Kursavslutning

Tisdag var sista dagen på tvåändsstickningskurs (vuxenskolan, Uppsala). Stort tack till "fröken" Maj-Britt Hansson som visade stort tålamod och fina tvåändsstickade saker. Här är mitt resultat efter kursen och en sen kväll i fåtöljen. Det enda färdiga är den lilla provvanten, det blir bara en av den. De andra hoppas jag blir två när jag är klar.

Annons

Småkryp

Ett par vantar blev klara i måndags på stickkaféet. Passar utmärkt för småkryp.

Mönster finns här några veckor till.

(Vantar, nu med två tummar)

Stickig vår

Knittys vårnummer är här! Det innehåller en del strumpor som jag ska titta närmare på senare. Och ett par tröjor: den här till någon småtting och den här till mig själv. Åsså inte att förglömma, Dashing.

Annars måste jag nog skriva en lista och göra något slags kommaikappheat. Hur nu det ska gå till utan att jag blir tokig… Jag är också väldigt sugen på något vårigt nu när solen skiner utanför fönstret… Till exempel den här i bambugarn.

Till exempel de här vill jag ju göra färdigt. De röda är till Moa, de ljusblå till Petter och de lila har jag lovat till Wilma. En vante till av de större och en tumme till på den mindre varianten saknas…

Beskrivning hittar du senare idag här (Gotland – barnvantar):
http://www.sticka.org/stickvecka/schema.php

Stickning som terapi…

Igår gick en animerad kortfilm på svt, The toll collector (Tull och tyll). Jag gillade den jättemycket men har ett tips till den rangliga ballerinalerflickan som trots att hon stickade och stickade men ändå inte blev botad i sitt ledsna och ensamma hjärta: Gå på stickkafé!

Annars försöker jag sticka på med tvåändsstickning så jag ska ha mycket att fråga om till nästa kurstillfälle… Till höger liten övningsvante, till vänster randig vante från ett häfte med tvåändsstickade mönster från Hemslöjden i Falun.

Något klart

Innan nyår blev sonens "lettiska" vantar i alpacka klara. Tyvärr så glömde maken att byta ut dem mot mer praktiska vantar när sonen skulle åka skridskor i +0 grader. Alpackan frös fast i isen, sonen får panik och en vante går sönder. Han hann iallafall ha dem en dag utomhus… Jag blev lite trött, så jag har inte ännu undersökt vanten tillräckligt för att kunna döma den till att brinna i evighet (eller en stund, på sopförbränningsstationen) eller om jag ska kunna rädda den.

Så här ser den hela sidan ut. Det är mönster nr 069 från sidan cimdu raksti. Stickor 2½mm och garnstudios alpacka. Storlek 5 år. Andra sidan visas på Latvian Mittens KAL.

Mer flitigt använda blev de här båtarna:
Skóleistar (=färöiska tossor) i tretrådigt svenskullgarn. Det bruna är växtfärgat med nåt (Anna-Karin, jag har glömt!) och jag bytte till mig det på en garnbytardag. Mönster på skóleistar i något större storlek pråmar finns här, jag gjorde i storlek typ 30.

Så här ser de ut med skeppare i. Jag gjorde också ett försök att utrusta båtarna med både antispinn- och antisladdsystem enligt önskemål men det blev inte så funktionellt (Översättning: jag satte gummiränder på sulorna så att sonen kan springa runt på dagis utan att halka omkring, först tänkte jag: aha – jag köper sockeplast – eller sockiplast som det ju igenkligen heter – men… Hur fräscht är det egentligen. Ulliplast lät bättre. Nu blev det inte så ohalkigt iallafall då. Sämre funktion men bättre lukt.)

Halvdant

Det känns som att det mesta just nu blir halvdant. Även de här, fast det var lite mer medvetet, förstås!

Halvvantar till barnen i garn från Östergötlands ullspinneri. Snabbstickade. Stickor 3 mm. Mjuka. Värmer när man cyklar den korta biten till dagis (typ tvärsöver gatan, men kan man cykla så kan man) eller den något längre biten till skolan.

Behovet uppstod när jag själv iklädde mig dessa som komplement till kortärmat och sjal för att cykla till ovannämnda ställen och sedan vidare till jobbet.

Jag tar tillbaka allt jag sagt om opraktiskhet. Det är ju jättepraktiskt! När det senare på dagen blir varmare behöver man inte släpa på jacka som bara tar stor plats och blir skrynklig när man knölat ner den i väskan. Sjalen skakar man bara ut så är den fin igen och halvvantarna blir lixom inte skrynkliga när jag fyllt ut dem…

Vän av ordning kanske undrar varför jag har en ljusgrå och en mörkgrå. Det är inte för att jag ska kunna skilja på höger och vänster (det kan jag ändå inte) utan för att jag hade helt fel för mig att jag hade två nystan ljusgrått kvar när jag egentligen bara hade ett. Garnet är Gjestals Nagano (100% superwashull), ganska precis ett nystan (50 g) av vardera färgen gick åt.

Kanske ska kommentera att det faktiskt var helt ok att sy en halv miljard maskstygn föreställande amorfa döskallar och annat. Man var tvungen att brodera efter hand att stickningen växte fram. Så lagom tills man var lite småtrött på slätstickning kunde man sy några stygn och lagom tills man var helt trött på det så var det dags att sticka en bit till…