Färdig sjal och nya tag

Idag blev jag färdig med en sjal till barnens kusin. En lagom stor Dream Stripes att ha runt halsen i mjukaste ullkashmir (det blåa) och silke (det gråa). Skirt blev det. Och mjukt. Kusinen nöjd.

Sen var det dags för uppstart för Uppmaskans sjal-KAL. Mycket funderande och utbytande av idéer. Många gamla favoriter name-droppades. Två sjalar påbörjades och en av dem har jag redan repat upp för att köra med tynnre stickor. Mer om det i morgon.

Färdig sjal och nya tag

Färdig sjal och nya tag

Färdig sjal och nya tag

Randigt smör

Randigt smör

Så här ser Dream Stripes ut just precis innan jag kommer fram till spetskanten. Den ska jag sticka i det blåa ullkashmirgarnet (från Sannsticks). Det silvergråa är ett tunt silkegarn som jag inte kommer ihåg var det kommer ifrån. Det är i alla fall tunt, skulle gissa på 1000 meter/100 gram och kombinationen med ullkashmiren är bara helt fantastisk.

Sjalen stickas uppifrån och ner och man ökar varje varv i sidorna och vartannat varv i mitten. I mitten använder jag mig av Tant Koftas ökning som du hittar förklaring på här*. Jag skulle sticka en Raka rör-sjal men gjorde fel någonstans, så den är upprepad, men då lärde jag mig i alla fall den här ökningen och den gillar jag skarpt!

*Nu fick jag inte tant koftas film att funka men hon har också illustrerande bilder på ökningarna men uppdelat i två delar: först till höger och sen till vänster.

Tips för stickbloggaren

När man har en stickblogg och ska blogga om sina färdiga objekt är det viktigt att ha bra, tydliga och fina bilder. Jag tänkte exemplifiera med min stickade Triinu scarf som jag nu äntligen fäst trådarna på, tvättat och spänt ut.

Man ska tänka på bakgrunden så att det skapas en bra känsla för det stickade plagget. Här har jag lagt sjalen ihopvikt på lådan vi har till stryktvätt tillika platsen där jag lägger kläder jag inte orkar lägga in i garderoben igen.

Tips för stickbloggaren

Det är också bra att få en bild över hur stort det stickade objektet är. Här har jag lagt halsduken dubbelvikt över vår säng. Som ni ser är det också viktigt att ha en bra belysning eller, allra helst att man är ute i dagsljus. Halsduken mäter 180×39 cm. Eftersom den är stickad i alpacka finns en viss möjlighet att den kommer mäta ca 220×20 cm inom en nära framtid beroende på hur den bärs.

Tips för stickbloggaren

En tydlig och skarp närbild är också bra så att man kan se detaljer i mönstret.

Tips för stickbloggaren

Det kan också vara kul att byta miljö. När man ska fota sitt stickade plagg är det också bra att vara ute i god tid. Här har jag hängt halsduken över stolen framför mig på tåget till Stockholm där halsduken ska överlämnas till mottagaren. Jag har också lyckats att få en felaktig färgåtergivning tack vare det sneda dagsljuset som kommer genom det inte särskilt rena tågfönstret. Bilden illustrerar också hur skir halsduken ändå är.

Tips för stickbloggaren

Att ange detaljer över det stickade är också kutym.
Mönster: Triinu scarf (Ravelry-länk)
Modifikationer: jag stickade rätstickade kanter istället för spetskanterna
Garn: Drops alpacka, 135 gram gick åt
Stickor: 4,5 mm

Sist men inte minst är det viktigt med en eller flera bilder där du själv eller den tänkta mottagaren bär plagget. Tänk då på att vara i en fin miljö med bra ljus. Ta helst inte en selfie för du har inte tillräckligt långa armar för att få en bra överblick över hela plagget utan ta hjälp av en kompis eller använd stativ. Kan man bära plagget på olika sätt är det kul med flera bilder där du visar hur det skulle kunna se ut. Och framförallt, försök att piffa till dig lite och se ut som att du tycker att det är roligt – det är så himla mycket roligare att se på.

Tips för stickbloggaren

Shetlandsjalen Flukra

I sommar har jag stickat färdigt själva spetsdelen på sjalen Flukra av Gudrun Johnston (Ravelry-länk). Den första delen är en rätstickad triangel som man sen plockar upp maskor längs kanterna på. Och stickar spetsmönster varje varv.

Shetlandsjalen Flukra

Sen avslutas sjalen med en liten tvärstickad spetskant. Eftersom jag inte har något sinne för proportioner blev den första triangeln aningens större än den i beskrivningen. Därför har jag några kilometer kant att sticka. Vi ses…

 

Shetlandsjalen Flukra

Äntligen

Man kan säga vad man vill om spets och rosa till bebisar. Mina fd bebisar är så stora så de vill inte ha någotdera och om man ska sticka till andras bebisar känns det, tyvärr, som att det är bäst att hålla sig till konventionerna och spara den gulligaste spetsen och de rosigaste färgerna till dem som fått flickbebisar (i varje fall om man inte är säker på vad de tycker). Och jäklar vad pojkar det har fötts de senaste åren. Nu har det precis fötts en flickbebis. Till denna lilla människa har jag stickat två plagg ur häftet Babystickning på st 3.

Äntligen

Först stickade jag den bladmönstrade tunikan (ravelry-länk) i ett ljungrosa shetlandsgarn av något oklart ursprung. Jag stickade minsta storleken (3-6 månader) och möjligen har jag glömt bort hur stora bebisar är i den åldern men jag tycker att den ser enorm ut. Som att den skulle passa en ettåring.

Äntligen

Jag stickade enligt mönstret med enda förändringen att jag plockade upp och maskade av maskor i sprundet bak (enligt beskrivningen till framkanterna på den rätstickade koftan i samma häfte) för jag tyckte det såg lite slarvigt ut att bara lämna dem som de var. 54 gram väger den färdiga tunikan.

Äntligen

Eftersom det känns lite knäppt att ge ettårskläder till en nyföding stickade jag också ett linne (Lillies top, ravelry-länk) i Geelong lammull från Magasin Duett (att jag är barnsligt förtjust i att sticka bebiskläder hör naturligtvis inte hit). 

Äntligen

Storleken här var 0-3 månader men jag tog det säkra före det osäkra och stickade hela linnet på st 2,5. Knapparna är från mormors knapplåda. (27 gram inklusive knapparna.)

Äntligen

Lite skillnad i storlek:

Bild (7)

Bladmönster

Innan jag åkte på semester hann jag snöa in på bladmönster. Långt efter de flesta har jag köpt boken Vantar för alla årstider och började på ett par Elsa i supersoft från Magasin duett. Jag började också på en babyklänning med nästan likadant bladmönster i ett tunt shetlandsgarn som legat länge i stashen. Mönstret finns i häftet Babystickning på st 3.

Bladmönster

Bladmönster

Bladmönster

Sov sött

Inser att jag inte har bloggat min Sweet Dreams-sjal (Ravelry-länk). Den finns med i mönstersamlingen In love collection från Boo Knits (Ravelry-länk).

Jag gillar mönstret väldigt mycket, och garnet! Det är Filisilk från Tant Kofta i en jättefin turkos färg. Min färdiga sjal väger 81 gram och jag har stickat enligt mönstret (förutom uppläggningen, se nedan) med stickor 4,5 mm.

Sov sött

Picotavamaskningen fick jag göra om efter att ha börjat göra för sladdriga picoter (som jag skrev om tidigare). Jag gjorde det genom att dra åt lite bättre bara, bytte inte stickor eller så. Till sist blev jag väl ganska så nöjd. Här är picoterna lite tufsiga för nu har jag använt sjalen. Jag brydde mig inte heller om att sätta en pinne i varje picot. Någon måtta får det vara! Jag satte vajern i den nedersta picoten och försökte lägga övriga lite snyggt.

Sov sött

Ursäkta den hemska bilden ovan. Vårt golv är verkligen inte så snyggt. Men bilden visar formen på sjalen åtminstone. Jag började med en modifierad uppläggning som finns beskriven på bloggen The Rainey sisters (länk). Anledningen till att göra på det här sättet istället för som beskrivningen anger är att man slipper den lilla "bergstopp" som annars kan bli. Nu har jag använt sjalen nästan varje dag sedan den kom ur spänn och känner att överkanten faktiskt är lite hård. Det känns när jag sätter på mig och tar av mig sjalen, eller om jag ska rätta till den… Om man använder sjalen som jag gör så skulle den lilla snibben inte märkas och troligen göra att den skulle kännas skönare. Det skulle inte bli lika snygg båge i överkanten när jag spänner ut den men jag tror faktiskt inte det skulle göra mig något, nu när jag har testkört slutprodukten.

Sov sött

Jahapp, så kan det se ut. Jag är sugen på att göra en till, nu med orginaluppläggningen, och även någon mer från kollektionen. New beginnings ligger lite risigt till och även Promise me ser fin ut. Även om jag inte stickar något mer från kollektionen tycker jag ändå att det var prisvärt för Sweet dreams är en fantastiskt fin sjal och ett välskrivet mönster.

Tidstjuvar

Eeyy! Vem tog min sticktid? Det är länge sen jag stickat så lite. De här strumporna blev i alla fall klara till sist. Mönstret är Wanida (Ravelry-länk) från Cookie A:s bok Sock innovation. (Har du boken är ett tips att kolla erratalistan hos förlaget, det finns några fel här och där, i det här mönstret en liten grej men som skulle förvirrat om jag inte kollat upp det.) 

Tidstjuvar

Det här är det andra paret av samma mönster jag stickat och det är ett trevligt mönster (första finns på min Ravelrysida). Sockan passar en smal fot och är inte heller till mig (=ankfot) utan till dottern som genast satte på sig dem. Om det var för att hon gillade dem, för att hon frös om fötterna eller för att göra mamman glad förtäljer inte historien.

Tidstjuvar

 

En sak jag gillar är när resåren blir en del av mönstret.

Tidstjuvar

Garnet är typ Løve strumpe og hosegarn (bästa strumpgarnsnamnet?) i en blekgrön nyans som är omöjlig att få till på bild och jag använde stickor 2,5.

Tidstjuvar

PS glöm inte att kolla om jag har nåt garn du vill ha – nu påfyllt. Klicka här.

Provlapp

Stickar provlapp i alpacka. Ska bli en Triinu scarf från boken Knitted lace of Estonia (Ravelry-länk). Är som vanligt inte nöjd med nopporna men de hinner väl bli fina till slutet av halsduken. Funderar på vad som är en bra bredd på halsduk. I mönstret är det tre rapporter men jag funderar på åtminstone fyra eller fem. Kanske är det bara jag som överdriver?


Provlapp