Tröjor och passform (och mer om Laine)

Roligt med era reaktioner på mitt inlägg om Laine. Ni behöver absolut inte hålla med mig och jag vill gärna veta vad ni tycker om ni har läst den! Apropå det inlägget så undrade Heidi vad jag tycker om tröjmodellerna i den. Alla beskrivningar kan man som vanligt (nuförtiden) spana in på Ravelry (länk). Fem av de 11 beskrivningarna är tröjor/koftor (en klänning men den går att korta av till en tröja med instruktioner för det). Alla stickas uppifrån och ner, de flesta med något slags raglan. Koftan Lanes har en falsk axelsöm och en ärm som mer liknar en isydd ärm än de andra modellerna. Med en modifierad halskant skulle jag eventuellt kunna tänka mig att göra en sådan. Jag tycker också att Ancasta är fin (jag skulle i så fall göra den som tröja). Av beskrivningarna som inte är tröjor gillar jag sockarna Siv.

Under 2016 har jag fått färdigt ovanligt många tröjor. Dels körde vi kurs med sticka tröjor som passar och dels tror jag att jag hade något slags uppdämt tröjsug och hade redan börjat med några. Två av koftorna jag stickade (Whippet) och Romy (även på bild nedan) stickades uppifrån och ner och ärmkullarna liknar dem i Lanes. Längst upp slutar inte ärmkullen i en rundning utan det blir som en kil upp mot halsen (på bilden halvt dolt av kragen).

 

Tröjan Simple Ziggurat stickades också den uppifrån och ner men den här konstruktionen gav en "vanlig" rundad ärmkulle (fler bilder finns om du klickar på länken). Jag stickade också koftan Emelie. Den stickas nerifrån och upp och sedan plockas det upp för att sticka ärmen uppifrån och ner med förkortade varv för att få till en fin ärmkulle, motsvarande en isydd ärm.

Nu har jag inte stickat en kofta med ordentlig isydd ärm och ärmkulle enligt våra förträffliga instruktioner och mått men det är troligen den typen av tröja/kofta som skulle sitta bäst på mig. Även om Romy sitter bra när jag är still så åker den runt när jag rör mig, jag måste hela tiden rätta till den och dra i ärmarna så att de sitter rätt över axlarna. Samma gäller Whippet. Det är de andra tröjorna som sitter bäst. Det gör såklart att jag är lite tveksam till att sticka Lanes. Jag har just stickat färdigt Epistrophy som har ett runt ok och alltså är en annan modell. Jag har provanvänt den men inte fotat ordentligt och ett första intryck är att den är ok (haha) men att en isydd ärm hade gjort den nättare.

Simple Ziggurat ger ju en tröja som inte behöver monteras men man har mindre kontroll över att forma halsringningen som man vill (och dessutom hade jag ganska mycket issues med att få nederkanterna och ärmarna som jag ville men till slut blev jag nöjd).

Lite kul är det att vår kursledare tillika koftexpert hävdat allt det här hela tiden. Det är inte så att jag inte har litat på henne men man blir också inspirerad av vad andra stickar och vill prova på nya designer. Utan att behöva räkna om till en isydd ärm.

Hur tänker ni kring olika tröjmodeller och passform?

Annons

Solvända och bokskatt

Jag har stickat vantarna Solvända av Erika Åberg. Vantarna blev yttepyttelite för korta för mig så de fick bli en julklapp till min syster. Jag gillar hur det grafiska mönstret framträder bäst på lite längre håll!

Jag stickade vantarna i Peer Gynt, 53 gram av det brungråa (färg 2652) gick åt och 37 g av det röda (färg4228). Så lite mer än ett nystan av bottenfärgen gick åt. Har du bara två nystan så borde det funka att sticka infodringen i mönsterfärgen (eller ett par varv av den) så räcker det med ett av varje. Jag använde stickor 3,5 mm och följde beskrivningen.

Vanten har en invikt kant som gör den varm och mysig vid handleden.

Snabb stickning med lite grövre garn och Peer Gynt är ju supermjukt! Här har jag gått omkring och trott att det var lite sticksigt.

Beskrivningen till vantarna finns i Erikas bok Sticka vantar, sockor och lite till. Den fick jag när jag fyllde år. Då fick jag också Johanna Wallins bok Sticka nordiska mönster och den fina boken om Färöisk stickning (finns på norska och danska vad jag har sett). Maja Erikssons bok Sticka svenska mönster fick jag i julklapp. (Jag fick också Julia Skotts Håll käften jag räknar men den hamnade inte på bild.) Trevliga böcker allihop! Jag har mest tittat i Erikas bok hittills. Kul är att Johanna har en vante som liknar Erikas Solvända men som har en annan uppbyggnad och som ger ett helt annat intryck. Helt klart är att jag kommer återkomma till de här böckerna framöver.

 

Mössor

Jag fick för mig att jag behövde nya mössor. Främst ville jag ha en som var tajt runt öronen och som passar under cykelhjälmen.

Mitt första försök var en Tensfield av Martina Behm. Jag stickade av det som var kvar av mitt Madelintosh Merino Light (färgen Twig) efter att ha stickat en stor sjal. Nu blev mössan alldeles för liten till mig men det kanske var tur i oturen då garnet inte hade räckt till en större mössa. Återstår bara att hitta en 3-4-åring som kan ha mössan (den blev som sagt alldeles för liten). Rolig stickning var det i alla fall och jag kan tänka mig att göra en större som passar mig. 39 gram garn gick åt och jag använde stickor 2,5 mm.

Jag hade också Tosh Merino (färgen Kelp) kvar efter att ha gjort en cowl i somras. Av det började jag först göra kanten på min vikingamössa (Viking's recipe av Mirkwood Elf) och tänkte ha något annat garn till själva mössan. Men chansade på att det skulle räcka till hela alltihopa och det gjorde det. Mössan passar också och jag sydde ihop kanten med maskstygn som var både räta och aviga – kändes bra! Faktiskt har jag stickat helt enligt beskrivningen och det blev exakt lika många maskor som i exemplet. Stickor 4 mm använde jag och knappt 40 gram garn gick åt.

Mössan funkar fint att ha både när man vaktar snökanoner…

… och när man med bister uppsyn ska cykla till jobbet (så här mycket snö var det i mitten av december… annat är det nu, 5 plusgrader och slaskigt istäcke) 

Sen börjades det läggas upp bilder på instagram på mössan Fragmentation från senaste numret av Pom Pom. En sån ville jag också ha. Så jag dök ner i lådan med Rauma Finull och fick fram lite snuttar och större nystan. Egentligen är det här alltså en restgarnsmössa. Efter Heidis kommentar på mina restgarnsvantar har jag funderat en hel del på hur jag ser på det här med restgarner. För visst har Heidi rätt i att restgarnsprojekt inte alls behöver vara randiga! Flerfärgsstickning funkar naturligtvis utmärkt. Det är bara det att mina snuttar i shetlandsgarn eller Rauma Finull har jag egentligen aldrig sett som restgarner – de är bara garner jag ännu inte helt har använt upp. Andra garner som är av någon kvalisort jag inte har mer av eller som jag inte tror att jag kan eller vill hitta på något mer av – de hamnar i min restgarnskorg. Hur tänker ni kring restgarner?  

Så här blev i varje fall min mössa. Den ska få trådarna fästade och så ska den få sig ett bad. Eventuellt är den lite i största laget… Jag gjorde minsta storleken men min masktäthet är lite off (färre maskor per 10 cm). Garnet är alltså Rauma finull och jag använde stickor 3 mm. Strumpstickor, faktiskt, för jag hittade inte mina rundstickor. Jag fick köpa en uppsättning till så jag kunde ha några fler i stickningen och det var rätt så trevligt. Gillar strumpstickor och tycker att korta rundstickor kan vara rätt så jobbiga för händerna.

 

Julsockar

Ett par sockar i Novitas 7 bröder i julig färg är nu klara för dottern att användas.

Stickor 3,5 mm, 48 maskor, 48 varv resårmudd, förstärkt häl och 48 varv till tåihoptagningen. Jag tror att det gick åt lite mer än 100 gram (nystanen är på 150 gram). Passar utmärkt med kassen från Finlayson som jag fått i present av min snälla bror+sambo. Dottern undrade när sockarna egentligen skulle bli klara och jag lovade att de skulle bli färdiga senast under helgen. Istället för att sova när jag hade tänkt det blev det lite stickpodd och stickning. Nu vill hon ha ett par Star wars-sockar. Jag ska se vad jag kan göra…

På stickfronten

I somras antog jag utmaningen Stash Dash 2016 vilket innebar att man färdigställer stickade plagg eller spunna fibrer och räknar ihop hur många meter det blev. Först tänkte jag att man var tvungen att dra bort det man köpte in men så var inte fallet så då hoppade jag på. Resultatet går att hitta här: http://www.ravelry.com/discuss/the-knit-girllls/3437822/26-50#39

Jag kom upp i hela 10000 meter och fick tummen ur för att göra färdigt en massa gamla ufon och även sådant som inte var ufon. Kolla mitt inlägg där för jag kommer tyvärr inte att orka blogga om allt som blev klart då. 
Det känns som (och är ju) evigheter sedan. 

Efter den urladdningen har jag mest stickat på några få saker åt gången och det har inte blivit så mycket färdigt. Inte heller har jag lyckats med min föresats att spänna ut några av de färdiga sjalarna som ligger i en låda. Men å andra sidan har vi stökat om i hela vardagsrummet så det har inte funnits så mycket fri golvyta. En vacker dag så…
 
Här är mössan INSULATE som jag stickade i Drops cotton merino och som därför blev liten så den passade Lilla M (men lite kort även för honom). 

Sen stickade jag restgarnsvantar till A:s barn. Det här var andra omgången, den första glömde jag fota. Ett mycket bra projekt då A fäste alla trådar.  

Jag har egentligen inte tyckt att det är så skoj med restgarnsprojekt, dels för att jag tycker det är svårt att randa och dels för att jag ju har så mycket garn. Men här var mängden garn begränsad och jag fick därför utmana mig själv för att få till något. Kul. Kanske blir det mer sånt framöver.

Sen så har jag stickat ett par vanliga raggsockar (men med lite kortare skaft) i rosa 7 bröder till dottern. Sockarna har hon i sina docs med stålhätta som hon ärvt av pappan. 

Madlis halsduk

Jag stickade en presentsjal, eller ja, det var mer som en halsduk.

Specifikationer
Mönster: Madlis shawl (Ravelry-länk) av Nancy Bush, jag har min version i boken Knitted Lace of Estonia
Garn: I Knit or Dye Queen of Denmark, en handfärgad merino-silkeblandning som jag köpte på I Knit London i våras. 81 gram (489 meter).
Stickor: 4 mm (addi lace click)
Modifikationer: Jag ville ha en smalare variant så jag tog bort två rapporter på bredden från mittdelen av sjalen. Detaljer för hur jag gjorde har jag skrivit på ravelrysidan.
Färdigt mått: ca 40 cm bred och 190 cm lång
Omdöme: Trevlig stickning trots halsduksformatet – jag har annars en liten tendens att tröttna på ett mönster om det ska upprepas i oändlighet. Trevligt garn som är sådär lagom melerat för att det ska få lite liv utan att störa själva mönstret. Så skoj att sticka spets! Jag hoppas att halsduken når mottagaren och att hen blir nöjd!

Tyvärr svårt att fånga färgen på bild, bilden nedan är kanske något närmare sanningen än de två ovan.

Med dessa 489 meter så är jag nu uppe i 2481 meter i Stash dash.

Ture

Jag kände att jag behövde sticka något färgglatt. Köpte därför det handfärgade sockgarnet Ture från Limmo design.

Nystade upp och stickade Hermione’s everyday socks på stickor 2,5 mm (62 gram, motsv 200 meter gick åt).

Sockorna gav jag till lillasyster så att hon har varma fötter på sitt äventyr down under. Lite lagom hysteriskt resultat.

Stash dash-status: 1992 meter.

Kalajoki

Sockorna jag började sticka på i Finland är redan klara. Med stickor 3 mm går det lite fortare och så lite bilåkande ger sticktid.

Beskrivningen är alltså Kalajoki och jag har stickat enligt beskrivningen, förutom att jag sydde ihop de sista 14 maskorna med maskstygn istället för att ta ihop en gång till och dra garnet igenom. Jag tyckte det blev bättre med den ”anatomiska” tåihoptagningen.

77 gram Nalle (Novita) gick åt och det motsvarar 200 meter. Jag hade tänkt att sockorna skulle bli till mig men dottern körde sin ”kan jag få dem?”. Så hon fick dem. Jag funderar på om jag ska göra ett par till mig själv. Möjligen skulle jag då gå ner till st 2,75 mm för att få lite fastare material. Annars har jag inget att anmärka på – utmärkt beskrivning, trevlig stickning och resultat.

Stashdashometern är uppe i 1792 m. Nu får jag ligga i för att nå 5k. Jag ska visa ett par färdiga tröjor och så håller jag på med kanten på två sjalar…

Konferensstickning

Långsamt framåt på flera projekt kan väl sammanfatta läget här just nu. I den mån jag fick stickat under konferensen så var det på de här ankelsockorna i rester av Fabel, stickor 2,5 mm.

Sockarna är till min svägerska som säger att det är den bästa modellen och att hon nästan skulle kunna tänka sig att lära sig att sticka själv för att få fler sockar i sin ägo och hon sliter ut dem. De som hållt bäst har varit i Järbos miniraggi så jag får kanske se till att skaffa några nystan till av det även om det inte var så kul att sticka i. Ska prova ett par i Opalgarn också som jag tycker brukar vara slitstarkt. Vilket sockgarn tycker du är bäst (ur olika synvinklar)?

Pölsockor v2

Det pöliga garnet från Kanada har blivit ytterligare ett par sockar. Den här gången Business Casual av Tanis Lavallee, som också färgat garnet (Tanis fiber art blue label, färg Storm). Garnet är fantastiskt trevligt att sticka med och färgerna är jättefina när man tittar maska för maska. På håll, nja.

Stickor 2,5 mm. Om det fanns mer än en storlek på beskrivningen så är det den större jag har gjort. De korsade maskorna gör att sockan inte är så elastisk så istället för present blev de till mig. 105 gram av garnet gick åt.