Svärmorssjal men inte till svärmor

Mitt nödstickningsinköp blev till en perfekt present. Ett nystan Drops Lace (alltså 50 gram) förutom en liten snutt blev till en lagom stor sjal till E som inte är så stor. Men ändå ca 170 cm i överkant och kanske 70-80 cm från kant till tipp. Innan jag tog loss den från spännskivorna. Stickor 4 mm. Beskrivningen finns på http://www.sticka.org. Svårt att visa färgen ordentligt men det är nog bäst på den sista bilden.

Svärmorssjal men inte till svärmor

Svärmorssjal men inte till svärmor

Svärmorssjal men inte till svärmor

Svärmorssjal men inte till svärmor

Svärmorssjal men inte till svärmor

Emelie

Emelie blev klar och jag är nöjd! En mycket välskriven beskrivning och en trevlig kofta.

Beskrivning: Emelie av Elin Berglund
Storlek: 112 cm, lite längre än den mellanlånga varianten
Garn: Darryl of Scotland Finull 8/2 som jag köpte på Ullcentrum i Löttorp sommaren 2014
Stickor: 3 mm och 2,5 mm till kanterna
Modifikationer: egentligen bara att jag gjorde den lite längre än mellanvarianten och så blev ärmhålen lite större än planerat så jag stickade ärmkullarna enligt en storlek större och så gjorde jag inte "fusksömmarna" i sidorna, mest för att jag satt illa till för att göra det och hellre bara stickade vidare.

 

 

Emelie

Det enda som jag är lite missnöjd med i den här koftan är knappkanten längst upp. Jag tvekade länge och väl om jag skulle följa beskrivningen även på det här sista steget då jag trodde att det skulle bli så här. Jag menar naturligtvis att beskrivningen anger att man först ska sticka halskanten och sedan plocka upp för framkanterna ända upp. Med risken då att det inte blir helt snyggt längst upp. Men jag tänkte att eftersom beskrivningen varit klockren dittills så skulle det lösa sif. Så blev det nu inte och det står liksom upp litegrann när man har koftan knäppt ända upp. Det ska i och för sig sägas att det inte är lika tydligt efter en del användning men om (när) jag gör en till så kommer jag troligen att göra halskanten sist.

Emelie

Jag har här följt Mias råd och använt mig av självutlösaren på telefonen som en uppgradering till badrumsselfien och ställt upp mig i köket mellan müsliburken och O'boyburken. Saker man kan upptäcka då är att man ser rakt in så klänningen kan behöva en liten ihopnästning. Eller att koftan är stängd.

Emelie

Emelie

Här står halskanten upp på ett sätt som jag inte är nöjd med. Notera att på Ravelrysidan är det ingen som har sin kofta knäppt ända upp. Jag får väl strunta i det jag med.

Grytlappar och pappans sockar

Det hände sig att jag gick hem från en stickträff med en massa nystan Paris. Jag har stickat en del barnkläder i det garnet men tycker att det blir lite tjockt och klumpigt. På stickträffen pratades det om disktrasor och grytlappar. Och den intressanta diskussionen om det kanske är så att det är ett hantverk som det ses ner på, att det inte är riktigt lika fint som att sticka något annat "riktigt". Jag stickar ju sällan grytlappar även om det har hänt och aldrig disktrasor. Men jag lägger nog ingen värdering i det mer än att jag kan tycka att det är lite tråkigt att göra det själv. Men tog med garnet hem och en dag då jag var halvsjuk och hade ont i huvudet så passade det utmärkt att sticka grytlappar.

Grytlapparoch pappans sockar

För att få dem riktigt tjocka (och för att göra slut på garnet fortare) tog jag fyra trådar Paris (färg 24) och stickor 8 mm. La upp 20 maskor, stickade 40 varv och maskade av (sydd avmaskning). Två grytlappar fick jag ut av fyra nystan Paris med lite restsnuttar över.

Grytlapparoch pappans sockar

Eftersom vi inte har någon krok att hänga våra grytlappar på så struntade jag i att göra ögla. Fyra nya grytlappar in och några fula och fläckiga gamla kommer få åka i soporna. Jag är helt klart nöjd med resultatet men det kommer troligen dröja innan jag gör fler. Jag får lite ont i händerna av att sticka med så grova stickor och dessutom stickade jag ganska hårt… Och hur många grytlappar behöver man egentligen?

Grytlapparoch pappans sockar

Presenterar också en bild på pappans raggsockar. 3+1-ribb i skaftet och på ovansidan av foten. Stickor 2,5 mm och det blev en snutt över av varje nystan (någon Regia-variant). Storlek sådär 42 – klart för stor för mig. Hällappen stickad med varannan maska lyft på rätsidan för att få en lite smalare och mer kompakt och slitstark häl.

Daybreak är färdig

Beskrivning: Daybreak av Stephen West
Storlek: största
Stickor: 4 mm
Garn: 100 gram Cascade Heritage (svart) och totalt 80 gram Zauberball i svart/petrol (färg nr 2083_Café Flair) i den "enfärgade" delen och grått/petrol (färg nr 2263_Monochrom) i den randiga delen
Omdöme: lite krånglig början med ökning "mitt emellan markörerna" men sen rätt så självgående och kravlös stickning. Jag fick lov att maska av ett varv tidigare för att garnet skulle räcka – bara ett par meter över av det svarta. Jag är nöjd med resultatet!

Daybreak är färdig

Huset i bakgrunden med som storleksjämförelse.

Daybreak är färdig

Funkar fint en trött morgon i cykelförrådet. Piggar upp vilken dag som helst!

Daybreak är färdig

De vingliga strålarna blev raka med lite tvätt och sträck.

Mysko vantar

Här är de färdiga mysterievotterne. Det var en mysteriestickning som ordnades i gruppen I make mittens på Ravelry. Det var en alldeles lagom mysteriestickning där jag hann sticka färdigt delarna innan nästa ledtråd kom. Ofta väntar jag och ser ifall jag vill fortsätta men jag tänkte att ett par vantar går ju alltid att använda.

Jag använde rester i Rauma finull (svart 410, vinröd 497, mörkgrå, vit, ljusgrå 484 och buteljgrön utan banderoll) och stickor 2,5 mm.

Mysko vantar

Benvärmare och tröja

Jag kallar den "Benvärmare och tröja".

Benvärmare och tröja

Att fota svarta ribbstickade benvärmare är inte helt lätt. Ni får använda fantasiförmågan. Jag har använt mig av den här beskrivningen (91514) från Järbo men använt Novitas 7 bröder och stickat dem enfärgade. För att få dem lika långa stickade jag dem samtidigt på rundsticka ("Magic loop" – kan inte någon hitta på ett bättre namn? Vad är det som är så magiskt?) efter att ha nystat upp garnet i ungefär två lika stora nystan. 150 gram gick åt.

Den röda tröjan under benvärmarna är till min syster. Hennes mamma stickade delarna klart och jag har bara monterat den och stickat på en polokrage. Den är stickad i Drops Lima eller Nepal (lite oklart, jag tror Nepal) så den är varm och go. 

Halsmojjäng, lite grövre

Här hänger den nya halsmojjängen. Direkt från stickorna till tvätt, till användning. Bästa sättet!

Halsmojjäng, lite grövre

Moas halsmojjäng, glesstickad i naturvit babyalpacka, hårade av sig på hennes svarta kläder (sörrö!). Så jag föreslog en ohårig variant i svart Nepal. Det gick lite snabbare att sticka och den här gången nöjde vi oss med två varv runt halsen. Och det verkar ha varit ett vinnande koncept.

Halsmojjäng, lite grövre

Specifikationer
Garn: Drops Nepal, 230 gram
Stickor: 6 mm bambu
Mönster: 32 maskor patentstickning tills den räcker 2 varv runt halsen
Omdöme: Nöjd (eftersom Moa verkar nöjd)! Billig (förutom arbetstiden såklart) och användbar grej i ull och alpacka

Inte ljussvart

Ett par till sockar men den här gången till mig själv. De är stickade i ett nästan självlysande turkost (och svart) garn som jag köpte i USA. Mönstret är Stepping stones av Clara Parkes och finns också med i boken The knitter's book of socks. Mönstret finns även gratis (jag antar som promotion för boken; se länk nedan). Det här är nog det första paret i boken där jag har behövt göra någon modifikation i mönstret – om jag läste mönstret rätt skulle det inte bli symmetriska border i kanterna (jag kan naturligtvis ha missuppfattat det hela men jag har fått till det symmetriskt i alla fall).

Inte ljussvart

Jag gillar hur resåren går över i mönstret. Garnet var jättemjukt på härvan men kändes superstelt när jag hade stickat det. Det är ett garn med väldigt hård tvist så jag vet inte om det spelar roll. Efter tvätt så känns den färdiga sockan mjuk och skön igen. Lite märklig upplevelse. Lite hysteriskt garn som överraskande blev ganska så randigt. Mönstret skulle jag säga är ett bra enkelt mönster för lite mellantjocka sockgarner och går i och för sig lätt att modifiera att passa till tunnare garner då rapporten är 6 maskor bred. Återigen gör det lilla mönstret i foten det lättare att hålla koncentrationen uppe och att göra den andra sockan lika lång som den första.

Sen kan jag bara förundras över hur lång tid det kan ta att sy ihop tåmaskorna med maskstygn (om man delar upp tiden i tid från avklippt tråd till tråden i nålsögat och tid från tråden i nålsögat till fäst och avklippt tråd så kan ni ju gissa vilken del som det skulle gå att kapa mycket i…)

Inte ljussvart

Specifikationer
Mönster: Stepping Stones av Clara Parkes (gratismönster och finns även i boken The knitter's book of socks)
Storlek: Dam M (den mindre storleken)
Garn: Frolicking feet DK i färgen Southwest gem, 85 gram gick åt
Stickor: 2,75 mm carbonz (strumpstickor, inköpta på Litet nystan)

Inte ljussvart

Här stickades förstärkt häll med två trådar, en maska av varje tråd. Det blev ganska trevligt men frågan är om det är värt två trådändar till att fästa… 

Oh boy, hummingbirds!

Ett par färdiga presentsockar – Hummingbird från boken The knitter's book of socks. Enligt boken är det här ett bra mönster att använda till självrandande och melerade sockgarner. Nja, skulle jag vilja säga. Mönstret är välskrivet och det är ett trevligt spetsmönster men för att det ska bli riktigt snyggt skulle jag hellre använda ett enfärgat garn eller ett garn som är väldigt lite melerat, dvs som är i samma färg men kanske lite handfärgat-flammigt. 

Oh boy, hummingbirds!

Jag valde i alla fall att sticka de här strumporna i Fabel, tror färgen heter Ocean view eller något liknande. Storlek 38-39, stickor 2,5 mm och jag skulle tro att ungefär 75 gram garn gick åt. 

Oh boy, hummingbirds!

Jag har någon slags ambition att sticka de flesta sockorna ur den här boken för att utmana mig själv och för att se om jag lär mig något nytt jag gillar. Det blir lätt att jag stickar standardsockan och även om jag inte gör det så väljer jag att sticka standardhälen. Här var det en annan sorts häl som inte passar min fot då jag vill ha mer utrymme till vristen men den blev ju ganska snygg och jag tror att den passar mottagaren fint som har smalare fötter.

Oh boy, hummingbirds!

Som vanligt tycker jag att det är intressant att det känns som att det går fortare att sticka en strumpa med något slags spetsmönster än en enkel ribbad socka. Dels vill jag gärna se hur det blir (bara en rapport till) och dels är det lättare att räkna hur långt man kommit så att båda sockorna blir likadana. 

Skulle absolut kunna tänka mig att sticka de här igen. Skulle jag göra dem till mig själv skulle jag göra min vanliga häl för att få en högre vrist. Och jag skulle definitivt välja ett mindre stökigt garn.

Fult men praktiskt, del 2

Ja, nu har jag gjort mig till litegrann och faktiskt rest på mig från soffan och stylat lite i badrummet för att förevisa
1. De är inte så snygga skapelser i sig
2. De blir inte riktigt lika hemska när de används som de ska
3. Tänk er bara hur praktiskt det är att både vara varm och synas i mörker vid behov

Vill också tillägga att det gick åt 90 gram Raggi till de här. Det är alltså ett perfekt projekt för de där påbörjade nystanen som blir kvar när man har använt ett nystan och bara pyttelite av det andra för att folk har så långa fötter.

Fult men praktiskt, del 2

Fult men praktiskt, del 2