Stickläsning

En envis förkylning håller mig hemma längre än jag önskade. Det ger tid att utforska nya saker från säng- och soffhörnen.

Jag stickar gärna när jag läser. Ibland kräver det organisation, hjälpmedel och en stilla miljö.

När DN som vanligt om sommaren erbjöd sina prenumeranter att gratis ladda ner en e-bok testade jag att göra det och började läsa på vår uråldriga samsungplatta (det finns appar man inte kan installera på den för att den är för gammal…). Jag gillar ju egentligen att läsa en fin bok men ibland har man ju en bänglig pocketbok med minimal typsnittsstorlek (heter säkert något annat på typografiska – grad?) och dassigt papper. Då kan faktiskt en e-bok på plattan vara ett alternativ. Den ligger still med rätt sida uppslagen. Det går att ställa in en behaglig textstorlek (bra för oss med för korta armar – ni som vet förstår vad jag menar). Och det går att ha lampan på stickningen för plattan lyser av sig själv.

Sen upptäckte jag att biblioteket också lånar ut e-böcker. Direkt hem till plattan. Vilken service! Särskilt när man är lite för hängig att ta sig någonstans.

Det här blev en lång inledning för att komma fram till att jag lånade hem Maja Karlssons nya bok 35 vantar och att jag nu ska bjuda på en liten recension. Bilder på vantarna hittar man lättast på Ravelry, därifrån lånade jag också bilden på boken.

Det här är en bok med många fina bilder. Gillar du gammaldags romantiska miljöer med avskavt trä, gamla spinnrockar och murriga väggar (räsch som en i min närhet skulle beskriva det som), kurbits, romantiska vinterbilder med massor av snö, naturinspiration och till det fina vantar så är det här en bok du kommer att gilla. Vantmönstren är av olika sort och i olika garngrovlek. Har du ingen vantbok sedan tidigare är det här en fin förstabok då den också innehåller lite teknikskola i slutet.

Om jag ska vara kritisk tyckte jag att diagrammen är svåra att tyda. Jag är en van diagramstickare och har oftast lätt för att se hur ett mönster kommer se ut bara genom att titta på diagrammet. I boken är diagrammen handritade (eller tillsynes handritade) och rutorna ifyllda med respektive färg. Men färgen täcker inte hela rutan och i de fall då ena färgen är vit blir det för mig svårt att se helheten.

Bilden visar en del av ett diagram

Lättare tyckte jag att det blev när alla rutor var fyllda och när de var fyllda ända ut i kanten. De handritade diagrammen bidrar naturligtvis till den romantiska och rustika känslan i boken men jag hade hellre sett ett tråkigt digitalt konstruerat diagram, eventuellt som komplement till det handritade. Kanske ett tips ifall mönstren ska säljas separat senare.

Beskrivningarna är i övrigt tydliga och det finns ett gäng fina vantar – grova, nätta, halvvantar, vantar med fliptop och hela vantar. Det är alltid trevligt att få se nya kompositioner av gamla mänsterrapporter uträknat att passa i garner som finns på marknaden (och i mitt garnlager) nu, t.ex. Lettlopi och Rauma Finull.

Det är ingen bok jag kommer köpa till mig själv då jag har ett stort antal vantböcker i stickbiblioteket här hemma (och så är jag inte riktigt sådär romantiskt lagd – en avskavd stol är en avskavd stol – men det var trevligt att bläddra i boken en stund och innan lånetiden gått ut ska jag kanske sticka ett par Ratatosk.

Annons

Obloggat 3

I början av november var jag med jobbet i London och gick en kurs. En av kvällarna tog jag tunnelbanan för att gå på garnaffären Loop som jag hört så mycket om. Det var även ”knit night” så jag satt mig ner några minuter och stickade. 

Visst var det en fin butik, och som så ofta när jag kommer in i en sådan så blir jag lite överväldigad. Och kräsen. Det fanns väldigt mycket av sådant garn som är modernt just nu, blankt och fint och ganska så dyrt handfärgat garn. Men jag gillar ju sticksigt garn… kanske spelar det in att jag kvällen innan hade suttit i mitt kalla hotellrum och stickat på ett par sockor i ett sådant lyxigt handfärgat sockgarn och inte var riktigt nöjd med resultatet (även det obloggat). Nåja, det fanns såklart shetlandsgarn och Brooklyn Tweed-garn och annat också. Och mönsterböcker. Det här är vad jag kom hem med därifrån i alla fall. 

Boken Happit är lite olika sjalar och ingen av dem är en klassisk trekantig ”Hap” men boken inleds med lite historia om sjalstickning (jag har inte läst hela ännu). 

Stickmätaren är just en sådan och garnet är från The Uncommon Thread (handfärgat sockgarn i 80% bfl och 20% nylon) i färgen Cobble. Tyckte den färgen passade mooden och londonvädret. 

Jag minns knappt vad jag gjorde i somras

Ja, ofta har jag ju svårt att minnas vad jag gjorde för en timma sen. Här är några axplock från min sommar. 

Jag och delar av familjen åkte till Riga. Rekommenderas!

Köpte vantbibel (på Sena Klets, http://www.senaklets.lv/) och två härvor garn (på Hobbywool, http://www.hobbywool.com/).

Sen åkte vi på lite roadtrip, bland annat till Norge där jag inte köpte garn men stötte på får som sprang omkring på fjället (ej med på den här bilden). 

 

Lite av vad jag stickade på i bilen finns här. Wishes cardigan stickar jag i Silkbloom fino (BC garn). Babykoftan är från Babystrik på pinner 3 i Lanett. Och ankelsockarna är Boysenberry Yo av Cookie A. Och så kollade vi när Sator spelade på Grönan. Sådär 26 år sen jag såg dem sist…

 

Annars har det handlat ganska mycket om Sveg i sommar. Dit har nu sonen flyttat för att gå gymnasium. Fint vid Ljusnan.

 

 Östergötlands ullspinneri. Entrådig (otvinnad) mörk karamell. Svart och smaragdgrönt visjö. 

 

Och så en familjeträffkryssning till Helsingfors. På Akademibokhandeln hittade jag den här pärlan med återskapade vantar och sockor från gamla karelska plagg. 

Det känns som att jag laddar upp för att sticka mönstrade vantar.

Hur har din sommar varit? 

 

Tröjor och passform (och mer om Laine)

Roligt med era reaktioner på mitt inlägg om Laine. Ni behöver absolut inte hålla med mig och jag vill gärna veta vad ni tycker om ni har läst den! Apropå det inlägget så undrade Heidi vad jag tycker om tröjmodellerna i den. Alla beskrivningar kan man som vanligt (nuförtiden) spana in på Ravelry (länk). Fem av de 11 beskrivningarna är tröjor/koftor (en klänning men den går att korta av till en tröja med instruktioner för det). Alla stickas uppifrån och ner, de flesta med något slags raglan. Koftan Lanes har en falsk axelsöm och en ärm som mer liknar en isydd ärm än de andra modellerna. Med en modifierad halskant skulle jag eventuellt kunna tänka mig att göra en sådan. Jag tycker också att Ancasta är fin (jag skulle i så fall göra den som tröja). Av beskrivningarna som inte är tröjor gillar jag sockarna Siv.

Under 2016 har jag fått färdigt ovanligt många tröjor. Dels körde vi kurs med sticka tröjor som passar och dels tror jag att jag hade något slags uppdämt tröjsug och hade redan börjat med några. Två av koftorna jag stickade (Whippet) och Romy (även på bild nedan) stickades uppifrån och ner och ärmkullarna liknar dem i Lanes. Längst upp slutar inte ärmkullen i en rundning utan det blir som en kil upp mot halsen (på bilden halvt dolt av kragen).

 

Tröjan Simple Ziggurat stickades också den uppifrån och ner men den här konstruktionen gav en "vanlig" rundad ärmkulle (fler bilder finns om du klickar på länken). Jag stickade också koftan Emelie. Den stickas nerifrån och upp och sedan plockas det upp för att sticka ärmen uppifrån och ner med förkortade varv för att få till en fin ärmkulle, motsvarande en isydd ärm.

Nu har jag inte stickat en kofta med ordentlig isydd ärm och ärmkulle enligt våra förträffliga instruktioner och mått men det är troligen den typen av tröja/kofta som skulle sitta bäst på mig. Även om Romy sitter bra när jag är still så åker den runt när jag rör mig, jag måste hela tiden rätta till den och dra i ärmarna så att de sitter rätt över axlarna. Samma gäller Whippet. Det är de andra tröjorna som sitter bäst. Det gör såklart att jag är lite tveksam till att sticka Lanes. Jag har just stickat färdigt Epistrophy som har ett runt ok och alltså är en annan modell. Jag har provanvänt den men inte fotat ordentligt och ett första intryck är att den är ok (haha) men att en isydd ärm hade gjort den nättare.

Simple Ziggurat ger ju en tröja som inte behöver monteras men man har mindre kontroll över att forma halsringningen som man vill (och dessutom hade jag ganska mycket issues med att få nederkanterna och ärmarna som jag ville men till slut blev jag nöjd).

Lite kul är det att vår kursledare tillika koftexpert hävdat allt det här hela tiden. Det är inte så att jag inte har litat på henne men man blir också inspirerad av vad andra stickar och vill prova på nya designer. Utan att behöva räkna om till en isydd ärm.

Hur tänker ni kring olika tröjmodeller och passform?

Tidskriften Laine

Jag köpte det första numret av tidskriften Laine efter att ha sett den någonstans på nätet, troligen Instagram. En riktigt snygg tidskrift såg det ut att vara och folk öste lovord över den. 

Laine betyder såvitt jag vet ylle på franska och våg på finska, vilket är passande då redaktionen och chefsredaktören håller till i Finland. Flera finska designers har också bidragit med beskrivningar i det här numret.

Innehållet då? Snygg layout, tjockt matt papper som doftar sådär gott av trycksvärta och det är fantastiskt fina foton. Det finns en intressant intervju med den i stickvärlden berömda Joji Locatelli (Boxy mm) och ett reportage från en gård i Finland där man föder upp får av typen Finsk lantras. Och så finns det såklart en mängd beskrivningar. Det känns som att jag snart kommer fram till det där stora men-et. 

Hela tidskriften genomsyras nämligen av något som jag har så fruktansvärt svårt för. (Ta nu inte åt dig om du gillar det jag nu kommer att beskriva – gör du det kommer du att älska Laine.) Varje beskrivning presenteras först på ett helt uppslag med en kort text och ett snyggt foto på ett väldigt tilltalande sätt. Det är vad som står i den korta texten som jag har svårt för. Det andas mindfulness som så ofta också gränsar till någon slags andlighet. Jag skiter högaktningsfullt i om du inte tröttnar på att gå samma stig genom den täta skogen för att du aldrig tröttnar på naturen. Och jag tror inte på konceptet att en sjal kan bli en vän "beyond comparison". Det funkar helt enkelt inte för mig. 

Vid sidan av de två första artiklarna så tycker jag att de två andra intervjuerna (med Helga Isager och Stephen West) är intressanta men slarvigt presenterade som frågor – svar. Det finns också en text där en garnproducent själv skriver om sin kärlek till garn (garnet finns sedan med som redaktionens favorit och används i en av beskrivningarna), ett kort men vackert resereportage från Lissabon (som tar upp en garnaffär men hoppar över den fantastiska knapp/bandaffären och garnaffären där man får specifikt fråga efter ullgarn bland alla bjärta akrylgarner och som tipsar om Copenhagen coffee bar eller något liknande som ska vara hippt och inte om de små restaurangerna i källarplan med kaklade väggar så det känns som man sitter i någons badrum samtidigt som man serveras asgod och billig mat) och så några recept. 

Beskrivningarna är moderna och snygga och verkar välskrivna. Jag skulle nog kunna tänka mig att sticka en eller två av modellerna. Med tanke på priset (299 kr inkl frakt från Magasin duett) är det ganska så mycket pengar per beskrivning. Jag vet, man får mer än bara beskrivningarna, så det är svårt att jämföra rakt av. 

Förutom att jag inte tilltalas av mindfulness-grejen, och därmed kanske är fel målgrupp, så skulle jag vilja se en tidskrift eller åtminstone ett reportage eller en intervju som åtminstone ställer någon kritisk fråga. Jag menar inte att man ska fråga Stephen West varför han designar så konstiga saker nuförtiden – tror han verkligen att någon vill ha dem på sig? Inte kritisk på det sättet. Men kanske frågor kring hur man som designer kan leva enbart på stickning och vad man behöver tänka på för att det ska funka eller hur designern tänker kring materialval och inte bara frågor som känns ställda av en beundrare. Hur tänker man kring att även stickmodeller ofta är smala modeller? Hur tänker större garnföretag kring ursprung och miljö? Hur mår arbetarna på spinnerier, superwashgarnstillverkningsställen och färgerier? Hur mår fåren på större gårdar? I vilket sammanhang finns ull- och garnproduktion på olika platser i världen? Kombinerat med snygga designer och en snygg presentation. Den tidskriften skulle jag köpa. Åtminstone ett nummer för att prova! 

Solvända och bokskatt

Jag har stickat vantarna Solvända av Erika Åberg. Vantarna blev yttepyttelite för korta för mig så de fick bli en julklapp till min syster. Jag gillar hur det grafiska mönstret framträder bäst på lite längre håll!

Jag stickade vantarna i Peer Gynt, 53 gram av det brungråa (färg 2652) gick åt och 37 g av det röda (färg4228). Så lite mer än ett nystan av bottenfärgen gick åt. Har du bara två nystan så borde det funka att sticka infodringen i mönsterfärgen (eller ett par varv av den) så räcker det med ett av varje. Jag använde stickor 3,5 mm och följde beskrivningen.

Vanten har en invikt kant som gör den varm och mysig vid handleden.

Snabb stickning med lite grövre garn och Peer Gynt är ju supermjukt! Här har jag gått omkring och trott att det var lite sticksigt.

Beskrivningen till vantarna finns i Erikas bok Sticka vantar, sockor och lite till. Den fick jag när jag fyllde år. Då fick jag också Johanna Wallins bok Sticka nordiska mönster och den fina boken om Färöisk stickning (finns på norska och danska vad jag har sett). Maja Erikssons bok Sticka svenska mönster fick jag i julklapp. (Jag fick också Julia Skotts Håll käften jag räknar men den hamnade inte på bild.) Trevliga böcker allihop! Jag har mest tittat i Erikas bok hittills. Kul är att Johanna har en vante som liknar Erikas Solvända men som har en annan uppbyggnad och som ger ett helt annat intryck. Helt klart är att jag kommer återkomma till de här böckerna framöver.

 

You knit what?

Tack för ert stöd i mitt beslut att nä det här var inte så snyggt (när det gällde just det här försöket till tvåfärgspatent). För det är ju så att vänner inte låter vänner sticka fula saker (friends don't let friends knit ugly), precis som de sa på bloggen You knit what. För den som inte läste den när det begav sig skickar jag här lite fredagsunderhållning. Läs gärna från början. Väl värt ett besök även för oss som läste tidigare. Idag råkar det också vara exakt 11 år sedan de la upp sitt första inlägg: youknitwhat.blogspot.com

Bättre än min provlapp tycker jag att Picea i entrådigt ullgarn från Filtmakeriet blir. Det luktar precis som i spinneriet: ull och maskin.

Trevlig stickhelg!

Bokinköp

Jag har länge sneglat på och dreglat i stickvännernas exemplar av Celtic Cable Shawls (hoppas de inte märkt fläckarna). Och nu tog jag mig för att köpa den själv. Jag har tänkt sticka Ishneich i resterna av finullgarnet jag använde i min Emelie och i ett tretrådigt tunt garn jag håller på och spinner (i turkost). Ulltopia-Tina är en av dem som också håller på med den sjalen (färgerna!). Hon tipsade också att om man köper den fysiska boken via Ravely får man också beskrivningarna digitalt. Det finns också en massa andra fina sjalar i boken och sånt som får mig att tänka på stora filtar och så nyper jag mig i armen för att komma tillbaka till verkligheten där jag ännu inte lyckats fullborda något av mina filtförsök. Nåja, Ishneich blir det först. Ska bara spinna färdigt garnet först.

Den andra boken jag köpte är om Shetlandssjalar. Tänkte att det kan man aldrig få nog av. Men är lite besviken trots allt. Det är en del fina grejer och även ett kapitel om teknik där man kan testa att göra minisjalar enligt de olika teknikerna man använt sig av på Shetland. Intressant ur historisk synpunkt men den som känner mig vet att jag skulle gå på de stora projekten direkt och de är inte lika inspirerande. Vissa av sjalarna tycker jag inte att man har gjort så snygga, delvis för att man har använt fult garn (enligt mig). Kanske gör jag något projekt men det här var inte en höjdarbok och snålvattnet höll sig på plats.

Inte bara depp

Nejdå, här hålls humöret uppe medelst bokinköp (The knitter's book of socks av Clara Parkes), garninköp (Malabrigo Sock i färg 805 Alcaucil) och en uppsättning strumpstickor 2,25 mm. Sockan Hickory blir det.

Om den håller att gå på utan att falla sönder i molekyler efter ett par steg återstår att se men det är trevlig stickning (följer mönstret till punkt och pricka) och en fantastiskt mjuk socka. Den andra är på god väg den med och förhoppningsvis blir den lika mjuk den med.

För övrigt kan jag rekommendera att läsa texten i den här boken, mycket matnyttigt!

Bok

Jag lånade boken Knit to flatter av Amy Herzog på biblioteket. Först tänkte jag att det här är ännu ett sådant där ”du är vacker som du är men egentligen borde du vara på något annat sätt”-budskap. Boken började med du är vacker som du är. Och hitta din figurtyp. Sen fortsatte den med att vi ju stickar plagg och varför ska vi då inte passa på att sticka dem så att de passar våra kroppar bättre. Så följer en massa mönster med tips på hur man kan modifiera dem för att få bättre passform. För vi är ju inte direkt stöpta i samma form.

Boken tilltalar mig genom att den har både teoretiska förklaringar på hur man ska göra för att en tröja ska passa och att den också exemplifierar. Till exempel: hur gör jag om en kort och rak ärm till lång och avsmalnande? Eller du har både stor byst och stor mage (nähä?), gör så här!

Den som gillar att sticka runt kanske inte blir så glad åt mönstren i den här boken då alla stickas i delar och sys ihop. För att det enligt författaren ger bättre passform.

Nu har jag stickat färdigt framstycket på tröjan Holloway också och har påbörjat ena ärmen. Som jag efter att först börjat enligt mönstret har räknat om till en lång och smal ärm istället för den trekvartslånga och helt raka ärmen. Mycket sticktid nu när det är fotbolls-VM. Roligaste matchen hittills? Tyskland-Ghana kanske. Eller Spanien-Chile. Vad tycker du? Och vilket är ditt bästa stickboktips?

Bilstickning med radiofotboll i väntan på sonen.