den nya halsmojjängen. Direkt från stickorna till tvätt, till användning. Bästa sättet!

Moas halsmojjäng, glesstickad i naturvit babyalpacka, hårade av sig på hennes svarta kläder (sörrö!). Så jag föreslog en ohårig variant i svart Nepal. Det gick lite snabbare att sticka och den här gången nöjde vi oss med två varv runt halsen. Och det verkar ha varit ett vinnande koncept.

Specifikationer
Garn: Drops Nepal, 230 gram
Stickor: 6 mm bambu
Mönster: 32 maskor patentstickning tills den räcker 2 varv runt halsen
Omdöme: Nöjd (eftersom Moa verkar nöjd)! Billig (förutom arbetstiden såklart) och användbar grej i ull och alpacka

Sämst

Dotterns andra kompis köpte en halsmojjäng när vi var i Tyskland. Mindre än två timmar senare var den glömd på en resturang efter omfördelning av inköp. Så jag stickade en ny. Två trådar Araucania Nature Wool och en tråd svart Ilo yarn alpacka (mycket trevligt alpackagarn förresten) och stickor 10 mm. Jag vevade på och fick det mesta gjort förra helgen när jag var iväg och stickade med en massa trevliga människor. Sånt som ska vevas på görs bäst i sådant sällskap!

Halsmojjängen är patentstickad med 24 maskor. 200 gram av ullgarnet och knappt 75 gram av alpackagarnet gick åt.

Även om jag (och dotterns vän) är nöjd med resultatet på halsmojjängen är jag ändå verkligen sämst på att ta selfies.

Halsmojjäng i alpacka 2.0

Det här med foton alltså. Var är min tid? Var är barnen som glatt poserar med det man stickat åt dem? Som kanske till och med glatt går ut i en annan miljö för att det ska bli en något bättre bild.

Istället får ni en närbild. Patentstickning är ju ganska snyggt men det tar lång tid att sticka. Här då en halsmojjäng enligt Ilsefins beskrivning i Indiecitas naturvita babyalpacka. Stickad på stickor 6 mm och ni får tro mig på mitt ord att den idag går tre varv runt halsen och, om den används, fem varv runt halsen nästa vecka. Dottern ville ha den fluffig, jag ville ha tunnare stickor. Tror inte att någon vann, i längden… Vi får se. 165 gram gick åt.

Stickade tidigare en likadan i lila. Så här såg den ut på.

Fiskbensmönster

Så här ser början på ett av tekniktesterna ut. Det ska bli en halsmojjäng enligt mönster från PurlBee (länk till mönstret).

Garnet har jag spunnit av ull från Ulltopia (se tidigare inlägg).

Bibliotekshäng

Så här glada är jag och min Söderängskrage (Ravelry-länk) när vi hänger på medicinska biblioteket.

Det stod använd gärna restgarner. Problemet är att jag många gånger köpt just shetlandsull för att göra något av det så det fanns gott om hela nystan. Några är trots allt restgarner eller åtminstone gamla garner, framförallt det som jag använt i ränderna. Det lila och brunmelerade (i ett av de gröna fälten) och det ljusblå är från någon av mammans fairisle-tröjor. Det gula kan vara växtförgat utanför en stuga vid en älv i Kirunatrakten (eller inte). Det orange har min mamma gjort en jättefin barntröja av en gång i tiden. Det hel-lila har jag en hel jättekon av… Det rosa kan nog komma från farmor, kanske.

Jag tror att jag la upp några fler maskor än vad som stod i mönstret, annars har jag gjort som det stod.

Gott slut

Nu skulle det vara schysst med en årsssammanfattning. Jag vet inte riktigt om det känns som att det har varit ett bra stickår så sammanfattningen skulle nog bli lite torftig. Särskilt bloggandet har varit nedprioriterat i år. Bildkvaliteten har varit dålig, inspirationen har inte funnits. 

Här kommer ett sista färdigt projekt, det blev faktiskt klart idag: ett par myssockor i Raggi, stl 38-39. 130 gram gick åt på stickor 4,5 mm. Som grädde på moset vill Typepad visa bilden upp och ner. Håll till godo.

Eftersom bloggningsfrekvensen har varit låg så finns en hel massa saker som jag inte har visat på bloggen. För att kompensera det har jag satt samman en mängd  komprimerade inlägg som kommer fylla början av januari månad.

Det finns också en hel del påbörjade nya projekt som jag inte heller har delat med mig av. Det här är t.ex. Söderängskrage från Eva Trotzig och Erika Åbergs fina bok. Jag stickar i shetlandsull.

Jag hopppas att år 2014 blir ett stickigt år för oss alla.

Mosstickat <3

Började på en halsmojjäng igår. Stickor 6 mm, 37 maskor, en kantmaska i vardera sidan och mosstickning däremellan. Jag älskar verkligen strukturen i mosstickat. Garnet är en ull-soja-blandning som jag köpt på rea (ska kolla upp vad det heter så småningom) och det är mjukt och ganska glansigt.

Inte bara strumpor

Halsdukar också! Men visst är det Harry Potter – Gryffindor och Slytherin. Och sen vet jag inte mer om den saken.

För just sånt här är jag så nöjd med att ha en stickmaskin. Ja, men, tänker du kanske då – varför inte bara köpa en halsduk då? Jovisst skulle man kunna göra det men oftast är det bara syntet i sånt. Här blir det i varje fall mest ull (även om den är superwash-behandlad så är det ändå ull) med lite nylon för slitstyrkans skull. Och nä, det är inte samma som handstickat. Men i det här fallet tror jag inte att det är nån som bryr sig mer än jag som får mer tid över att sticka annat. Som t.ex. strumpor och spetssjalar.

Stackars stackars

min pappa, alltså.

Han var, enligt egen utsago, tvungen att gå in i en affär och köpa sig en halsduk i akryl för han hade tappat bort sin (eller glömt den hemma när det var kallt ute eller något liknande). Och den nya halsduken var både ful och hemsk och värmde inte. Och tänk vad synd det var om honom som aldrig fick några stickade halsmojänger i ull av sin oomtänksamma dotter.

Åtgärdat.

Den randiga halsduken som jag stickade på maskinen är till honom. Jag hade 72 maskor och inställning 8 och använde Tove. Knappt två nystan av varje färg gick åt. Den är ungefär lika lång som min pappa och det har jag hört ska vara bra om man vill vika den dubbel.

Jag var lite bekymrad över randningen. För hur man än bär halsduken skulle ränderna bli osymmetriska i ändarna när man har den på sig. Så lösningen blev att jag ändrade ordningen på ränderna mitt i. Tänkte att det skulle synas mindre…

Halsduken fick åka tvättmaskin i 40 grader och tova ihop sig lite lite (vår maskin är snäll mot stickat) för att kanterna inte skulle rulla sig så mycket. Jag tycker att det ser acceptabelt ut. Om det rullar sig för mycket får den väl åka maskin en gång till. I övrigt har jag virkat ett varv fastmaskor längs uppläggnings- och avmaskningskanterna för att få lite stadigare där, annars har jag inte gjort något åt kanterna. Mest imponerad är jag över att jag faktiskt fäste alla trådar det här året och inte väntade och gav halsduken i julklapp eller nåt sånt… Det tog längre tid att fästa trådarna än att sticka den på stickmaskinen…