Kick-off

Tre par strumpor ska jag visa nu. Varför är det alltid så att de enklaste strumporna, de som egentligen är skönast, enklast att sticka och som håller längst, alltid blir sämst fotade?

Här strumporna strumpa med ribb över framfoten i väldigt syrénlila 7 bröder stickade över 44 maskor på stickor 3 mm i storlek några cm för stora för Moa (typ stl 35?). 85 gram gick åt.

7 bröder är för övrigt ett finskt garn (från Novita) och tillika titeln på en för alla finnar känd roman av Aleksis Kivi. Boken handlar om sju bröder (nähä?) som bor i en stuga i skogen och är lite tokiga (nähä?). Sen minns jag inte så mycket mer men garnet köper man här i Uppsala lättast hos Rusta.

Jag fick som sagt ett ryck så jag stickade färdigt järnvägsstrumporna. Kolla här så illa de sitter på mig. Det är bra. Det verkar vara flera mil från mina tåspetsar fram till sockans slut.

Mönstret är alltså Railway Stitch Socks från Nancy Bush bok Knitting Vintage Socks. Garnet är Hjerte 4 tradet sockgarn, färg mörkgrå(?). Det gick åt nästan två nystan (100g). Jag stickade med stickor 2 mm och faktiskt helt efter mönstret, förutom att jag mätte hur långt jag hade kommit istället för att räkna antalet varv, både efter minskningen för vaden och när jag stickade foten i förhoppningsvis storlek 45 (om man drar ut den lite…). Och så gjorde jag inte randiga hälar och tår. Och så tog jag inte av garnet efter att jag hade stickat hälen bara för att varvet skulle börja på ett visst ställe. Men själva idén är ju densamma, bara några få praktiska modifieringar.

Jag älskar Hjerte sockgarn! Särskilt i den här färgen (bilderna gör inte färgen eller garnet rättvisa). Det enda negativa är att det är lite tunt och blir ibland på gränsen till acceptabelt när jag stickar med stickor 2,5 mm. Kanske får jag göra som Johanna och köpa mig en uppsättning 2,25 mm för även om resultatet med stickor 2 är bra så kanske jag inte vill sticka i evigheters evighet varje gång…

Mönstret är inget att klaga på, vad jag minns nu. Ordentligt skrivet, lätt att hänga med. Snygg modell, bra häl. Kul stickning. Kan rekommenderas. Skulle gärna ha ett par själv, med kortare tå. Mönstret är till en herre men eftersom jag har herrbredd på mina ankfötter så passar storleken bra till mig. Man kan säkert minska med en rapport (5 maskor) eller 2 om man skulle behöva, beroende på garn och stickfasthet osv.

Sen var det sparken i baken då. Här är Pepita. Jag stickade ett par turkos-grå i ett sockbyte förut (det grå var förresten samma Hjertegarn som järnvägssockan). Eftersom mönstret är på väg ut i en fantastisk publikation med Sticka! som utgivare så behövdes foto. Men jag hade ju redan gett bort strumporna, ju. Så jag stickade en större storlek. Fast efter samma mönster men med Silja Superwash istället som är grövre än Hjertegarnet. Ytterligare detaljer kommer alltså under hösten/vintern. Här är ett smakprov iallafall.

 

Annons

Det går som på räls

Railway stitch sock, löjligt lång. En klar.

Ögongodis

Varje stickares hemliga dröm ser ut så här. Det är också en liten hint om vad som komma skall…

Och dessutom har jag kommit på varför mönstret på sockan jag stickar heter Railway stitch. Om man tappar en maska så ränner den iväg snabbare än tåget. (sorry, dålig humor, jag vet)

Inkonsekvensanalys

Jag har fått indikationer på att jag inte alltid är helt konsekvent. Jag har därför tillsatt en utredning och av denna begärt in en inkonsekvensanalys av uttalandet "huvudsaken är att det är symmetriskt". Rapporten, som kom tidigare idag, pekar på flertalet indicier för att jag varit/är inkonsekvent.

Rapport ang. inkonsekvensanalys av uttalandet "huvudsaken är att det är symmetriskt"
Utredningen börjar med ett antal iakttagelser och inkonsekvensanalys av dessa. Därefter följer en sammanfattning och de slutsatser som utredningen kan dra.

1. Det är dags att börja ihoptagningen på min tvåändsstickade vante (se Fig. 1). Hoptagningarna görs i början endast på lillfingersidan. I och med att en vante oftast har två sidor och minskningen endast görs i den ena kan detta inte räknas som symmetriskt. (Utredningen noterar också att vanten har ökningar för tumme endast i ena sidan.) Tilläggas bör dock att handens lillfinger oftast är en bit kortare än dess pekfinger och att jag inte kan anses skyldig till detta. Förmildrande är också att denna vante, den vänstra, kommer att vara helt symmetrisk i jämförelse med den högra, även om vanten inte är symmetrisk i sig.

2. Jag har fortsatt med ledtråd 5 på den mysteriska sjalen 3 (härefter benämnd MS3) istället för att i symmetrins anda sticka en symmetrisk sjal (se Fig. 2). Instruktionerna för ledtråd 5 klargör tydligt att det handlar om att förfärdiga en icke-symmetrisk produkt. Sjalen kommer att ha två olika sidor. Utredningen noterar att detta förfarande står helt i motsats till det under inkonsekvensanalys stående uttalandet.

3. Jag har tydligen i ett svagt ögonblick sagt att jag inte ska påbörja några nya tröjor innan jag sytt ihop den rosa visjötröjan. Utredningen noterar att sagda objekt ligger skrynkligt i en hög i sy-ihop-stickkorgen och att delarna i stor grad saknar fast förankring i varandra. Källor har gjort gällande att inte mindre än två (2) nya stickprojekt har påbörjats under senare tid. Dessa två utgörs förvisso av a) ett par herrstrumpor (Fig. 3) och b) ett stycke regnbågssjal (Fig. 4), varav vilka ingetdera kan anses som beståndsdelar till en blivande tröja. Enligt samma källor finns dock långtgående planer på att inom kort, kanske redan ikväll, påbörja stickandet av upp till två (2) tröjor. Ingen av dessa handlingar har utförts inom ramarna för vad utredningen kan, med bästa vilja, anses vara konsekvent.

Sammanfattning och slutsats. Jag är en inkonsekvent typ som slänger ur mig saker utan att tänka mig för. I konsekvensens namn kommer jag troligen att fortsätta så.

Figur 1. Asymmetrisk hoptagning.

Figur 2. MS3, ledtråd 5 påbörjad.

Figur 3. Railway stitch sock, mönster från Nancy Bushs Knitting vintage socks, Hjerte sockgarn, stickor 2 mm.

Figur 4. Regnbågssjal, stickor 4,5 mm, finskt ullgarn från Svalan.