Omvänt

Jag har stickat två par av halvvanten Höstglöd från Maja Karlssons bok 35 vantar (som jag skrev om tidigare).

Stickat enligt beskrivningen med enda modifikationerna att jag i övre paret hade stickor 2,75 mm till det mönstrade partiet och i det undre paret höll jag mig till 2,5 mm hela vanten.

Garnet är handfärgat merinosockgarn som jag köpt hos Makeri 14 och som inte alls ville sig i ett par lyxsockor. En snutt av vardera färg finns kvar (jag köpte 50 gram av vardera).

Och båda paren har blivit presenter. Så snäll är jag. Lite bullig är modellen över handryggen. Roliga att sticka och effektfullt med ”avbruten mosstickning”.

Telja och Felix

Efter att ha trivts så himla bra i min Riddari ville jag surfa vidare på den vågen och sticka ytterligare en islandströja. Eller tre. Först ut skulle Telja bli, i gråskala. Några omstarter på ärmen men sen gick det galant.

Jag ville göra kroppen bara något längre och ärmarna bara någon cm längre än Riddari. Och jag tror att jag inte överdrev men…

Ja, tröjan blev helt enkelt för stor. Jag trivs inte alls i den, tyvärr. Jag tror delvis att den faktiskt blev lite för lång men framförallt är det känslan i att oket är för stort som jag inte trivs i. Oket stickas nästan hela tiden med tre färger på samma varv så det blir rätt så tjockt och så tror jag att oket är lite längre än oket på Riddari. Tröjan ligger just nu i väntan på att någon längre vill prova och få den (jag gör inte om!).

Jag har stickat i Lettlopi med stickor 4,5 mm, började med samma maskantal som i storlek medium på Riddari och sen följt motsvarande instruktioner för Telja.

Allt det här gjorde att jag kom av mig lite. Jag hade tänkt göra en Birki i samma grå-gröna bottenfärg som Riddari men bestämde mig för att jag nog hellre vill ha en islandströja i en mer olik bottenfärg, även om oket blir annorlunda. Så då la jag upp till en Felix istället.

Trevlig stickning så här långt, stickor 5mm till resåren, 6 mm till resten. Jag gör den tredje storleken i beskrivningen, får se hur det blir när det är klart!

Lilli Pilli

Jag tyckte att en kollega behövde en varm alpackasjal till sin frozen sholder. En sjaldesigner som jag fastnat litegrann för är Ambah O’Brien. Hon designade bland annat Alinda Wrap som jag stickade förut och som jag trots mina farhågor har använt jättemycket (den går att vira flera varv runt halsen och går att både svepa om ryggen och lägga diskret över benen när det känns kallt när man sitter på möte och så). Så nu blev det en Lilli Pilli av samma designer i alpacka (från Indiecita) från garnlagret.

Den är verkligen jättelång. Men enkel och trevlig stickning!

Och ett enkelt spetsmönster. Efter tvätt la jag bara ut sjalen lite rakt och drog ut spetsarna utan att nåla. Den blev riktigt stor och mysig och det var lite motvilligt jag lämnade ifrån mig sjalen.

Det är naturligtvis också viktigt att matcha sina kläder med pågående stickning.

Specifikationer

Beskrivning: Lilli Pilli av Ambah O’Brien

Garn: Indiecita Alpacka, knappt 100 gram av vardera färg, ljusgrå, antracit, röd

Stickor: 3,5 mm

Modifikationer: jag gjorde en rapport mindre av spetsmönstret i mitten för att ha tillräckligt till kanten och det blev perfekt. Jag kompenserade med att göra den randiga sektionen motsvarande antal varv längre.

Trots att den blev så stor känns den lätt att bära. Jag har mer alpacka att sticka en till av (till mig!) men när jag grävde i garnlagret hittade jag just resterna från min Alida wrap och lite annat fluff så jag började på en fjäderlätt variant istället. Kanske blir det en till i alpacka, eller så väljer jag någon annan av Ambahs sjalar.

Ett par extra

När jag inte vet vad jag vill sticka börjar jag antingen på en sjal eller så stickar jag korviga muddar. För att jag skulle få någotsånär lika behövde jag visst göra ett par extra.

Garnet är zauberball, stickor 2,5 mm och de sitter ganska tight runt handleden, det gillar jag. Den här gången har jag vänt stickningen för att slippa göra aviga maskor och då blev de nog ännu tightare än tidigare. Hur jag brukar göra har jag skrivit om här.

Tillägg: bästa sättet att vända på var att sticka en maska förbi början/slutet på varvet och göra ett tyskt kortvarv.

Nejdå jag är fortfarande här

Och stickar fortfarande saker. Nytt år ny telefon och nya möjligheter. Samma sorts stickning och halv/helknackiga fotografier. Hänger du med? Det finns en del stickat att rapportera… Tar även tacksamt emot tips på bloggfeedläsare för android så jag kan följa er andra!

Här är ett par sockar i Elsa-blått i stl 25-26. Passar förhoppningsvis även om favoritfärgen är rosa om man är lite frozen om tårna.

Specifikationer

Garn: Regia sock stretchStickor: 2,5 mm

Storlek: 25-26, dvs 48 maskor runtom, 68 maskor i foten innan tåihoptagningen.

Kommentar: garnet känns helkonstigt i nystanet men det stickade resultatet blir trevligt.

Riddari

Nöjd efter att ha stickat en Riddari till Systeryster gjorde jag en åt mig själv också. Färdig i våras innan det blev varmt.

Storlek M, stickor 4,5 mm, i Lettlopi såklart. Bottenfärgen är mörkgrönaktig (nr 1415) och mönsterfärgerna svart, beige (nr 0086) och ljusgrön (nr 1417). Enda ändringen jag kan komma ihåg är att jag i de stora beige fälten i oket stickade med det gröna istället för det svarta.

Blaer

Koftan Blaer, stickad i Einband. Jag har stickat enligt beskrivningen förutom att jag lade till minskning för midjan och att jag bara har en av de gråa färgerna i framkanten. Stickor 3,5 mm (troligen 3 mm till kanterna), storlek large. Träknappar som jag köpt i storpack från Bolla (tror jag) på syfestivalen.

Koftan blev fin (älskar färgen) men den satt inte bra på mig. Efter att jag börjat sticka på den hade jag gått ner i vikt så det var som en påse på ryggen. Inte snyggt. Lyckligtvis har jag vänner i alla olika former och storlekar så att sånt som jag stickat som inte passar mig har stor sannolikhet att passa någon annan. Så även denna gång. Kanske gör jag mig en ny i mindre storlek. Vem gillar inte ljussvart lite sticksig ull, liksom?

Stickläsning

En envis förkylning håller mig hemma längre än jag önskade. Det ger tid att utforska nya saker från säng- och soffhörnen.

Jag stickar gärna när jag läser. Ibland kräver det organisation, hjälpmedel och en stilla miljö.

När DN som vanligt om sommaren erbjöd sina prenumeranter att gratis ladda ner en e-bok testade jag att göra det och började läsa på vår uråldriga samsungplatta (det finns appar man inte kan installera på den för att den är för gammal…). Jag gillar ju egentligen att läsa en fin bok men ibland har man ju en bänglig pocketbok med minimal typsnittsstorlek (heter säkert något annat på typografiska – grad?) och dassigt papper. Då kan faktiskt en e-bok på plattan vara ett alternativ. Den ligger still med rätt sida uppslagen. Det går att ställa in en behaglig textstorlek (bra för oss med för korta armar – ni som vet förstår vad jag menar). Och det går att ha lampan på stickningen för plattan lyser av sig själv.

Sen upptäckte jag att biblioteket också lånar ut e-böcker. Direkt hem till plattan. Vilken service! Särskilt när man är lite för hängig att ta sig någonstans.

Det här blev en lång inledning för att komma fram till att jag lånade hem Maja Karlssons nya bok 35 vantar och att jag nu ska bjuda på en liten recension. Bilder på vantarna hittar man lättast på Ravelry, därifrån lånade jag också bilden på boken.

Det här är en bok med många fina bilder. Gillar du gammaldags romantiska miljöer med avskavt trä, gamla spinnrockar och murriga väggar (räsch som en i min närhet skulle beskriva det som), kurbits, romantiska vinterbilder med massor av snö, naturinspiration och till det fina vantar så är det här en bok du kommer att gilla. Vantmönstren är av olika sort och i olika garngrovlek. Har du ingen vantbok sedan tidigare är det här en fin förstabok då den också innehåller lite teknikskola i slutet.

Om jag ska vara kritisk tyckte jag att diagrammen är svåra att tyda. Jag är en van diagramstickare och har oftast lätt för att se hur ett mönster kommer se ut bara genom att titta på diagrammet. I boken är diagrammen handritade (eller tillsynes handritade) och rutorna ifyllda med respektive färg. Men färgen täcker inte hela rutan och i de fall då ena färgen är vit blir det för mig svårt att se helheten.

Bilden visar en del av ett diagram

Lättare tyckte jag att det blev när alla rutor var fyllda och när de var fyllda ända ut i kanten. De handritade diagrammen bidrar naturligtvis till den romantiska och rustika känslan i boken men jag hade hellre sett ett tråkigt digitalt konstruerat diagram, eventuellt som komplement till det handritade. Kanske ett tips ifall mönstren ska säljas separat senare.

Beskrivningarna är i övrigt tydliga och det finns ett gäng fina vantar – grova, nätta, halvvantar, vantar med fliptop och hela vantar. Det är alltid trevligt att få se nya kompositioner av gamla mänsterrapporter uträknat att passa i garner som finns på marknaden (och i mitt garnlager) nu, t.ex. Lettlopi och Rauma Finull.

Det är ingen bok jag kommer köpa till mig själv då jag har ett stort antal vantböcker i stickbiblioteket här hemma (och så är jag inte riktigt sådär romantiskt lagd – en avskavd stol är en avskavd stol – men det var trevligt att bläddra i boken en stund och innan lånetiden gått ut ska jag kanske sticka ett par Ratatosk.

Tröjan tröja

Det finns ett gäng tröjor som jag inte visat på bloggen. Först ut är tröjan tröja  stickad enligt raglanbasmönstret i Ann Budds bok The Knitter’s Handy Book of Sweater Patterns. En storlek nertill och nästa större storlek upptill pga atletiskt byggd son.

Garnet är  Cascade 220 Heathers, färg 8400 Charcoal Grey, och jag beställde 6 härvor från Garngalleriet.se. Det gick inte åt mer än så, minns inte om det blev så mycket över heller. Tror att det var stickor 4 mm jag använde. Nåja, inte så mycket detaljer men en mysig tröja fick sonen i varje fall. Den blev klar i våras någon gång.

Man kan ju undra varför man ska sticka en helt vanlig tröja – det finns väl att köpa i affärn. Men nja. Inte i 100% ull som inte är superwash. Och inte i en storlek som passar perfekt i både längd och vidd. Som inte kostar skjortan.

Att testa nytt

När det gäller sockor är jag ganska bekväm och kör oftast på med standardhäl, uppifrån och ner, inga konstigheter. Nu fick jag för mig att jag ville testa en riktig ”afterthought heel” vad det nu kan heta på svenska. ”Oj javisst ja, skulle det inte vara en häl på det här sockröret-häl”.

Jag tyckte det skulle vara fint att inte bryta sekvensen i det självrandande garnet. Och ja, det är en kort socka med bara ett kort skaft.

Så jag stickade en tub och klippte upp en maska och stickade på en häl. Här hittade jag en bra instruktion på hur man inte får hål i sidorna och då är det faktiskt bättre att göra en sån här variant där man klipper upp än att sticka in en snutt annat garn över de maskor som man vill ska bli häl.

Jag blev nöjd med resultatet. Hur de skulle sitta på min fot får jag prova med ett annat par för de här är lite små för mig men perfekt för min syster.

Garnet är Austermann Step, färg 0202, mellan 45 och 50 gram gick åt. 60 maskor, stickor 2,5 mm.

Sen skulle sockorna egentligen ha behövt en tvätt för att maskorna ska jämna till sig lite men det är nog bara jag (och kanske du som läser bloggen) som märker.