Avslutning

Här kommer utlovade bilder på den gröna sjalen. Den blev lagom lång. Och jag kan tänka mig att sticka mer i garnet. Men inte just det här mönstret. Inte på ett bra tag i varje fall.

Annons

Mer grönt

Fem bra saker med den gröna spetshalsduken:

1. Den är färdig!
2. Mönstret är fint
3. Det färdiga resultatet är trevligt (egentligen mer än trevligt!)
4. Den blev (knappt) två Pettrar lång (hade blivit om han nu hade legat kvar i skuggan)
5. Jag hoppas och tror att mottagaren kommer att uppskatta den

Det är svårt att tro att den är klar, jag tycker att jag har stickat på den för alltid…

När den är frisläppt är den tung. Har en fantastisk lyster som jag inte alls upplevde när jag stickade den och fallet är finfint. Jag använde mig av 240 av de 300 grammen garn jag inhandlat och stickor 4mm. Mönstret är från isländska sjalboken. Men rapporten är ett bladmönster som jag sett på flera ställen och mönstersamlingar, så det är lätt att sätta ihop en egen sjal.

Det är fem rapporter på bredden och jag räknade till 44 på höjden. Men den kommer att bli längre (tyngdlagen, Newton och sånt, you know). När den ligger på min tygklädda frigolitbräda mäter den ca 240 x 50 cm (den ligger dubbel).

Det enda som är lite klurigt är att första varvet och sista varvet på rapporten har olika många maskor (det blir så med omslagen och hoptagningarna), så man får tänka två gånger (eller fler, om "man" är jag) så att det blir rätt antal maskor.

Jag fick alltså lite garn kvar. Jag såg på flera norska sidor, bland annat här och här, en trevlig halsduk som ev. skulle bli en bra komplettering av garnresterna. Här finns mönstret.

Jag har också fått rapporter att bourettesilke, som sjalen är stickad i, ska lukta apa när man tvättar det. Min källa har också en fantastisk sjal i samma slags garn så jag måste betrakta den som tillförlitlig.

Med det fantastiska resultatet som det blev efter tvätt och utspänning så måste jag säga att jag faktiskt kan ta den svampiga disktrasekänslan under stickningen och spenatavkokten vid tvättningen… Trots mina negativa kommentarer tidigare måste jag rekommendera garnet (Soft silk från Yll o tyll). Det är drygt (och därmed ekonomiskt), det kändes som att det aldrig skulle ta slut, och färgerna är jättefina.

Jag hoppas nu på att en lagom solig dag kommer inom kort, för då kan jag visa fler foton med fokus på själva sjalen.

Tillägg: För en mer specifik källhänvisning, klicka här.

Befrielsen är nära

Jag har maskat av! Den gröna är snart färdig!

Efter en stunds funderade valde jag att använda mig av "casting on casting off" (lägg upp-avmaskning) som beskrivs i E Zimmermanns Knitter’s almanac (säkert på fler ställen). Det blev bra.

Flera saker med det här projektet är/har varit bra. Men många saker har också varit mindre bra. Så för att inte förta glädjen över den helt färdiga sjalen (när den är blockad, fotad och presenterad här) så tänkte jag att jag kunde dra de dåliga grejerna redan nu. Den är ju faktiskt nästan klar (den ligger och torkar).

Garnet

• Soft silk från Yll o tyll. Det är 100% bourettesilke, 350 meter på 100 gram.
• På en av härvorna var det väldigt många knutar. Jag är inte så knusslig; jag tycker inte om knutar men klagar inte heller så mycket. Men när det är tre knutar på mindre än 10 cm stickning tycker jag det är för många.
• Garnet var helt klart snyggare på härvan än under process.
• Trots att det var silke och trots att jag använde mina härliga ebenholtzstickor var den här stickningen inget nöje. Garnet kändes som frotté över fingrarna och rivs lite.
• Det stickade materialet känns som svampig frotté à la disktrasa.
• Jag älskar färgen! Men när jag tvättade sjalen såg tvättvattnet ut som vattnet gör när man har förvällt spenat. Och lukten var kanske inte helt olik den heller. Det blev många sköljningar…

Mönstret
Ett bladmönster som finns i diverse olika mönsterböcker men som finns ihopkomponerat också i den isländska sjalboken Thrihyrnur og langsjöl. Jag tog fem rapporter av mönstret. Jag har tidigare stickat två sjalar i samma mönster. Jag blev uttråkad. Det är nackdelen när man stickar halsdukar, de tar ju aldrig slut. Särskilt inte om man vill ha den lite lång så man kan drapera den lite chict också.

Observera att det här är bara mina egna känslor när jag stickade. Jag dissar inte garnet totalt. Jag tror att jag kommer att tycka det är ok när allt är klart. Snyggt är det. Och jag ska inte själv ha sjalen. På Yll o tyll har jag sett muddar i samma garn och det var helt klart super. Och var det inte Marika som hade med sig ett slätstickat stycke i någon annan färg? Det var fint. Fler erfarenheter? Åsikter?

Snabb och långsam

Somt växer långsamt. Annat växer snabbare. I det här fallet är det kanske dött lopp?

Några cm till (på sjalen) så är det klart sen. Det ska räcka till att svepa om sig ordentligt.

(mamma, om jag gör roliga grimaser, blir jag längre då?)

Annars har jag hållt mig ganska trogen tvåändsstickningen under de senaste dagarna. Och när jag ändå hade knit-along-andningen inne började jag (igen) på en färösjal. (den förra kom jag ett mönstervarv på, typ…)

(bilder på det? kommer, kommer…)

Under tiden försöker jag hålla barnen borta från datorn och ute i det fria. Därmed får inte heller mammor sitta vid datorn. Ifall att det verkar bli lite glest mellan inläggen alltså.

I övrigt ser jag fram emot att inte vara bortrest på måndag när det är stickkafé här i Uppsala.

Gröna mattan

– Vem är den där Karlsson Linné egentligen? undrade Petter några veckor innan spektaklet började. Ja, det undrar jag också. Och hur fick dom egentligen gräset att växa upp ur gågatan så fort?

Och när blir gröna sjalen klar? Många frågor, få svar. Här är status på sjalen iallafall – en dryg Petter eller en knapp Moa lång. Jag vevar på.

 

Svaret som fick mig att skratta högt…

… kom från Marie (a.k.a. Henrietta). Kolla här bara:

———————————
Kära Liisa.

Mycket enkelt. Sätt in dina uppgifter i följande ekvation:

X = Gi/Pt        Under förutsättning att Pt är  en konstant

       Gi=Garnets sjallängdsförmåga

       Pt= Petters längd (m)

Se till att ställa barnet i skuggan under köksbordet och ge honom sparsamt med näring. (För att formeln skall bibehålla sin giltighet.)

Y= z x O + T

Där z=antal projekt påbörjade

       O=oro för P konstanten

       T= tid för stickning

Vad gäller mottagaren skulle jag inte vara orolig. Hon vågar inte vara annat är glad och tacksam.

Stick å brinn!

/Marie

Ps. Snygg sjal.
———————————

Nog för att många av bidragen fick mig att småfnissa, det här tog ändå priset. Priset ja. Min Mamma deltog också i tävlingen och vill inte ha garn utan hellre tvåändsstickade vantar. Jahaja. Där ser man. Jag hade tänkt göra färdigt mina tvåändsprojekt i sommar. Nån som vill hänga på? Parallellstickning, svar till "Vi två i sommar" (urk, humor, Liisa, humor…)

Henrietta behöver egentligen inte heller ha garn. Men det får hon. Nu är det så att Henrietta är en garnsnobb utan dess like så det blev till att göra en djupdykning i garnlådan för att hitta något som skulle passa en finsmakare som hon i smaken. Jag hittade de här:

Tre nystan Debbie Bliss Cotton DK. Räcker ungefär till en söt liten mössa eller basker till en av Henriettas förtjusande tvillingar. Ja, eller till henne själv. Grattis Marie!

I väntan på att jordens dragningskraft ska öka och sjalen bli längre stickar jag på kafé och på strumpor.

Sockar i Crazy

Strumpskaft i Fabel.

Räkneproblem

Hur man än räknar har man mycket kvar.

Det här är en härva av Yll o tylls Softsilk stickat i ett bladigt mönster (stickor 4mm). Jag har två härvor kvar. Alltså en tredjedel har jag stickat. Som synes räcker en härva till ungefär en halsduk som är två tredjedels Petter lång.

Hur många Pettrar lång kommer den färdiga halsduken att bli? Hur lång tid kommer det ta innan jag blir färdig med den? Och kommer mottagaren av halsduken att tycka den är tillräckligt lång?

Skicka dina svar till stickobrinn_tavling@hotmail.com senast onsdag 25/4. Det bästa svaret vinner ett pris från min garnhylla (eller från någon av mina andra garngömmor).

Bladig

Halsduksaktig sjal i Yll o tylls silkegarn.

Nåja, en början iallafall.