Jag och mina löss

Gick igenom restgarnslådan för ett tag sedan och gjorde mig av med sådant som aldrig skulle bli nåt här hemma. Men det finns alltid några nystan som man gillar och inte riktigt vill släppa ifrån sig trots att det inte räcker till något stort.

Tur då att det finns små personer. Jag har inte koll på vem som ska få de här med det var tillfredsställande och roligt att kombinera ihop restnystanen så att endast några meter garn återstod.

Specifikationer

Beskrivning: Lilla lus av Erika Åberg från boken Sticka vantar, sockor och lite till.

Storlek: 3-5 år.

Garn: Peer Gynt, rester. Varje par vägde 47-49 gram.

Stickor: 3mm till resåren, 3,5 mm till resten.

Annons

Dubbla vantar är dubbelt så bra

I julgarnsbytet vi hade inför julen 2018 var planen att man skulle ge bort garn och en beskrivning som man tyckte skulle passa bra till garnet. Jag fick beskrivningen på de dubbla vantarna Ibex Valley mittens och Rauma gammelserie i tre färger. Två färger till den mönstrade yttervanten och en till innervanten. Jag vet att jag började runt jul men sen hamnade den i skymundan (bland annat efter en tågresa när jag hade förskjutit mönstret så att de gula ”axen” låg en maska åt sidan över de svarta ”axen”). Färdiga på nyårsafton 2019.

Man stickar yttervante och innervante för sig och sen stickar man ihop dem och avslutar med en lettisk fläta (som jag naturligtvis spegelvände på den andra vanten). Är osäker på vad det stod i mönstret men åtminstone yttervanten skulle man lägga upp maskor på och inför ihopstickningen med innervanten skulle maskor plockas upp. Jag gjorde en tillfällig uppläggning på innervanten och om jag ska sticka ett par till dubbla vantar skulle jag nog göra tillfällig uppläggning även på yttervanten, det blir en liten kant som syns när man vet att den finns där.

Bra beskrivning, rolig stickning och skön färdig vante. Värmer gott när det för en gångs skull är minusgrader den här vintern… Om jag gör ett till par skulle jag nog också ändra hoptagningarna för toppen av vanten så att de blev jämnt fördelade. Nu skulle jag säga att det är en pseudo-rund ihoptagning.

Jag förstår mig inte riktigt på den översta mönsterrapporten heller men jag gjorde som det stod, den här gången.

Beskrivning: Ibex Valley mittens av Cheryl Toy

Storlek: den mindre (64 maskor)

Garn: Rauma gammelserie i gult (40 gram), svart (47 gram) och petrol (55 gram). Så man kan klara sig på 3 nystan om man kan tänka sig olika färger på insidan, t.ex i toppen eller tummen (eller kör insida och mönsterfärg i samma)

Stickor: 2,5 mm till yttervanten och 2,25 mm till innervanten

Det är också viktigt att matcha väntar med sockar och skor. Varsågod för stylingtips.

Är enhörning ett djur?

Jag frågade en arbetskamrat vad hens barns favoritdjur är och fick motfrågan Är enhörning ett djur?

Naturligtvis!

Specifikationer

Beskrivning: Be a unicorn mittens av Tonje Haugli

Garn: Sandnes babyull (vitt och turkost), Viking babyull (rosa), Regia multi-nånting (man/svans), broderigarn (guld)

Stickor: 2,5 mm till muddarna och till de turkosa vantarna, 3 till de rosa

Modifikationer: jag la upp 44 maskor till båda paren och ökade för tumme 2 ggr i ena sidan istället för den norska tumkilen. Den rosa ökade jag till 48 maskor runtom och gjorde den lite längre så den skulle täcka den avritade handen. Inget respektive prickigt mönster på tummen.

Storlek: de små passar en ca 1-åring och de större en ca 4-åring

Teknik: på första vanten stickade jag in man och svans (3 färger samtidigt och man/svans i intarsia) eftersom jag ville undvika att brodera efteråt. Eftersom jag bara gjorde det på första vanten framgår kanske att det inte var värt det…

Garnkommentar: Sandnes babyull var mycket trevligare att sticka med än Viking babyull.

Omdöme: barnet frågade om jag visste att hen älskade enhörningar. Kollegan: Ja, hur tror du att hon visste det? Barnet: För att alla älskar enhörningar!

💕 🦄 💕

Joy

Stickdesignern Ysolda Teague har gett ut ett antal små mönsterhäften som heter Knitworthy. De innehåller framförallt små saker som man gärna kan sticka till någon man håller av och som är knitworthy. Värd att sticka åt. Jag gillar tanken och har stickat flera saker från häftena (till exempel Milet och Liab).

I somras stickade jag halvvantarna Joy. Jag tycker det är fint som Ysolda skriver om vantarna att de kan vara en present till någon för att bekräfta hens identitet eller till någon som jobbar inom sjukvård eller som lärare som genom att använda dem kan signalera att alla är välkomna.

Det är en rolig design med många finurliga detaljer och jag fick tillbaka min stickmojo genom att göra de här.

Specifikationer

Beskrivning: Joy av Ysolda Teague, från Knitworthy 5

Garn: Rauma finull (den röda och den orange är Kauni)

Stickor: 2,75

Storlek: mellanstorleken

Problemet för mig är att det här paret blev lite för stort för mig. Jag har provat att sticka storleken mindre med stickor 2,5 och de passar fint (dessvärre har jag inte fäst trådarna). Kanske passar det här paret dig eller någon i din vänskapskrets som är Knitworthy? De är alltså lätt använda och ges naturligtvis bort efter en tvätt.

Skriv en kommentar om varför just du eller den du vill ge vantarna till borde vara de rättmätiga ägarna så utser jag en vinnare söndagen den 6 oktober.

Varför det är viktigt att visa att alla är välkomna känns extra viktigt nu, när man på platser i Sverige inte känner att det är viktigt. Här kommer också min text Är stickning politiskt? in. Stickas läsare kan läsa texten i medlemsbladet. Jag har också lagt texten här på bloggen.

Findus

Om ni nån gång längtar efter att få nya vänner när ni är i Göteborg så ska ni se till att sticka de här vantarna på lokal. Se till att ha kommit en bit så att man ser att det är katter på och du kommer få höra allt om flera personers katter, vad de gör, vilken ras det är, hur gamla de är och vad de heter.

Det är katter både på utsidan och insidan och bakom tummen är det lite tätare mönster vilket ju är bra för att få slitstarkare material just där.

Jag såg någon som lagt upp en bild i facebookgruppen Online stickkafé för ganska länge sedan och tänkte att de var givna till min svägerska som älskar katter och så här de just skaffat en katt som ser ut som den på vanten. Själv gillar jag bara kattungar.

Specifikationer

Beskrivning: Yökyöpelilapaset (betyder nattugglevantar) av Lumi Karmitsa från boken Villit vanttuut & vallatumat villasukat 2 (som jag lånade på biblioteket!)

Garn: Rauma finull

Stickor: 2,5 mm

Passform: relativt bra trots rak tumme. Passar en ganska liten hand. Om du har större händer får du kanske sticka med grövre garn eller st 3 mm eller modifiera lite i toppen.

Kommentar: Förutom att jag inte fick vara ifred var det en ganska trevlig stickning – full fokus på diagrammet men ändå något slags logik. Först tänkte jag skippa katterna på insidan men varven för katterna är lika på insidan och utsidan så det blev lättast att bara köra på.

När man fotar i januari:

Milet – de fantastiska vantarna

Det började med att någon stickade så snygga vantmuddar. Jag tyckte det såg ut som små rävar.

Så jag köpte häftet Knit worthy 4 (design Ysolda Teague) som innehöll beskrivningen till vantarna. Svart, vitt och gult garn hade jag hemma men det blev inte rätt. Jag tror inte att det bara var min förkylning som gjorde att omdömet var grumlat – nyanserna blev inte helt rätt. (Jag såg ju rävarna framför mig – det här blev inga rävar!)

Så jag tog och beställde rätt nyanser – sotsvart, naturvit och arveguld – från garnr.se. Som sagt, jag var dunderförkyld och vad jag kunde se så fanns inte alla de hos Yll o tyll.

Efter att den första vanten blev alldeles för stor så stickade jag om med tunnare stickor. Och nu är de klara.

Det verkar som att jag stickat lite fel på den vänstra vanten. Kanske ska jag sy dit lite lusar?

Mudden är dubbel och döljer en resår. Enligt beskrivningen skulle denna göras i räv-garnet. Synd på rara kulörer, tyckte jag (och dessutom färre trådar att fästa), så jag stickade resåren i naturvitt.

Det andra som jag lockades av med de här vantarna är hoptagningen. Istället för att man tar ihop i vardera sidan av vanten så gör man minskningarna på flera ställen och man får en rund topp. De få gånger jag stickat vantar på det här sättet så har vantarna blivit favoriter. En sån hoptagning skulle man egentligen gärna ha på en mössa också, eller hur?

Nu blev det visst ingen ordentlig bild med vantarna på mina händer. Tyvärr är de fortfarande lite stora. Jag tycker mudden är för långt upp på armen. Och så är jag inte helt förtjust i att ha dubbel mudd då det blir bylsigt under kappan eller jackan. Och så blev de lite långa över huvud taget. Jag är inte heller helt nöjd med tumkilen. Jag fick sticka några varv extra och öka lite mer för att få till det och jag tycker inte att övergången till tummens mönster är helt lyckad. Jag har provat att fylla ut med maskstygn men blev inte nöjd med det heller.

Specifikationer
Beskrivning: Milet av Ysolda Teague
Garn: Rauma Finull, totalt 82 gram; ca 34 gram naturvitt (401), 41 gram koksgrå (4387) och 5 gram rävgult/arveguld (4197)
Stickor: 2,5 mm, förutom slätstickningen i mudden som stickades med 2,75 mm
Modifikationer: Stickade enligt beskrivningen men bytte inte till grövre stickor efter den långa muddresåren. Stickade vanten längre och ökade två gånger ytterligare i tumkilen, satte 17 maskor från tumkilen på en tråd och lade upp 9 nya. Tummen stickade jag sedan runt med 26 maskor och minskade 2 maskor sista grå varvet innan de gula plupparna.
Omdöme: Krånglig och enkel vante. Lite frustrerande men till sist ganska rolig stickning. Nöjd med hoptagningen. Och ”rävarna”. Kanske blir den en vante med bara rävar någon gång, jag har lite rävgult kvar…

Enkla vantar

I somras på utflykt till Östergötlands ullspinneri köpte jag förgarn när jag egentligen var på väg ut. Nu har en del av det blivit till Garnomeras enkla vantar.

Specifikationer

Garn: förgarn från Östergötlands ullspinneri, 75 gram

Stickor: 4 mm

Beskrivning: Garnomeras enkla vantar. Stickade så som det står.

Ja, de är verkligen enkla. Och inte. Jag vet inte riktigt vad det är men troligen stickar jag för hårt när jag stickar vantar i lite grövre garn på grövre stickor. Alltså gäller det även lovikkavantar. Trist för egentligen går det ju fort och är enkelt och blir superbra vantar. Men det är sååååå trååååkigt och meckigt att få till.

Har ni något tips? Sticka med tunnare stickor? Låta det bli lösare och sticka lite större och filta ihop lite?

Resultatet är i varje fall ett par supermjuka och fluffiga vantar!

Välkommen hit

Ja, jag fortsätter att köra på ny adress. Hoppas att det ska funka bra! (Är det några problem så lämna en kommentar eller mejla mig: liisamy @ hotmail.com.)

Det känns som att det snart är dags för listan, mest för att jag själv ska få någon koll på vad jag har i mina högar. Här är i alla fall ett par vantar som jag har på gång.

Japp, de är olika stora och den vänstra är nu upprepad ner till mudden och jag håller på att sticka om den. Skillnaden är att på vanten till vänster har jag stickor 2,75 mm och på vanten till höger har jag använt 2,5 mm. Och stickat lite fler varv. Vanten heter Milet och är designad av Ysolda Teague och finns med i ett häfte med flera fina designer (Knit worthy 4). Det är från samma häfte jag stickade mössan Liab.

Obloggat 15 – tvåändsstickade vantar

Det här kan vara det äldsta ufot den här omgången. Jag har kunnat datera starten till 2008. I flera år har de legat utan tummar och sen ytterligare något år utan att jag fäst trådarna. Lite sur är jag för att jag har gjort dem olika i mudden (varför de är olika vet jag inte) men å andra sidan syns det ju inte när man har dem på sig. Garnet är stickgarn extra från Bergå, beskrivningen finns i den gamla tvåändsstickningsboken. Stickor 2,5 mm. Vantarna passar mig perfekt, är tunna och smidiga.

Lite krus vid tummen, på ovansidan av handen. 

 

Obloggat 8

Vantar i lovikka från Filtmakeriet. De har varit klara sedan i september. 

Jag har tvättat men inte valkat dem. De sitter perfekt så vill inte riskera att de blir för små… 115 gram garn och stickor 5 mm. Beskrivning kom med i ett kit från Filtmakeriet.