Virkning när den är som bäst

Röd virkad kant på bautafilten.

Annons

Bokrea

Hittade två virkböcker på bokrean. Amigurumihundar (Mitsuki Hoshi) och Virka mina bästa amigurumis (Mia Bengtsson). Gillar att hundarna är så små, så det inte tar hundra år att göra en. Petter gillar också det så han virkar en tax. Jag gjorde lättaste lätta lilla musen från den andra boken.

undrens tid är inte förbi…

Jag som inte virkar fick för några veckor sedan ett helt oförklarligt sug efter att virka. Och inte vad skit som helst. Mormorsrutor skulle det vara. Och inte såna där vanliga mormorsrutor. Roliga mormorsrutor.

 

Jag vet inte vad som hände. Nu väntar jag på att suget ska komma tillbaka så jag kan göra några till. Det är en bit kvar till det där dubbelsängsöverkastet. (obs ironi)

Mönstret hittar du här (det är på engelska)

DNF

 
nej, jag gick inte i mål med min Ravelympics-stickning. Men jag kom en bra bit på vägen, hela bakstycket och ungefär 15 cm på framstycket. Och mycket OS-tittning har det iaf blivit!

Jag deltog i Team Sweden av taktiska skäl. Dels för att min finska suger. Dels för att jag tyvärr bedömde chansen till framgång större för Team Sweden än för Team Finland. (och kanske framförallt för att det var en massa andra trevliga stickare i Team Sweden…) Tyvärr så hjälpte inte det men jag har åtminstone kämpat väl och det sägs ju vara det som är huvudsaken. 

Glatt är det iof att sonen har börjat virka sig en os-mössa, enligt Tålamodspåsens mönster. När sonen vill virka helt själv gör det inte så mycket att jag tycker att mössan är grymt ful. Virkningen har redan smittat av sig och dottern har börjat virka en rosa fisk.

Patetiskt*

Jag har virkat en liten korg. Mönstret fanns förut på en sida som nu inte verkar finnas. Här är i varje fall Ravelry-länken till mönstret. Den som kan virka kan säkert slänga ihop en sån här utan mönster.

Jag hör inte till dem som bekänner mig till de virkandes skara, så jag känner mig mäkta stolt över min lilla virkade korg. I den finns nu hårsnoddar som annars (och fortfarande) hamnar överallt.

Virknål: 2,5 mm. Garn: Tekla bomullsgarn, en snutt.

*Ja, mina försök att komma på en smart rubrik känns mer eller mindre patetiska. Så. Varsegod.

Teknikträning 2

En lördag i april kom Stålstickorna på besök till Uppsala! Välkomstkommittén (läs: Eva-Lotta) hade ordnat med lokal, fika och workshop i att virka med pärlor. Tusen tack, EvaL8! Det var fantastiskt kul att få kunna pusta ut en stund i trevligt och kreativt sällskap!

Det funkade också med pärlvirkningen, till och med när jag kommit hem… Men hur var det man skulle skarva för att trä på fler pärlor? Knut känns inte som att det skulle funka så där jättebra…

Jag fick klappa på Sannsticks–Sannas alla garnkvaliteter, oooh-at och aaah-at litegranna, särskilt åt baby-alpackan och åt ull-kashmiren. Sett Dödergöks sjal med pärlor? Ull-kashmir… Den måste vara fantatstisk…

Jag hade tur och fick med mig handfärgat sockgarn hem. Det är mer blågrönt i verkligheten än på min dator – härligt blågrönt!

Jag är inte rädd…

Jag kan virka, jag är inte rädd. Eller nåt. I varje fall har jag blivit förtjust i de där små virkade djuren som kommer från Japan och kallas amigurumi (om jag nu har stavat rätt). Ojoj.

Trots att jag är lite miljöskadad sedan barndomen med fantastiska stickade små figurer i form av mumintroll, fantomennallar, tomtebobarn och andra små kryp och sett det där som farmors område vilket jag inte tänker beträda så har jag tassat in lite där. Men jag har alltså inte stickat, som farmor gör, jag har virkat. Jag vet inte vad som flög i mig.

 

Mönstret jag utgick ifrån kan man hitta här. Jag följde det för huvudet. Sen har jag helt vilt improviserat resten… Virknål 2,5mm, garn är rester i bomull/acryl från Svarta fåret och Marks & Kattens (Anemone), tror jag. Det var inte mycket som gick åt.

Jag kan också passa på att efterlysa en kanin av den större modellen. Har någon en sådan i en leksakslåda eller liknande i källaren? Som ingen skulle sakna om den bytte ägare? Nr 2 är snart utsliten och en ny önskad… Det dög inte med den virkade som ersättning (det var det inte menat som heller). Jag utlovar riklig belöning eller något som har med ull att göra i utbyte mot en röd och vit kanin. (Notera att det måste vara exakt en sådan, det går inte med annan färg eller modell… vi har prövat, lillebror har två gröna kaniner… och snart tydligen en virkad också, har jag hört *suck*)

Varning, virkat!

Jag var på Yll o tyll i fredags och suktade ännu en gång efter deras virkade väskor i lin. Men jag och virkning är inte världens bästa kombination. För att övertyga mig om detta, alternativt se om jag har ändrat inställning, började jag virka en hatt till Moa. Och det gick ju faktiskt bra. Moa ville också ha en blomma på. Det gick också bra.

En viss stelhet i höger axel har jag fått. Mersmak? Njae. Inte direkt. Men inte avsmak iallafall.

Mönstret finns hos Garnstudio, hatten här och blomman här. Jag använde virknål 5. Garnet till hatten är Wendy Cotton Aran som jag köpt på tradera, mindre än 100 gram gick åt. Blomman är i något restgarn. Indigofärgat, har jag för mig.

Kolla på mer om indigo här.