Älska ull

En intensiv vecka har det varit. Först konferens i Oslo. Konferens för mig är också mycket sticktid och att packa väl så att man kan sticka utan avbrott och utan att behöva fokusera för mycket på stickningen.

Konferens för mig är också att mellan sista föredraget och konferensmiddagen prioritera besök på den närmsta garnaffären istället för dusch och powernap. Den här gången var närmsta garnaffären Husfliden. Oj. Det här är Rauma-hyllan och det var också just Rauma finull i Hufflepuff-färger och Gammelserie till mig själv som fick följa med hem. Längre paus och större resväska hade krävts för fler inköp.

I helgen gick jag fortsättningskurs i spinning med Lena Köster som lärare. Det blir inte så mycket att komma hem och skryta med i mängden spunnet garn men så mycket inspiration och skvättar av kunskap som jag girigt försöker lapa i mig. På bilden (från höger till vänster) syns entrådigt och tvåtrådigt gute spunnet med långa drag, Navajo-tvinnad gotlandsull ihopkardad med färgade lockar, tvåtrådigt BFL med pärlor, tvåtrådigt angora och så lite tussahsilke. Tyvärr var jag alldeles för upptagen för att tänka på att ta kort på själva kursen…

Annons

Helgtips

Nu när det snart är helg kommer jag med ett par Stockholmstips för dig som är i krokarna. Jag var nämligen där i lördags för att vara assistent och publik under Stockholm halvmaraton. Perfekt stickläge på Södermälarstrand.

På väg dit låg också ett av mina mål för dagen – Galleri Hera på Hornsgatspuckeln där Mikael Jacobsson har sina tavlor just nu (23/9 är sista dagen – skynda!).

Som av en händelse råkar också Litet nystan ligga på vägen mellan tunnelbanan och galleriet. Garn som ska bli presenter och en uppsättning strumpstickor inhandlades och så försökte jag att inte titta så mycket mer på allt fint…

Strumpstickorna sitter nu i de påbörjade strumporna Stepping stones från boken Knitter’s book of socks. Just det här mönstret finns också att ladda ner gratis (Ravelry-länk). Jag använder sockgarnet jag köpte i USA i somras.

Vad jag tog med mig hem

En rejäl förkylning. Och en påse garn.

Konferensen jag var iväg på (se vad jag stickade på där här) var ganska intensiv och hade få tillfällen då man kunde smita iväg på annat (t.ex. garnspan). Bra för stickningen (inget av projekten var påbörjade innan jag satte mig på första planet). Sämre för garnspanet.

Förutsättningarna
Konferensen var i Danmarks näst största stad, Århus. Befolkningsmängden ligger någonstans mellan den i Uppsala och den i Malmö. Din hjälp på nätet när det gäller garnaffärer är knitmap.com.

Antal garnaffärer i centrala Århus, om man exkluderar Panduro och inkluderar Strikkepinden og den lille zebra, som inte fanns med på kartan): 8

Antal garnaffärer i Uppsala: 1
Antal garnaffärer i Malmö: för mig okänt, det enda jag vet är att Fröken Garn som jag besökte en gång har lagt ner. 

Resultatet
Antal garnaffärer i Århus som jag hann besöka: 1

Bortförklaringarna

1. Öppettiderna var lite väl begränsade. Eller, ja. Om garnaffärer inte har öppet före 8.30 på morgonen och efter sådär 22-23 på kvällen så kan man förstå att det inte hittar dit så många konferensbesökare. 
2. Konferensen var intressant och hade ett späckat schema. Det är sant, det var inte många minuter man ville missa av den här konferensen. (Och, jag lovar, det är inte ofta det är på det sättet!)
3. När det väl var några minuter över bestämde sig himlen för att öppna sig. Och mitt paraply är litet och apdåligt.
4. Staden var trevlig, men när man gått in i en byggnad så körde gatorna utanför någon slags roulette och vred sig åt ett helt annat håll så det var väldigt lätt att gå vilse, vilket gjorde att man behövde ta till lite extra tid när man skulle ut på garnspan.

Butiken jag ändå hann besöka - Tøndering Strik – var liten och trevlig. Fokus var på Isagers garner. Färgskalorna åt det dämpade och naturliga hållet. Jag fick med mig 6 nystan av Isagers 2-trådiga Highland Wool. Jag tänker mig att sticka en Moroccan Nights-tröja (Ravelry-länk) av det. Om jag inte hinner ångra mig. Lite imponerad är jag över färgvalet, det skrikigaste i hela butiken (färgen heter Greece). Jag lät till och med bli den snygga ljussvarta (aka gråa).

Sammanfattningsvis kan jag väl kanske säga att Århus garnaffärer ligger outforskade och behöver möjligen utforskas vid framtida besök. Inte för att jag behöver mer garn men för att outforskade saker som verkar intressanta och spännande bör beforskas.

Varma dagar i juli

Mina sista semesterdagar blev varma och trevliga. Två av dem gick i ullens tecken. Tillsammans med två vänner åkte jag först på utflykt till Nynäs slott. Framförallt åkte vi dit för utställningen Helylle – eller? Utställningen pågår ett bra tag till, en utflykt rekommenderas!

Själva utställningen var inte så stor men trevligt upplagd.

Korgar med ull av svenska fårraser. Bilder på fåren hängde på väggen.

Olika garner spunna av olika typer av ull och på olika sätt för jämförelse.

Spinning…

Utställningen ville också väcka en del intressanta frågor. Tyvärr, tyckte jag, fick man inte så många svar. På flera ställen hade jag gärna sett att de skulle ha haft mer information, typ "faktaruta för supernördar som inte nöjer sig med att det blir en liten kemisk reaktion utan som faktiskt vill veta vad det är för en liten kemisk reaktion".

På Nynäs slott fanns också försäljning av växter och lite annat smått och gott, en fin köksträdgård och picknickbord under äppelträd. Naturligtvis finns också ett kafé. 

Efter lunch under ett av äppelträden åkte vi vidare till Trosa. Där hittade vi till stadens garnaffär Mayarn. Garn inköptes. Redovisas vid ett annat tillfälle, för jag har inte tagit kort på det jag köpte. Trevlig butik med mycket olika fina garner. Inte bara det gamla vanliga. Och med en glad och entusiastisk ägarinna.

Stickning under ett parasoll som skydd både för solen och åskovädret satt fint efter det.

Dagen efter tillbringades i Åsas trädgård med en massa andra spinnerskor och stickerskor. En av uppgifterna var att fördela en säck med ull från värmlandsfår.

Nej, allt fick inte följa med mig hem. Men mer än jag hade tänkt. Nu ska här tvättas, kammas eller kardas och spinnas.

Garnspan i Lissabon

För några veckor sedan var jag i Lissabon. Ni vet, då när det var så varmt och fint här hemma, 20-25 grader och strålande sol. Då var det kallaste maj sedan urminnes tider i Lissabon. Tur för mig att det var en jobbresa.

Trots jobb (=konferensstickning!) hann jag med lite garnspan. Jag använde mig av den utmärkta sidan knitmap.com och hittade några potentiella affärer där. Det var min första gång i Lissabon och slogs av den fantastiska blandningen av gammaldagsiga och moderna affärer.

Nära Praça da Figueira på Rua dos Fanqueiros hittade jag Tricots Brancal. Helt klart i kategorin gammaldagsigt.

Mannen till höger pratade lyckligtvis engelska och drog fram det ena garnet efter det andra så jag fick klappa och känna. Allt var portugisiskt tillverkat, dock inte allt av portugisisk ull. Det mesta var syntet eller olika blandningar. Inte så konstigt kanske eftersom det är hyfsat varmt i Portugal, för det mesta. 

Mycket garn var det…

Jag fick i alla fall med mig lite garn av 100% portugisisk ull som luktar mums (ungefär Karisma-tjocklek, skulle jag säga) och 300 gram jätteturkosa fibrer att spinna av. Tror det var merino men blev lite osäker när jag kom hem (det var inte portugisiskt).

Jag strosade vidare nerför gatan och tyckte att jag såg något garnigt i ögonvrån. Den här butiken fanns inte med på knitmap – Arti Moda.

Härinne fick jag damma av min gamla skolfranska och prata garn. Mycket syntet här också men jag var bra nära att gå därifrån med jättefint acrylgarn (som inte såg ut som acryl brukar se ut). Nåja, jag hejdade mig och fick med mig ett nystan entrådigt ullgarn. Det är naturvitt och har små duttar brunt och ägarinnan sa att fåren är naturligt så, med lite fläckar. 

Jag såg själv inga får så jag kan inte bekräfta…

Näst på tur var Garnaffären med stort G. På Knitmap fanns en kommentar som löd ungefär – om jag hade en garnaffär skulle den vara precis som den här. Hemsidan såg också lovande ut med spännande garner (http://retrosaria.rosapomar.com/). Jag hade sparat besöket till sista dagen eftersom det var enda dagen det gick ihop sig med jobb och öppettider. Ganska precis klockan 10 hade jag hittat fram till rätt adress Rua do Loreto 61. En liten oansenlig port. Inne i den fanns ett växlingskontor och en smal trappa som ledde förbi en byggarbetsplats på första våningen och fram till ett skyltfönster och en stängd dörr med en skylt.

Ingen där. Gick ut igen och strosade i några andra butiker. Gick tillbaka. Ingen där. Nej, sen var jag tvungen att checka ut från hotellet och åka till flygplatsen. Så den där garnaffären som ser ut som en garnaffär verkligen ska göra, den kom jag inte närmre än så här….

På väg till hotellet hittade jag den här fina butiken fylld med knappar och andra sybehör.

Adriano Coelho på Rua da Conceição 121-123. Så fint med mosaiken på trottoaren utanför. Jag köpte inget här, blev nästan överväldigad av mängden saker…

Lissabon i övrigt? Jag vill åka tillbaka!