Vissa (=jag) passar inte i mössor

För det har jag bestämt. Eller så trivs jag inte i dem i alla fall. Det här är mitt senaste försök, Ivydene (Ravelrylänk). Den stickade jag i trevligt Rowan Yorkshire Tweed enligt mönstret, den minsta storleken om jag minns det rätt. Och, jo, visst sitter den.

Och visst är det ett fint och kul mönster att sticka.

Men jag som har kort hår känner mig som en sopp när jag har en sån här mössa på mig.

Jag tänker inte skaffa längre hår (bilderna tog jag senast jag hade lite längre hår som nästan sticker ut ur mössan, nu är det kortare och kommer så förbli) så nu vill jag ha era bästa tips på mössmönster som passar en person med litet huvud och inget hår som sticker ut ur mössan och som är väldans kräsen och inte gillar mössor egentligen. Överraska mig!

Lurigt

Jag tycker att det är svårt med mössor. Ofta säger folk att det är ett bra nybörjarprojekt. Kanske därför det inte passar mig? Eller så är det för att jag aldrig använder mössa och därför inte vet vad som krävs för att få till en bra sådan.

Det här är en prototyp som jag stickade för att se om den passade min bror (lite för liten i bredden men annars bra) och sen så adopterade M den ett tag men den var något för vid för henne och dessutom vill hon ha en helsvart. Läste någonstans om att man kan göra korta varv i nacken så att toppen på mössan kommer längre bak i nacken, det ska jag testa på en ny variant till dottern.

Garnet är Onion Superfine Merino och jag använde mormors (eller mosters) rundsticka 3 mm.

Nästa gång ska jag visa en bild på mig i en mössa som jag inte gillar.

Halsmojjäng i alpacka 2.0

Det här med foton alltså. Var är min tid? Var är barnen som glatt poserar med det man stickat åt dem? Som kanske till och med glatt går ut i en annan miljö för att det ska bli en något bättre bild.

Istället får ni en närbild. Patentstickning är ju ganska snyggt men det tar lång tid att sticka. Här då en halsmojjäng enligt Ilsefins beskrivning i Indiecitas naturvita babyalpacka. Stickad på stickor 6 mm och ni får tro mig på mitt ord att den idag går tre varv runt halsen och, om den används, fem varv runt halsen nästa vecka. Dottern ville ha den fluffig, jag ville ha tunnare stickor. Tror inte att någon vann, i längden… Vi får se. 165 gram gick åt.

Stickade tidigare en likadan i lila. Så här såg den ut på.

Beresta sockor

Ett par beresta yoga-sockor är klara och överlämnade till en kollega. Någonstans mitt i Georgia var det en knut på gradientgarnet (Fame trend) och det blev ett hastigt färgbyte. Sånt gillar jag inte men valde ändå att sticka vidare. Bland annat när sonen fiskade i Vemdalen.

Sockorna blev inte jättesnygga men var helt ok att sticka och kollegan blev glad.

Specifikationer
Mönster: Prana yoga socks av Cirilia Rose från boken Knitter’s book of socks
Garn: Fame trend (Marks och kattens), 75 gram
Stickor: 3 mm till skaften och 2,5 till foten

Senare

En intensiv arbetsvecka och två semesterveckor senare kommer här de offentliga bilderna från tjuvkiken.

Det var alltså två koftor utan knäppning och båda koftorna var gjorda i Geilsk Bomuld og uld. Trevligt garn att sticka i och känns skönt mot huden att bära. 

Däremot är jag inte helt nöjd med resultaten. Ursäkta de något mörka bilderna.

Hitofude
Hitofude är koftan jag hade bestämt mig för att inte göra. Den är smart konstruerad, har snyggt mönster, är skoj att sticka. Men jag tänkte att såna där fram-flärpar inte var något för mig. Hur det gick till när jag till sist bestämde mig för att sticka den? Ja, ett sådant där sent en kväll-infall. Klick-klick så fanns mitt mönster på Ravelry (billigt mönster!) och vips så hade jag lagt upp och börjat sticka. Beskrivningen är tydlig och lätt att följa. Och den blev precis som jag trodde från början…

Snygg från baksidan:

Inte min stil från framsidan:

Specifikationer
Mönster: Hitofude av Hiroko Fukatsu (Ravelry-länk)
Storlek: M
Stickor: 3,25 mm (är jag nästan säker på att det var)
Garn: Geilsk Bomuld og uld (Ravelry-länk), knappt fyra nystan (195 gram) i färgen C1 (charcoal) gick åt. Köpt från Garngalleriet.se.
Kommentar: Kul stickning om man gillar spetsstickning och vill ha en konstigt formad kofta istället för en sjal.

Lite uppgiven.

Livstykketrøje
Ja, den här koftan har jag stickat på ett tag. Den har också legat färdig ett tag med ärmarna o-isydda. Tog mig i kragen och sydde i dem (ungefär 3 gånger per ärm…), tvättade, provade och…

Den är för stor! De brutalt ärliga vännerna på stickkafét bedömde i alla fall att den eventuellt går att rädda genom att stabilisera axelsömmarna. Att sprätta loss ärmarna och göra dem lite kortare känns inte som ett förstahandsval med tanke på att jag också fäst en del trådar där då det var de enda sömmarna på tröjan. Jag ska försöka med det och så får jag tänka på den här koftan mer som en jacka än en kofta så kanske det kan fungera.

Specifikationer
Beskrivning: Livstykketrøje av Bente Geilsk (Ravelry-länk)
Storlek: Large, men använde mig av XL på längden
Stickor: 3,25 mm (Addi sock rockets)
Garn: Geilsk Bomuld og uld (Ravelry-länk) i ljusgrönt (C3), 300 gram gick åt. Köpt på Litet Nystan i Stockholm.
Kommentar: Kul stickning trots mil av ribbstickning. Smart konstruktion där ribbmönstret formar plagget.

Tredje paret ut (del 2)

Det här är resultatet av sockblanken. Barnens kusin gillar tunna ullstrumpor och nu har även han fått stora fötter. Förra året gick det att sticka i stl 38, i år var det 42 som gällde. Resultatet är väl helt ok. Men inte jättesnyggt.

Jag valde att sticka direkt från den stickade sockblanken och göra bägge sockarna samtidigt på magic loop. Om det tänker jag följande:

1. Att sticka med krulligt garn är inte jätteskoj. Jag tycker också att det ser ut som att jag har mycket tätare masktäthet än andra sockblanketter (rimlig svensk översättning i plural?) jag sett vilket troligen ger ett mer hårdkrullat garn.

2. Att sticka med magic loop är inte jätteskoj. Jag inser fördelen med att få sockarna lika långa. Men lik förbaskat lyckades jag minska efter hälen en gång mer på ena sockan. Och jag gillar att sticka med strumpstickor.

3. Att sticka två sockar samtidigt från en sockblank blir trassligt.

4. Extra trassligt blir det om ena sockan har en maska mindre per varv då det går åt lite lite mindre garn och med långa fötter på sockan gör det att man kommer i otakt i upprepningen av sockblanken.

Om jag ska göra om det här kommer jag troligen försöka färga någon slags gradient. (Alternativt köper jag en färdigfärgad från någon av dem som faktiskt är riktigt skickliga på det här med att färga.) Jag kommer också troligen att åtminstone nysta upp garnet i två nystan för att slippa sticka sockarna samtidigt. En fördel med att sticka sockar är annars just att det är smidigt, litet och otrassligt – helt klart motsatsen mot vad jag upplevde i den här stickningen.

Har du stickat av sockblanketter? Vad tyckte du? Och hur gjorde du?

Tredje paret ut (del 1)

Tack för era snälla kommentarer på sockinläggen. De två paren är jag nöjd med. Det här paret, som också blev en present, är väl det som jag är minst nöjd med. Det blev en lång historia som jag inte orkade göra kort så håll till godo med del ett så kommer slutklämmen i morgon.

De här sockorna stickade jag av en sockblank som jag först stickat på stickmaskinen efter konstens alla regler (enligt beskrivningen här: sockblanksecrets.blogspot.se). Jag fick det till att med 48 maskor på glesaste masktätheten och dubbelt garn (Hjerte Sock 4) så skulle ett varv motsvara ett varv i en socka på stickor 2,5 mm med 64 maskor. Sen så skulle jag färga. Jag kan säga redan nu att det inte är min starkaste gren.

Jag hade bara en färg hemma – marinblått från Zenit (yllefärg, zenit-konst.se). Jag sköljde sockblanken i vatten med lite ättika i och löste upp färgpigment i varmt vatten (och kanske lite ättika). Så skulle jag måla lite ränder tänkte jag. I början gick det ganska bra men så spillde jag lite och så tänkte jag att ah va fan det här blir ju fult så jag körde på med det blå så att hela foten skulle bli blå. Bilden visar den randiga delen. Resten blev bara blå. Slog in det hela i plastfolie och körde i micron (enligt beskrivningen här)

Dels så ville jag testa om det gick att sticka en sockblank på min stickmaskin och dels ville jag se om färgen gick igenom på båda trådarna av garnet. Det gjorde det så den delen får väl kanske anses vara lyckad.

Hur sockarna blev och hur jag upplevde det att sticka från en sockblank återkommer jag som sagt till.

Andra paret ut

Eftersom jag tyckte det vore förargligt om sockorna i Malabrigo Sock blev utslitna genast tänkte jag att det också behövdes ett par mer slitstarka sockor i present. Därför blev det ett par Monkey (gratismönster från Knitty.com) i Fabel. Även här stickade enligt mönstret.

Sånt som händer

Tiden går och det känns som att inget blir färdigt. Det är nu inte helt sant. Så här kommer nu några inlägg om färdiga sockar.

Först ut är sockan Hickory (Ravelry-länk). Jag köpte boken Knitter’s book of socks (av Clara Parkes) efter att ha kikat i den och efter att ha insett att jag själv behöver nya sockar. (Tyvärr är inga av sockorna jag stickat nu till mig själv…)

Sockan stickade jag i löjligt mjuka Malabrigo Sock. Kanske också löjligt att sticka sockar i det garnet då jag är osäker på hur bra det håller i just strumpor. Men, det skulle bli en lyxig present och det är banne mig de mjukaste och skönaste sockorna jag provat.

70 gram gick åt och jag stickade exakt enligt mönstret med stickor 2,25 mm. Beskrivningen var bra och tydligt skriven. Trevlig stickning och kan tänka mig att göra modellen igen.

Koftan Reverb är klar!

Det har varit oerhört svårt att fota det här projektet när det har varit pågående. Det blir liksom inga bra bilder på grå tweed i vintermörker.

Nu är koftan klar och premiäranvänd. Jag är nöjd men hade kanske önskat att den var några centimeter längre. Här kommer bildkavalkad, specifikationer och några tankar.

Specifikationer
Mönster: Reverb av Tanis Lavallee (ravelry-länk), från Brooklyn Tweeds Wool People volym 5.
Storlek: 41
Stickor: 4 mm, 3,5 mm till framkanterna
Modifikationer: Ökningar för bysten och intagningar i midjan, fler knappar. I övrigt helt enligt beskrivningen. Jag till och med sydde fast framkanterna, precis som det stod.
Garn: En tråd vardera av Supersoft (färg Oxford) och Donegal tweed (färg  mörkgrå) från Magasin Duett. Funkar alltså fint som ersättning för Shelter (som jag inte har testat). Knappt 7 nystan Donegal tweed och lite drygt 4 nystan Supersoft gick åt. Viktigt att tvätta provlappen för att veta att det kommer bli ett fantastiskt mjukt material… annars kan man lätt förledas att det skulle bli stelt och rivigt.
Knappar: Träknappar från Bollan som jag köpte på syfestivalen.

Som sagt. Skitglad.

Mönsterpaneler också på baksidan.

Knäppa ända upp kan jag inte utan att få kvävningskänslor. Men så här långt går bra.

Glad… 

Men det är faktiskt inte så lätt att vara helt avspänd när löfte om förintelse är precis bredvid…

Jag la alltså till ökningar för bysten och ett par minskningar och ökningar för midjan. Jag lade ökningarna precis i kanten till mönsterpanelen så de märks inte. För midjan gjorde jag ökningar både på framstyckena och på ryggen.

Mönstret är väldigt bra och tydligt skrivet, lätt att följa. Egentligen passar det bättre med isatta ärmar på en sån här lite tajtare kofta, tycker jag. Det blir lite mycket tyg precis vid armhålorna. Men i det här fallet tycker jag ändå inte att det blev farligt mycket, inte så det stör mig i alla fall.