Gamla synder

Apropå det här med att det är svårt att fota färdiga plagg. Förra julen stickade jag tröjan Moroccan nights (Ravelry-länk) i Isager Highland wool (inköpt i Århus). Inte mycket blev bloggat under stickningen (jag hittar ett helt klart oavslöjande inlägg här) Sen den blev klar har ni inte heller fått se röken av den om ni inte sett den live förstås. För jag har använt den flitigt. Så flitigt att den nu är ganska noppig och sladdrig. Kanske är det så vi ska fota våra stickade plagg – hur ser de ut efter en tids användning? Samtidigt känns det inte alls lika kul som det skulle ha känts ifall jag hade tagit ordentliga bilder när den var nystickad…

Här kommer selfies från första användningsdagen.

Jag vill minnas att jag stickade i storlek large och på stickor 3,75 mm. Och att jag fick göra om halsringningen ett par gånger innan det blev bra. Troligen använde jag tunnare stickor där. Jag gjorde några fler intagningar vid midjan än i mönstret och ökade inte så mycket så det blev fladdrigt, bara så det blev lagom brett. Minskade för ärmarna lite snabbare också. 

Endast 4 nystan av Isagers Highland wool gick åt, så det var ett drygt garn, i en fantastisk färg (Greece) och det är fantastiskt mjukt. Men, det löst spunna garnet och det glest stickade materialet ger, såklart, ett noppigt resultat efter inte så många gångers användande. Jag tror på att göra om den här tröjan i t.ex. Magasin Duetts supersoft. Kanske inte riktigt lika mjukt men tillräckligt. Och kanske färre noppor?

Gott slut på 2014 och gott nytt 2015! Mycket sticktid önskar jag er alla och ett enda nyårslöfte tänker jag avlägga: i början av året kommer Listan. Jag ser nästan fram emot det för jag har rensat en del bland ufon…

Annons

Laar (förhandstitt)

Alltså, det här med att fota sig själv i sina stickade tröjor. På hösten/vintern. Jag har ju svårt för det även på sommaren (någon som minns att jag i somras stickade och maskade av en topp) Heidi efterlyste på-bild med Laar. 

Först en bild på Laar med knäppkant och knappar.

Wow!

Sen en selfie på jobbet…

Stående ovationer. 

Koftan är helt klart för stor. Det är en kombination av att jag valt fel storlek och att jag gått ner 10 kg i vikt sedan jag valde storlek och att spetsmönstret är oerhört stretchigt. Förhoppningsvis kommer jag kunna göra en fotosession där flera andra plagg också kan komma att förevigas. Förhoppningsvis utan selfiearmar och förhoppningsvis i bättre ljus. Jag tänker ändå härmed markera att koftan Laar, påbörjad i september 2011 (enligt Ravelry), nu officiellt är klar. 

 

(edit) PS. I morgon är sista dagen att vara med i utlottningen av sjalgarn. Jag har också garn kvar av efter den här tröjan som kan ingå i utlottningen Jaggerspun Zephyr wool/silk (Ravelrylänk) – alltså, lämna en kommentar på inlägget från 27 november och tipsa om en sjal du vill sticka, har stickat eller bara tycker är fin.

Katnissockorna (aka pölsockarna)

Först: Tack för alla snälla kommentarer på vantarna och tack för sjaltipsen hittills. Naturligtvis kan man tipsa utan att vilja vinna garnet!

Nu vidare till sådant som är färdigstickat. Jag stickade ett par Katniss (Ravelry-länk). De ingick som en del i Sticka sockor med Sticka! som är ett återkommande evenemang i Stickas facebookgrupp. Är du medlem i Sticka så får du gärna gå med i facebookgruppen också. 

Jag tänkte att jag äntligen skulle göra något av mitt fina handfärgade garn som jag köpte i Kanada för länge sedan (länk till garnet på Ravelry). Försäljaren sa att den här färgaren gjorde så himla bra handfärgat garn, det blir jättesnyggt och pölar sig inte som andra garner. Nähä. Jag har försökt koftor. Tröjor. Och nu tänkte jag att då får det väl bli finstrumpor av det hela då.

 

Och se, det pölade sig här också. Högra sockan har en svart bläckplump på baksidan. Längre ner på foten ser det lite bättre ut, det skiljer sig bara 2 maskor mellan skaft och fot…

Så, nej, jag är inte nöjd med garnet. Mönstret däremot var riktigt trevligt. En fläta fram och en fläta bak coh så lite annorlunda minskning för fotvalvet. Jag använde stickor 2,5 mm.

Fler ugglor

Nej, det är inte färdigugglat här. Jag såg mönstret på Night Owl mittens (Ravelry-länk) och insåg att jag var tvungen att göra ett par sådana till min syster.

 

Färgerna är lite märkliga (tack november) men det är ljust blått sockgarn som är indigofärgat från när vi var i Färghäxans (blogg-länk) kolonistuga och färgade garn (länk till tidigare inlägg). Jag använde fabel i vitt och det blåa. Ungefär 33 gram gick åt av vardera färgen och jag använde stickor 2,5 mm.

 

Jag gillar småugglorna på tummarna och att mönstret på insidan av vanten går igen i ugglans fjäderdräkt. Men en sak jag slogs av var att trots att det gick snabbare att sticka de här vantarna än Harry Potter-ugglevantarna så var det ändå meckigare. Garnet är halkigt och man måste spänna garnet med fingrarna så att maskorna blir snygga. Med det lite sticksiga shetlandsgarnet stannar maskan kvar när man dragit åt. Helt klart en mycket bekvämare stickupplevelse… Mer stickigt garn åt folket!

Lillasyster blev i alla fall nöjd och vantarna blev lagom stora för henne. Hon har väldigt små händer och för någon annan med mer normal handstorlek skulle jag rekommendera ett grövre garn (i mönstret rekommenderas Sisu). De blev i varje fall mjuka och sköna. Och uggliga.

Innan frosten…

Innan det hann bli riktigt kallt blev till sist dotterns vantar med ugglor och trollformler från Harry Potter-böckerna klara. Det blev en långdragen historia. Först eftersom mönstret hade tumkilen i sidan och jag föredrar att ha den några maskor in mot handflatan men också för att någon trollformel var felstavad och andra ord faktiskt inte ens var trollformler… Tur att jag bad dottern kontrollera innan jag började sticka.

Sen fick jag förlänga vantarna för att hon har så stora händer, så jag fick rita om toppen litegrann. Jag lade till en blixt och glasögonen på insidan och förlängde växtligheten på ovansidan.

Mönstret hittade jag i specialtidningen The Unofficial Harry Potter Knits (Ravelry-länk). Så unofficial så att man inte skulle kunna lita på formlerna trodde jag dock inte att den skulle vara… Det finns till och med en Potter-wiki så det borde inte vara alltför svårt. Några av formlerna hör ihop så man kan läsa dem från vänster till höger. 

Specifikationer
Mönster: O.W.L. mittens av Celeste Young (Ravelry-länk)
Garn: Shetlandsull från BC garn, jag har inte helt koll på åtgången.
Stickor: Karbonz strumpstickor 2 mm
Sticksätt: Hårt, för att få plats med alla maskor utan att det skulle bli riktiga dasslock.
Modifikationer: Hela insidan med trollformler har jag ritat om, flyttat in tummen. Gjorde tumkilen längre. Förlängde vanten.

Flukra

Flukra (Ravelry-länk) är sjalen jag såg i rosa hos Stickigt (länk) för ganska länge sedan. Tydligen började jag genast sticka en i svart. Konstigt nog blev min också väldans halkig. Däremot blev den väldigt stor så den sitter uppe.

Jag stickade min Flukra i Drops lace på stickor 3,25 mm. Jag skulle tro att ungefär 120 gram gick åt och den mätte åtminstone 2,5 meter mellan vingspetsarna. Här fladdrar hon.

Jag är nöjd med sjalen men inte med resultatet. Jag ska försöka utveckla. Sjalen är kul att sticka. Jag gillar att börja på en enkel sjal – rätstickat med ökning i början på varje varv. Sen lite mer spännande att räkna ut hur många varv man ska sticka innan det är dags att maska av och plocka upp maskor för spetsmönstret. Och så spetskanten på tvären till sist. Däremot är garnet jättehalkigt och lite halvläskigt. I spetsdelen gör det sig jättebra och spetsmaskorna är väldefinierade och håller sig fint efter blockning. Men den rätstickade delen. Den ser förskräcklig ut. Svampig, liksom. 

Här tror jag att man till höger i bild ser just den spetsen som jag fick fuska till litegrann så det skulle stämma i mitten. Det är säkert jag som har räknat fel för det här mönstret var välskrivet och jag gjorde sjalen som sagt ganska mycket större än vad som stod i mönstret. Till stor del för att jag inte kollade förrän min trekantsdel var väldigt stor…

Så sjalen blev inte till mig till slut och jag saknar fortfarande en svart sjal. Vad sägs om en Flukra i lite sticksig Shetlandsull eller Lodband? Eller kanske i lite mjukare Supersoft?

Snabbt och kort

Snabba sockar till sonen i Raggi på stickor 4,5 mm. Eftersom han har så långa fötter fick han korta skaft.

Jag stickade med mina karbonz-strumpstickor och tusan vad det skramlar om de större storlekarna. Visst skramlar det lite om de tunnare stickorna också men det blir inte riktigt samma resonans. Tur att det gick fort.

Färdiga halvvantar

I nr 3 av Stickas medlemsblad 2014 (medlemmar hittar det på www.sticka.org) finns ett mönster på halvvantar med ett fint ytmönster och lettisk fläta. Jag stickade mina i Regia Angora Merino (något reafynd). Mjuka blev de. Jag vände flätan så den blev spegelvänd. Bra mönster och trevlig stickning. 

Gulligt!

Det är så gulligt med barnfötter, eller hur? I varje fall innan de är i storlek 42 (jag vet, de kan vara större och gränsen går lite tidigare). Fan vet om de inte är i minsta laget ändå. Stickade i tigergarn på stickor 2,5 mm. 70 gram gick åt.

Tack också för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Jag tar dem som intäkt för att fortsätta publicera bilder av dålig kvalitet och förutsätter att ni har inlevelseförmåga att se er dem framför er i en helt annan, fantastisk, miljö.

Tips för stickbloggaren

När man har en stickblogg och ska blogga om sina färdiga objekt är det viktigt att ha bra, tydliga och fina bilder. Jag tänkte exemplifiera med min stickade Triinu scarf som jag nu äntligen fäst trådarna på, tvättat och spänt ut.

Man ska tänka på bakgrunden så att det skapas en bra känsla för det stickade plagget. Här har jag lagt sjalen ihopvikt på lådan vi har till stryktvätt tillika platsen där jag lägger kläder jag inte orkar lägga in i garderoben igen.

Det är också bra att få en bild över hur stort det stickade objektet är. Här har jag lagt halsduken dubbelvikt över vår säng. Som ni ser är det också viktigt att ha en bra belysning eller, allra helst att man är ute i dagsljus. Halsduken mäter 180×39 cm. Eftersom den är stickad i alpacka finns en viss möjlighet att den kommer mäta ca 220×20 cm inom en nära framtid beroende på hur den bärs.

En tydlig och skarp närbild är också bra så att man kan se detaljer i mönstret.

Det kan också vara kul att byta miljö. När man ska fota sitt stickade plagg är det också bra att vara ute i god tid. Här har jag hängt halsduken över stolen framför mig på tåget till Stockholm där halsduken ska överlämnas till mottagaren. Jag har också lyckats att få en felaktig färgåtergivning tack vare det sneda dagsljuset som kommer genom det inte särskilt rena tågfönstret. Bilden illustrerar också hur skir halsduken ändå är.

Att ange detaljer över det stickade är också kutym.
Mönster: Triinu scarf (Ravelry-länk)
Modifikationer: jag stickade rätstickade kanter istället för spetskanterna
Garn: Drops alpacka, 135 gram gick åt
Stickor: 4,5 mm

Sist men inte minst är det viktigt med en eller flera bilder där du själv eller den tänkta mottagaren bär plagget. Tänk då på att vara i en fin miljö med bra ljus. Ta helst inte en selfie för du har inte tillräckligt långa armar för att få en bra överblick över hela plagget utan ta hjälp av en kompis eller använd stativ. Kan man bära plagget på olika sätt är det kul med flera bilder där du visar hur det skulle kunna se ut. Och framförallt, försök att piffa till dig lite och se ut som att du tycker att det är roligt – det är så himla mycket roligare att se på.