Mera spunnet

Msgreen1

Jag fick fortsatt inspiration att spinna mer efter vår träff i Spinnargillet. För att motverka det gråa tog jag fram en merino-ull-blanding i gulgrönt. Drog av små bitar, drog isär både på längden och tvären och gjorde små rullar (aka rolags).

Msgreen2

Så drog jag ut fibrer från mitten av rullen och spann med långa drag. Det var ju helskoj!!! Kunde inte sluta. Egentligen var målet att spinna lite tjockare garn än vad det blev. Om jag hade gjort det och haft något mindre snodd hade det nog gått att behålla entrådigt.

Msgreen3

Det blev så runt och härligt garn av det. Jag tvinnade iallafall ihop det till ett tvåtrådigt garn. Det är 100 gram och ca 190 meter.

Msgreen4 Msgreen5

Och det passar helt perfekt till sonens nya vinterjacka. Så här måste nog stickas något. Vi får se vad han vill ha (om han vill ha något)

Msgreen6

 

Sann eller inte

För ganska så länge sedan köpte jag på mig lite olika ullsorter från World of Wool. Bland annat "Grey Suffolk top". När jag sen googlade efter lite tips på vad man skulle göra av den ullen så hittade jag ett blogginlägg som avslöjar att min gråa Suffolk inte alls är Suffolk. Nähä. Där ser man. Intressant. Suffolk-får är inte gråa. Vad det är är fortfarande en gåta! Någon som vet?

Ullen är ganska så sträv och inte mjuk. Och den är definitivt inte kort så som riktig Suffolk ska vara. Men den funkade bra som övningsobjekt och var helt klart ganska så trevligt. I Spinnargillet utmanar vi oss själva och just nu är utmaningen "big yarns".

Vi hade en spinnträff hos Tina och inte hade jag sinnesnärvaro nog att ta kort. Men jag spann av den gråa "suffolk"-ullen med min jätteslända och resultatet blev ganska så stort. När jag kom hem fortsatte jag att spinna, men nu på spinnrocken och så stort som den tillåter (det är en gammal rock som inte klarar av alltför tjocka garner). Det blev inte jättestor skillnad – det sländspunna är till höger och det som jag spann på spinnrocken är till vänster.

Suffolk

Jag har 100 gram till hemma som jag tänkte spinna upp. Kanske det kan bli ett par vantar om man stickar glest och tovar ihop litegrann. Läs mer också på Spinnargillets blogg.

Sista slutet?

Jag tror att jag har hittat allting nu så det här är det sista från 2011.

Maskinstickad halsduk
Garn från min pappas äventyr i en lada i Norge. Mest för att testa att sticka och se hur garnet beter sig. Ja. Tänkte först sticka en spetskant runt hela. Men njäe. Inte på den här.

  Halsduk

Ingrid och muddar…
i egenspunnet garn som legat förädlat ganska länge. Tvättade och blockade och färdiga att användas. Det här garnet spann jag under förra jullovet och målet var att spinna så tunt jag kunde. Det blev trevligt resultat. Garnet är tvåtrådigt och jag tvinnade ihop det bara rakt av men ändå så blev det inte så mycket raggsocka över det hela och färgerna radade upp sig fint i sjalen! Så jag är helt klart nöjd med det här projektet från början till slut. Mönstret är mitt eget Ingrid.

Ingrid2
Ingrid

Ingrid3

Och muddar:
Spinnmudd

 

Gott slut!

Sjukstuga här hemma gjorde att det blir ett försenat gott slut för bloggen 2011. Därför önskar jag nu gott nytt år! Än så länge tänkte jag inte önska god fortsättning på det nya året, inte förrän allt gammalt som avslutats men som ännu inte tagit sig ända fram hit på bloggen har presenterats…

Så då är det väl bäst att dra igång med slutandet! Först ut är ett gäng grejer till halsen.

1. Första handspunna garnet i en tub
Ja, mitt allra första garn som jag spann på slända har till sist blivit något användbart. En halsmojäng. Ungefär 50 gram.

Spun2

Ja, det är ju januari och lågenergilampsljus ger inte bästa återgivningen av färger… Här ett försök att fånga de sista fotonerna i det gråa dagsljuset.

Spun

2. Dragon skin cowl

Dragon1

Mönster från Ravelry (Alexstraza cowl – länk). Garnet är Andes (55 gram) och jag använde rundsticka 4 mm. Mjuk och skön!

Dragon2
(utan blixt – rättare färg)

3. Patentstickad halsvärmare à la Ilsefin

Tubsjal

Tubsjal – alltså en ihopsydd halsduk – verkar vara ungdomens vintermåste. Ilsefins beskrivning på en sådan hittar du här. Jag la upp några fler maskor (inte många, kanske 6 till, minns inte riktigt) och stickade med Indiecitas tunna alpacka på stickor 5,5 mm. Tubsjalen blev lång, 1,5 meter när den är dubbelvikt. 185 gram garn gick åt. På bilden är det två varv runt halsen men det går lätt att dra den tre varv runt. Och det är möjligt att den växer!

4. Återvunnen neon
En tröja stickad i Färgkrafts pälsblend i färgen Neon blev omstickad till en rätstickad sjal. Som vanligt ökar jag genom att göra ett omslag först på varje varv. Gillar hur det blir en liten ögla. Tror att jag har använt stickor 3,5 mm och det är 110 gram. Ganska stor och mysig blev den.

Neon1

Ett försök att fånga färgerna i "dagsljus":
Neon

 

Det här med att spinna

Jag är verkligen ingen expert på att spinna men jag tycker att det är roligt. Än så länge ser jag det som en hobby som är ganska så kostnadseffektiv. Min spinnrock köpte jag på Myrorna efter ett tips från Åsa. Jag gav 120 kronor för den.

Rocken

Efter rejäl skrubbning behövde jag laga den med vad jag hade hemma (stabilt bomullssnöre och ringen till en konservburk). Den skramlar och jag har bara en spole som funkar bra. Men det blir garn av den! Jag har lagt 120 spänn på sämre saker!

Eftersom jag inte har mer än en fungerande spole brukar jag nysta upp mitt entrådiga garn med nystmaskinen och direkt sätta i ett ihoprullat papper som jag sen kan sätta i min hemmabyggda låda.

Corriedale-entr

Den här gången tvinnade jag ihop tre trådar till ett tretrådigt garn för jag ville att det skulle bli ungefär lika som mitt tretrådiga gröna corriedale/alpackagarn. Jag har provat navajotvinning (eller kedjetvinning) tidigare (se här och här) och det är trevligt, särskilt om man har ett garn som är flerfärgat. Det är också lättare att ta slut på allt garn samtidigt utan att behöva krångla eftersom man utgår från bara en tråd åt gången då. Lyckades ändå ganska bra utan att bli tokig den här gången – här är vad som blev över av det entrådiga:

Corriedalerest5

Nu återstår bara tvätt av det färdiga garnet. Ofta blommar det ut litegrann då också. Jag hoppas på det. Nu känner jag mig ganska så nöjd och hoppas kunna sticka något av det snart, kanske till Petter.

3tr-corriedale

Det är ca 375 meter och 178 gram.

Länge sedan

Ja, det var länge sedan men idag har jag spunnit. Jag fortsatte på det som var på rocken och fick faktiskt slut på corriedale-ullen jag höll på med. Jag blev naturligtvis tvungen att kolla i spinnkorgen om det var så att ullen verkligen var slut och hittade alla fina fibrer jag har köpt på mig så nu är jag jättesugen på att spinna mer!
Men först är det dags att tvinna – det är kul för det går så fort! Tretrådigt ska det bli.

Länge sedan

Kul men ändå inte

Jag har köpt på mig lite ull från Spinspiration. Det tråkiga är att shopen lagt ner. Då passade jag också på att köpa en slända. En lätt 10 gramsslända som enligt uppgift ska kunna spinna tunt.  Ju lättare desto tunnare.

Vixen 
Greensleeves Vixen i "tulip wood" och skaft i mahogny, en liten sötnos, www.greensleevesspindles.com

Tunt-massam

Jag satte genast igång för att testa om det var sant att det skulle bli tunt (och om jag skulle klara av att hantera denna lilla lilla sak). För att det skulle gå lite lättare tog jag massam-ull (tidigare inhandlat hos Spinspiration) som jag vet har långa fibrer. Vet inte om det var rätt val, men det kändes som att om fibrerna är längre var det mindre risk att den spunna tråden skulle gå av och sländan hamna i golvet.

Tunt blev det i alla fall, även om själva fibern känns lite grov.* På en kväll hann jag spinna 3 gram och 18,7 meter tvåtrådigt garn. Det ger ett garn med ca 620 meter på 100 gram. Helt ok tunt. Säkert går det att få ännu tynnre (som det heter på uppländska). Men många kvällar blir det om det ska bli garn till en sjal…

Fibrer att spinna av blev det också, Virgo – gröngul merinosilke, Blodapelsin – handfärgad superwash merino och nylon, Gyllene tider – handfärgad shetlandsull, vit merino-bambu och brun jak.

Fibrer110303 

Tack till Tina som har gött mitt intresse för fibrer och som färgar så fint. Nu ska jag spinna upp det jag har och sen får jag ge mig ut på jakt efter andra fibershoppar. Har du någon favorit får du gärna tipsa!

* Var tvungen att googla lite på massam och hittade den här sköna posten. Traditionellt verkar massamullen ha använts för tillverkning av ytterkläder och lite grövre saker, så jag var inte helt ute och cyklade alltså. Jag ska nog göra något lite grövre garn, smart också att inte spinna så hårt ("lower twist angle") så blir garnet mjukare.

Fler sjalar

Hm, ja, jag var ju tvungen att ha något stickbart när jag flög iväg på semester också. Då blir det trästickor och något okomplicerat men ändå inte tråkigt. Så jag började på en Ingrid-sjal, denna gång i mitt egenspunna turkos-gråa-tvåtrådiga bfl-garn. Jag tror att jag är nöjd med hur färgerna blir. Det blir lite randig effekt, men ok. Och framförallt är det helt fantastiskt mjukt!

Ingrid 

Jag har redan kommit en bra bit och har ändå mycket garn kvar… Jag funderar på om jag ska börja med kanten typ nu och sticka något litet av det garn som blir över. Typ en smoke-ring att ha runt halsen, eller ett par muddar. Eller så stickar jag en gigantisk bautasjal. Vad tycker du?

Och för den Ingrid-intresserade så kan jag meddela att det är på gång ett diagram till själva sjalen också, det ska bara renskrivas litegrann så det går att se vad det föreställer…

Tunt spunnet

Bfl_turkos 

Bfl_turkos2 

Jag förökte spinna nästan så tunt jag kunde. Jag hade BFL-ull som Tina färgat i turkos-grått. Så jag spann och jag spann. Sen tvinnade jag det med sig själv. Det är lite raggsocksvarning här och där men jag tror och hoppas att det inte känns så när jag stickar med det. För det här ska jag sticka av! En sjal måste det bli, det finns drygt 650 meter om jag räknat rätt. Det är så mjukt och fluffigt så jag går och klappar på det då och då. Det här får bli min tolkning av jul-uppgiften i Spinncirkel 2009 i och med att det var det enda i spinnväg jag hann med att göra under jullovet.