Ny tappning

Hästtröjan i ny tappning. Samma modell men grå.

 

Har stickat efter storlek 12 år, runt upp till ärmhålen. Ärmarna har jag stickat uppifrån och ner med korta varv för att få till ärmkullen bra. Hur man gör det har Asplund förklarat jättebra på sin blogg, så det tänker jag inte ens försöka mig på (jag gör lika, men bara vänder, inga wraps här). Jag gillar i varje fall det sättet att sticka ärmar på. Framförallt blir det mindre att montera sedan och man kan anpassa ärmlängden perfekt under stickningen.

Garnet är Järbo Gästrikes tvåtrådiga näst mörkaste grå, ungefär 370 gram har gått åt. 3 mm stickor till allt utom kanter, där var det 2,5 mm.

 

Lite färgglatt vid muddarna – det cerisa är rester från den ursprungliga tröjan. Två trådar cerise och en svart tvinnade jag ihop. Efter att jag suttit och snurrat till snoddarna till ärmarna kom jag på att jag ju kunde använda en slända och först "spinna" ihop trådarna och sedan tvinna ihop till en snodd… Funkade jättebra och gick ungefär 1000 gånger smidigare.

Tröjan passar mottagaren bra och har kommit väl till användning trots att den blev klar precis innan vi åkte på semester. Det gäller att välja sina resmål väl! 😉

Annons

Bra jobbat

Igår kväll kollade jag upp mönstret till den gråa tröjans polokrage – jag trodde nämligen att jag närmade mig den rekommenderade längden.

I mönstret står klart och tydligt att man ska sticka kragen i resår 4 räta och 4 aviga. INTE 2 räta och 2 aviga som jag gjort…

Det förklarar varför man skulle plocka upp ett antal maskor som var jämnt delbart med 8. Och varför jag tyckte att det blev lite tajt krage.

Pån igen bara…

Lagom till sommarlovet

-Va bra, då blir ju tröjan färdig lagom till sommarlovet! Då brukar man ju vilja ha ylletröjor varje dag!

Den som lever får se, men jag har i varje fall plockat upp erforderligt antal maskor och börjat sticka polokragen på dotterns gråa tröja.

Randigt

I måndags på stickkafét (måndagar jämna veckor, Café Linné, 1 tr upp, från kl. 17 och framåt) (ja, i Uppsala) började jag på en ny strumpa i rester från hästtröjan. Vitt, grönt och rosa Sisu.

 

Jag randar genom att köra färgerna i spiral – jag håller alltså på med tre varv samtidigt. Om man kollar noga längst ner kan man se både var det rosa och det vita varvet har sin början och att ränderna faktiskt går lite på snedden.

Jag var tvungen att börja i och med att jag under en konferens stickade färdigt de här strumporna i Mellanraggi, färgen är svart batik. Strumporna har figurerat här på bloggen tidigare, är stickade med stickor 3 mm och passar en snart 10-åring med 37 i skor. För det är ju så, att man måste ha åtminstone en strumpstickning och en sjalstickning på gång.

 

Trevligt garn men ganska trist att bara sticka slätt rakt upp och ner (även om det var bra på konferensen), det blev genast roligare att randa!

Är det dags…?

Jag tror tyvärr att det börjar bli dags. Det börjar kännas som att jag åter igen har tappat kontrollen. Vart jag letar hittar jag inte min sticka nr 5 eller mönstret jag behöver eller boken jag tittade i förra veckan. Jag har ingen aning om hur många sjalar som ligger färdiga. Jag vet inte vad som ligger på botten av min jättesnygga stickkorg. Det börjar alltså bli dags. För listan. Den listan. Över pågående och bortglömda stickningar. Och över det som finns i skämshögen – den med färdiga saker som jag inte fäst trådarna på.

Men idag kollar jag på fotboll och stickar slätstickad grå ärm.

Färdiga vantar

"Men tänk om mottagaren gärna vill att vantarna ska vara lite buckliga då??"

 

Ingen tid till att blocka ut ojämnheter här inte!

 

Mönster: Winter of love (and peace)-vante (ravelry-länk) av Johanne Ländin, inköpt hos Nysta.se
Garn: Sandnes Sisu, inköpt hos Britt (rester från Hästtröjan), mindre än 1 nystan av vardera färg
Stickor: 2,5 mm
Note-to-self: Andra vanten blev mindre än första vanten, som vanligt. Tummen något smal trots fler maskor än mönstret. Sluta inte sticka med fair-isle-teknik helt plötsligt, då blir det jättehårt!! Trevligt med tumkil som man sedan minskar ovanför tumhålet, det passar min hand verkar det som. Svårt att sticka in en tråd när man stickar med flera färger (eller snarare svårt att plocka maskor efteråt).

 

Tummarna upp för de schyssta vantarna!
(notera det lilla hjärtat och fredsmärket…)

 

Love grows

 

Min jakt på den perfekta vanten är ännu inte över. Här är "Winter of love"-vanten i tillväxtfasen. Nu är den här inte till mig (lite väl färgglad) men annars passar den ganska bra. Tumkilen är bra, själva tummen något smal. Men det är ganska lätt åtgärdat om det skulle behövas.

Mönstret är Johanne Ländins och jag köpte det från Nysta. Garnet jag använder är Sisu, rester från den numera urväxta hästtröjan.

Bra övningsprojekt på att fortsätta sticka med Fair Isle-tekniken – det blir en hel del bindningar av garnet vid bokstäverna. Trots det tycker jag att det går ganska så bra och hoppas att det hela slätar till sig lite när jag tvättar dem sen. Fredsvanten är nästan klar också. Sen vill nästa Peace & Love-unge också ha ett par…

 
En härlig kväll! Helt vantfritt

Utlovade bilder

på hästtröjan

Med barn i:

 Utan barn i:
     

Fest?

    

Ja, inte står hon stilla länge. Och blixtrigt värre blir det.

Hästtröjan är klar. Ärmarna blev långa men hon säger att hon gillar det. Färgerna är inte lika skarpa i verkligheten. Kanske kan jag återkomma med bättre bilder en annan dag. Och detaljer.

Nu är det festdags. Nehe, stavas det med ä? Åkej då. Det är några vantar som ska festa loss…

Slutet är nära…

Ibland säger en skräphög mer än 100 ord.

Slutet är nära.
Tröjan blir kanske för kort.
Ärmarna är långa i varje fall.
Den som lever får se.