Laar (förhandstitt)

Alltså, det här med att fota sig själv i sina stickade tröjor. På hösten/vintern. Jag har ju svårt för det även på sommaren (någon som minns att jag i somras stickade och maskade av en topp) Heidi efterlyste på-bild med Laar. 

Först en bild på Laar med knäppkant och knappar.

Wow!

Sen en selfie på jobbet…

Stående ovationer. 

Koftan är helt klart för stor. Det är en kombination av att jag valt fel storlek och att jag gått ner 10 kg i vikt sedan jag valde storlek och att spetsmönstret är oerhört stretchigt. Förhoppningsvis kommer jag kunna göra en fotosession där flera andra plagg också kan komma att förevigas. Förhoppningsvis utan selfiearmar och förhoppningsvis i bättre ljus. Jag tänker ändå härmed markera att koftan Laar, påbörjad i september 2011 (enligt Ravelry), nu officiellt är klar. 

 

(edit) PS. I morgon är sista dagen att vara med i utlottningen av sjalgarn. Jag har också garn kvar av efter den här tröjan som kan ingå i utlottningen Jaggerspun Zephyr wool/silk (Ravelrylänk) – alltså, lämna en kommentar på inlägget från 27 november och tipsa om en sjal du vill sticka, har stickat eller bara tycker är fin.

Annons

Svårt att bli nöjd

Det tog ett tag att få till ärmkullen. Även om beskrivningen var bra så blev jag inte riktigt nöjd.

Man skulle plocka upp och sticka ett antal maskor och sedan sticka fram till lite förbi axelsömmen och därifrån sticka korta varv för att forma kullen. Men det blev inte helt symmetriskt och jag blev inte nöjd. På ena sidan hade jag ju stickat ett varv mer än på andra sidan och det blev små hål vid varje vändning för att det fanns mer garn att dra i.

Kanske skulle det inte bli lika stor skillnad i ett annat garn som fyller ut mer. Och kanske skulle det inte göra så mycket om det skulle bli lika på båda ärmkullarna men med den hör metoden skulle det bli ett varv extra fram på ena sidan och bak på andra sidan. Om ni förstår vad jag menar…

I vilket fall som helst slutade det med att jag gjorde som jag brukar – dvs stickar upp maskor och sedan börjar med en ny tråd uppe på kullen. Till sist blev jag nöjd. Nu gäller det bara att få till den andra så den blir lika…

Tredje gången gillt

Min kofta Laar har blivit liggande och tagit lång tid att fixa till axlarna på. Först hade jag gjort framstyckena olika långa. Sen blev ärmhålen enormt stora.

Så idag – äntligen en lugn dag hemma med stickning och skidåkning på TV – har jag repat upp och maskat av på nytt till lite tajtare ärmhål.

Nu ska jag plocka upp maskor för ärmarna som stickas fast i koftan och sen uppifrån och ner. Och kolla på herrarnas lopp.

Laar

En bollfrans och eoner av slätstickning senare har jag kommit upp på den mönstrade delen av koftan Laar. Lite vriden resår under ärmhålen.

Den slätstickade delen kan jag tacka konferensen ASBMR för. Eoner av mer eller mindre intressanta föredrag…

Bollfrans nr 2

Den med gott minne kommer ihåg att jag en gång började sticka en kofta i jakgarn. Det blev inte bra…

Nu är jag på den igen. Koftan Laar (Ravelry-länk) från Gudrun Johnstons bok The Shetland Trader. Denna gång i det rekommenderade garnet – jaggerspun nånting. Tunt ull och silke. Nu är det dags att börja sticka slätstickning.

Hur blir det här egentligen?

Jag har lagt upp femtielvahundra picoter och börjat sticka på koftan på framsidan av Shetland Trader-boken. Som alltid börjar jag undra. Hur blir det här egentligen? Stämmer masktätheten nu när jag stickar på riktigt och inte bara provlapp (som jag faktiskt gjorde!)? Blir det inte alldeles för stort? Skulle jag ha valt en storlek mindre? Kommer det här garnet (yak) att bli bra som ersättning (silke/ull)? Blir det alldeles för gulligt med picoterna? Eller lagom gulligt? Eller ser det bara ut som en bollfrans?