Två uppifrån

Två uppifrån

I somras började jag så att sticka två strumpor på samma gång (se inlägg här). Uppifrån och ner den här gången. Sonen hade önskat tigersockar så då fick det bli så. Eftersom han har vuxit något enormt sedan jag stickade strumpor senast till honom (och även sedan innan sommaren) fick han prova dem så jag visste hur långa de skulle vara för att passa. Men… Antingen har han inte bara fått långa fötter utan också väldigt breda fötter. Eller så stickar jag hårdare när jag stickar med magic loop. Eller så är det en kombination.

Jag har inte tänkt på att jag skulle sticka hårdare när jag stickat magic loop på tröjärmar men då har jag inte stickat lika hårt… Men Moas strumpor blev nog lite tighta de med. När jag tänker efter.

Två uppifrån

Lösningen på det här blev att dra upp en bit och göra en mindre storlek till en mindre person. 55 gram gick åt till storlek ca 36-37. Till Petter som önskade sig tigersockar har jag lagt upp fler maskor. På strumpstickor.

Två uppifrån

Ser lite ut som tiger i alla fall.

Två tå upp på en och samma gång

Nu när det börjar samlas lite färdiga saker inser jag också att jag inte lagt upp bilderna på de första (och hittills enda) färdiga sockorna i Dödergöks sockutmaning.

Två tå upp på en och samma gång

Garn: Drops fabel, ca 75 gram
Mönster: kombination av Simplicity (från boken Toe-up 2-at-a-time socks av Melissa Morgan Oakes) och ribbningen i Yarrow ribbed socks (från boken Knitting vintage socks av Nancy Bush)
Stickor: 2,5 mm 120 cm rundsticka
Storlek: 39-40 (alltså för stora för mig)
Sticksätt: båda sockorna samtidigt på magic loop från tån och upp
Åsikt: Det här var en utmaning för mig på två sätt. Dels för att jag inte är van att sticka sockor från tån och upp och dels för att jag inte brukar sticka med magic loop. Om vi börjar med tå-hållet. Jag har jättesvårt att få till det där med när man ska börja öka för vristen. Då innehöll ändå boken en formel för hur man skulle räkna ut för att få det att passa perfekt. Jag räknade ut antal varv enligt formeln och lik förbaskat blev strumpan för lång. Den blir alltid för lång när jag stickar från tån och upp. Dottern blev glad för då passade sockorna henne. Men de var ju menade till mig! (morrar lite)

Två tå upp på en och samma gång

Och så det här med magic loop. Och båda sockarna samtidigt. Jag använder magic loop ibland. Till exempel om jag ska sticka tröjärmar runt och vill använda samma sticka som jag har använt till kroppen. Men då stickar jag bara en i taget. Det jag gillar med att sticka båda sockorna på en och samma gång är att de blir exakt lika. Jag får lika många varv i skaftet och lika många varv i foten utan att behöva räkna efter och skriva upp (och sen tappa bort lappen och räkna några gånger till…ja, ni vet hur det kan bli).

Det jag inte gillar är att jag har två trådar som jag inte använder samtidigt. Det blir alltså trassligt. Eller snurrigt, som i tvåändsstickning. I tvåändsstickning är det konstigt nog helt ok, i det här fallet irriterar det mig något oerhört. Kanske för att jag vet att om jag stickar sockarna en och en så blir det inget att snurra upp. Jag fick inga glipor i stickningen, vilket jag trodde att det kanske skulle bli när jag stickade sockar som ju stickas ganska så tätt.  

Två tå upp på en och samma gång

Det jag gillade med de här sockorna är att hälen blev snygg. Och att dottern blev nöjd. För att testa om två sockor samtidigt men uppifrån och ner är något för mig att satsa på blev det nästa steg i utmaningen. Fortsättning följer…

Folke

En helg för inte alltför länge sen satt jag på den lagom varma/svala balkongen och stickade ett par Folke-vantar ut boken Vantar för alla årstider. Jag använde Nepal till själva vanten och Alaska som mönsterfärg. Stickat enligt mönstret förutom hoptagningen. Trevlig och kravlös stickning. Det enda jag har att klaga på mönstret är att det stod att det skulle gå åt bara 1 nystan av bottenfärgen (vilket jag tyckte lät konstigt) och det behövdes åtminstone ett och ett halvt nystan. Vantarna är något små till mig så jag får ge dem till någon annan.

Folke

Folke

Äntligen

Man kan säga vad man vill om spets och rosa till bebisar. Mina fd bebisar är så stora så de vill inte ha någotdera och om man ska sticka till andras bebisar känns det, tyvärr, som att det är bäst att hålla sig till konventionerna och spara den gulligaste spetsen och de rosigaste färgerna till dem som fått flickbebisar (i varje fall om man inte är säker på vad de tycker). Och jäklar vad pojkar det har fötts de senaste åren. Nu har det precis fötts en flickbebis. Till denna lilla människa har jag stickat två plagg ur häftet Babystickning på st 3.

Äntligen

Först stickade jag den bladmönstrade tunikan (ravelry-länk) i ett ljungrosa shetlandsgarn av något oklart ursprung. Jag stickade minsta storleken (3-6 månader) och möjligen har jag glömt bort hur stora bebisar är i den åldern men jag tycker att den ser enorm ut. Som att den skulle passa en ettåring.

Äntligen

Jag stickade enligt mönstret med enda förändringen att jag plockade upp och maskade av maskor i sprundet bak (enligt beskrivningen till framkanterna på den rätstickade koftan i samma häfte) för jag tyckte det såg lite slarvigt ut att bara lämna dem som de var. 54 gram väger den färdiga tunikan.

Äntligen

Eftersom det känns lite knäppt att ge ettårskläder till en nyföding stickade jag också ett linne (Lillies top, ravelry-länk) i Geelong lammull från Magasin Duett (att jag är barnsligt förtjust i att sticka bebiskläder hör naturligtvis inte hit). 

Äntligen

Storleken här var 0-3 månader men jag tog det säkra före det osäkra och stickade hela linnet på st 2,5. Knapparna är från mormors knapplåda. (27 gram inklusive knapparna.)

Äntligen

Lite skillnad i storlek:

Bild (7)

Sov sött

Inser att jag inte har bloggat min Sweet Dreams-sjal (Ravelry-länk). Den finns med i mönstersamlingen In love collection från Boo Knits (Ravelry-länk).

Jag gillar mönstret väldigt mycket, och garnet! Det är Filisilk från Tant Kofta i en jättefin turkos färg. Min färdiga sjal väger 81 gram och jag har stickat enligt mönstret (förutom uppläggningen, se nedan) med stickor 4,5 mm.

Sov sött

Picotavamaskningen fick jag göra om efter att ha börjat göra för sladdriga picoter (som jag skrev om tidigare). Jag gjorde det genom att dra åt lite bättre bara, bytte inte stickor eller så. Till sist blev jag väl ganska så nöjd. Här är picoterna lite tufsiga för nu har jag använt sjalen. Jag brydde mig inte heller om att sätta en pinne i varje picot. Någon måtta får det vara! Jag satte vajern i den nedersta picoten och försökte lägga övriga lite snyggt.

Sov sött

Ursäkta den hemska bilden ovan. Vårt golv är verkligen inte så snyggt. Men bilden visar formen på sjalen åtminstone. Jag började med en modifierad uppläggning som finns beskriven på bloggen The Rainey sisters (länk). Anledningen till att göra på det här sättet istället för som beskrivningen anger är att man slipper den lilla "bergstopp" som annars kan bli. Nu har jag använt sjalen nästan varje dag sedan den kom ur spänn och känner att överkanten faktiskt är lite hård. Det känns när jag sätter på mig och tar av mig sjalen, eller om jag ska rätta till den… Om man använder sjalen som jag gör så skulle den lilla snibben inte märkas och troligen göra att den skulle kännas skönare. Det skulle inte bli lika snygg båge i överkanten när jag spänner ut den men jag tror faktiskt inte det skulle göra mig något, nu när jag har testkört slutprodukten.

Sov sött

Jahapp, så kan det se ut. Jag är sugen på att göra en till, nu med orginaluppläggningen, och även någon mer från kollektionen. New beginnings ligger lite risigt till och även Promise me ser fin ut. Även om jag inte stickar något mer från kollektionen tycker jag ändå att det var prisvärt för Sweet dreams är en fantastiskt fin sjal och ett välskrivet mönster.

Tidstjuvar

Eeyy! Vem tog min sticktid? Det är länge sen jag stickat så lite. De här strumporna blev i alla fall klara till sist. Mönstret är Wanida (Ravelry-länk) från Cookie A:s bok Sock innovation. (Har du boken är ett tips att kolla erratalistan hos förlaget, det finns några fel här och där, i det här mönstret en liten grej men som skulle förvirrat om jag inte kollat upp det.) 

Tidstjuvar

Det här är det andra paret av samma mönster jag stickat och det är ett trevligt mönster (första finns på min Ravelrysida). Sockan passar en smal fot och är inte heller till mig (=ankfot) utan till dottern som genast satte på sig dem. Om det var för att hon gillade dem, för att hon frös om fötterna eller för att göra mamman glad förtäljer inte historien.

Tidstjuvar

 

En sak jag gillar är när resåren blir en del av mönstret.

Tidstjuvar

Garnet är typ Løve strumpe og hosegarn (bästa strumpgarnsnamnet?) i en blekgrön nyans som är omöjlig att få till på bild och jag använde stickor 2,5.

Tidstjuvar

PS glöm inte att kolla om jag har nåt garn du vill ha – nu påfyllt. Klicka här.

Sockor, sockar, strumpor

Jag och många med mig har hakat på Dödergöks sockutmaning. Den pågår både på bloggen (sockutmaning.blogspot.se)och på instagram (#dödergökssockutmaning). Eftersom jag har fullt sjå att komma mig för att blogga här är jag med på instagram (liisamy om någon vill följa).

Innan jag tog tag i själva utmaningen behövde jag göra klart två par påbörjade.

Svägerskan hade slitit ut sina ankelsockor. Utslitna och älskade plagg förtjänar att ersättas. Därför fick hon ett par nya, blå i miniraggi. Knappt ett nystan går åt till ett par i stl 40.

Bild 1

Bild 2 (1)

Det andra paret är standardsocka med 3+1-ribb men storlekarna till barnens kusiner börjar bli vuxenstorlek… Typ stl 39 i Permin Sock.

Sockor, sockar, strunpor

Jag har också faktiskt tagit tag i det där med garnutrensningen och just nu står det kassar lite här och var i hemmet… Vad som finns för just dig att lägga beslag på kommer efter hand att läggas ut på sidan Köp mitt garn! som du hittar längst upp på bloggen. Hittar du något du gillar så lämna en kommentar eller skicka mejl till liisamy -snabela- hotmail.com. Hemma finns varken rökare eller djur. Om det finns andra fibrer på garnet kommer det från ett annat garn. Just nu finns på sidan t.ex. ett finfint sockgarn från Chili Gredelin. Skynda fynda och hjälp mig få lite luftigare garnlager!

 

Loki

I am a god!
Kneel!
I'm listening

Fina citat från kvalitetsrullen Thor. Den som har de fantastiska replikerna är Loki.

Loki finns som gratismönster (Ravelry-länk) och är typ en klassisk isländsk tröja. Men stickad uppifrån och ner. Och med dragkedja. 

Loki

Jag hade rester av Létt lopi från Ski jacket som enligt mina beräkningar borde räcka till storleken ca 4 år. Men för att vara helt säker la jag till en liten bård längst ner på kroppen. Det var nog bra i och med att jag fick förlänga mudden nertill litegrann (se min förra post om Loki). Jag har en liten snutt rött kvar så det räckte. Förhoppningsvis ska tröjan/jackan/koftan passa en storvuxen snart tvååring.

Loki

Det här med att sy i dragkedja i stickat. Jag har fått tipset att ha något hårt under när man ska nåla fast dragkedjan i det stickade. Till exempel kan man trä det stickade över en skärbräda. Då blir det lättare att nåla fast det flexibla stickade materialet i den ostretchiga dragkedjekanten. Jag tråcklar också alltid fast dragkedjan innan jag syr fast, för hand. Den här gången blev det inte helt perfekt, det är lite ojämnt längs kanterna men det blev ganska bra på buckelfronten. Min erfarenhet är också att i alla fall jag alltid ska nåla kanterna närmare dragkedjans tänder än jag tror, det blir snyggare då. Jag har inte testat Pinneguris knep (tack Agneta för tipset), är det någon annan som har? Den här gången virkade jag smygmaskor längs kanterna och klippte upp, jag använde inte symaskinen alls (framförallt för att den är väl undanstoppad).

Loki

Ibland stickar jag också en kant på insidan för att dölja själva dragkedjetyget och den uppklippta kanten. Här kändes det som överkurs, delvis för att jag tror att det skulle göra hela kanten alldeles för bylsig. 

Loki

Dragkedja med ring så att också små fingrar kan dra ner.

Ett par vantar

Maria gör det ena fina mönstret efter det andra. Här är hennes vantar Ortrud (Ravelry-länk) i min tappning. När mönstret dök upp på hennes hemsida passade det perfekt. Jag hade nyss fått restnystan i Rauma finull från mamman och nyss också sett mitt nystan tunn alpacka från Du store alpakka. Jag ville gärna att samma färg från fodret vid handleden skulle återkomma på själva vanten så med hela vanten som provlapp så blev det bra att använda alpackan dubbel i bellismönstret. (Kom-ihåg-notering till mig själv: om du läser igenom mönstret innan du börjar sticka så läs gärna alla ord, så slipper du repa upp så många gånger).

Ett par vantar

Det svarta mönstergarnet trodde jag var finull det med men jag hade visst nallat från ett nystan gammelserie som låg i samma låda. Det var lite tynnre men det blev ganska bra ändå.

Ett par vantar

Ett par vantar

Istället för tre mönsterfärger som i Marias vante tog jag två och så fick det bli varannan färg på tummarna.

Jag gillar den här modellen med fodret i handleden, det öppnar för en hel mängd olika varianter. Jag är inte helt förtjust i ihoptagningen på vanten men den kanske mjukar till sig när jag använder den. Jag tror jag ska använda den här grundmodellen till ett par vantar med Roositud-mönster. Jag har mer alpacka från Du store alpakka och mer finull i gömmorna.

Ett par vantar

Aprilväder

Tack för era uppmuntrande kommentarer! April brukar vara den jobbigaste månaden rent allmänt och då är det skönt att ha stickningen. Kanske ska jag kämpa mig igenom den genom att blogga som en tok istället för att ha bloggtystnad.

Första april i Uppsala snöade det och idag var det minusgrader på morgonen, så jag hade på mig de nystickade (nåja) lovikkavantarna.

Aprilväder

Okej, vantarna har legat nästan klara, bara att fästa trådar och broderera på lite garn och tvätta, i åtminstone ett år. Det var så här att jag köpte några enstaka härvor Morjärvs lovikkagarn på typ Tradera eller liknande.

Dottern ville ha ett par gråa lovikkavantar och jag stickade glatt båda vantarna och sparade som vanligt tummarna till sist. När jag skulle sticka tummarna inser jag att det inte är samma färg på vantarna. Den andra vanten är mindre grå och lite mer beige. Det ville inte dottern ha. Som bekant har Morjärvs ullspinneri upphört att existera och jag sökte ett tag runt efter en härva av antingen den ena eller den andra färgen. Inget napp. Så jag tänkte, äh vafan och stickade färdigt tummarna. Sen blev vantarna liggande.

Nu har jag i alla fall fäst alla trådar och gjort ett snabbroderi på vantarna, tvättat och ruggat upp. Fasen vad de är varma! Morjärvsgarnet är tjockt och mjukt. Om man jämför med andra lovikkagarner på marknaden är det här Rollsroyce-lovikkagarn. Jag har tänkt ha vantarna när jag cyklar och då spelar det inte någon roll om färgerna är olika. Skillnaden syns tydligt i inomhusljus (se nedan) men i mörker när jag cyklar, vem ser något då?

Aprilväder