Små glädjeämnen och stora bedrövelser

Först de dåliga nyheterna… Jag har stickat färdigt min linkofta och sytt ihop det mesta. Satte i ena ärmen idag. Ärmen är perfekt lång. MEN. Den är bylsig runt armhålan. *skriker tyst för mig själv*

Ska det verkligen behöva vara på det sättet?? Jag har till och med stickat den delen precis enligt mönstret. På fram- och bakstycken maskar man av typ 10 maskor och stickar resten rakt upp. Ärmarna maskas rakt av när man fått önskad längd. Ska jag genast ta och repa upp en bit av den andra ärmen och göra om överdelen och sy ihop och testa? Eller kommer bylset att hänga ut sig efter blockning (hur blockar man bort byls?) och användning? Jag vet inte. Vill helst slänga hela skiten genom fönstret (men då blir man väl vräkt).

Lite roligare
Lyckligtvis kan man ju sticka annat. Häromdagen hittade jag i mina lådor (=garnlådor) 7 nystan av Garnstudios alpacka i mörkrött. Trevlig överraskning. Genast började jag fundera över vad det skulle kunna bli… Kanske en sån här (den till vänster)?

   

Tanken var att jag skulle göra en sån här (ovan till höger) men jag gjorde den i svart istället så då blev de här röda lixom över. Synd bara att det är så bedrövligt varmt med alpacka. Sa Liisa som tänkte sticka en väst eller nåt i Debbie Bliss Alpaca Silk…

PS Bilderna är från Garnstudio, om man klickar på dem kommer man till resp. mönster.

PS2 Undrar om man får nackspärr när man har de där koftorna på sig eller om det bara är hon tjejen som har det…

Annons

Hurra!

För jag har tagit bort gipset för jag har tagit bort gipset för jag har tagit bort giiiipseeet, fy fan va jag är glad!

Undrar om man får simulera nu så jag kan ligga kvar i soffan och sticka??…

Här är Moa i sin bolero som blev klar i tid för skolavslutningen.

På bilden klappar hon ett rådjurskid som blivit inlämnat till gården där midsommaraftonen tillbringades. Det stackars djuret låg ju helt ensamt i en lega och verkade helt övergivet *ironisk*. Precis som små rådjurskid ska göra. Nu har det fått en fostermor som matar det med nappflaska istället.

Boleron passar precis och Moa är nöjd. Och använder hon den är jag också nöjd.

På midsommar hade jag min estniska knoppiga sjal. Jag har skrivit mer om mina vedermödor med den på fotbollsbloggen. Den blev stor och ullen värmer. Det behövdes. Den är stor, 90×190 cm, och ändå väger den bara 125 gram. Och den är beige. En poäng till den som kan urskilja sjalen från balkonggolvet (som f.ö. fortfarande inte har någon trall). Några fler bilder finns i fotoalbumet.

På tal om fotoalbum så finns nu bilder på fler pågående saker.

Minst tre veckor kvar

Ja, i gipset alltså. Men jag har bara två av sjukhusvistelsens stickhögar kvar att visa. Den ena högen är det som troligen kommer följa mig under vm-stickningen, kofta i Yll & Tylls tunna lin. Det är långa varv (jag är bredbakad) och monoton stickning (mosstickning) med bara lite formning i sidorna. Utmärkt med andra ord. Så här ser den högen ut när den ligger något utspridd i solen.

Den andra högen är faktikt helt färdig sånär som på knapparna. Det är en liten tröja, typ stl 9 månader, till någon liten knatte. När jag vet till vem så ska jag bestämma knappar. Tröjan är stickad med st 2½ och 2½ nystan (125 g) av Garnstudios Babyull gick åt. Mönstret är också det från Garnstudio, du hittar det här. Lättstickat och fint resultat, tycker jag. Jag håller också med Ulltopia som är besviken för att Babyull ska utgå, jag gillar det garnet. Och köpte några nystan när Yll & Tyll sålde ut det de hade kvar…

Till och med monteringen av den här lilla tröjan var trevlig (ok, allt som inte var direkt sjukhusrelaterat och som hände på sjukhuset var relativt sett trevligt, men ändå). Jag som förut verkligen har hatat att sy ihop, passa in ärmar, plocka upp maskor och sticka halsringningar tycker att det kan vara lite trevligt. Inte jättekul. Men trevligt. Det här beror på tre saker.

1. "Mattress stitch" eller om det kan tänkas heta smygstygn på svenska. Jag använder det när jag syr ihop sidorna av stycken (bak- och framstycke, ärmsidor). Fördelarna är att man gör det från framsidan, så man ser vad man gör, det är lätt att repa upp och resultatet blir en nästan osynlig söm. (hata, hata efterstygn där man syr i  tråden och allt blir snett och vint och kantmaskan syns när man är färdig!)
Beskrivning med text och bild, beskrivning med video (scrolla ner till Finishing).

2. Masksöm ("Kitchener stitch") för att sy ihop axlar eller vid inpassning av ärmar (överdelen av ärmarna). Fördelar: man gör det från framsidan så man ser vad man gör, det är lätt att repa upp och resultatet blir en söm som ser ut som maskor. (hata, hata efterstygn där man syr i  tråden och allt blir snett och vint och kantmaskan syns när man är färdig!)
Beskrivning med text och bild, beskrivning med video (scrolla ner till Finishing)

3. nona knits beskrivning av hur hon plockar upp maskor längs med kanter. Det blir snyggt.

Stickar så stickorna brinner

Just nu stickar jag intensivt på en bolero till Moa. Den måste(!!!) vara klar till skolavslutningen nästa torsdag.

Det känns som en boleroepidemi här, det började med kusinen, och så hennes syster, och så Petter (men honom lyckades jag övertala att det faktiskt skulle vara mycket snyggare med en väst till honom, dessutom i ett mycet finare och dyrare garn än vad de andra skulle få), och så till sist Moa. Sen tror jag det är stopp. Jag är själv inte så förtjust i bolerosar men det sägs ju vara modernt.

Jag stickar i bomullsgarn från Regnbågsgarn i Falun (om det nu finns kvar, jag har köpt garnet på Tradera), det liknar verkligen Tekla. Men det blöder. Det ser ut som att spetsarna på mina bambustickor glöder.

På bilden en ärm. I stickpåsen finns också ett bakstycke. Jag hittar på mönstret lite vartefter men utgår från en kofta i tajt modell. (Jag tycker också att koftan är jättesöt men vill inte sticka mer till Moa just nu, eftersom nystickade tröjor ratas och benämns fula…)