Jag har nu stickat klart delarna till arantröjan. Jag satte ihop dem med lite säkerhetsnålar och stickmarkörer för att se om det var något som behövdes modifieras innan ihopsyning. Dottern hävdade att de 10 cm för långa ärmarna var perfekta och att övrigt verkade ok samtidigt som hon pustade över hur varm tröjan var.
Delarna drar ihop sig lite på bredden och jag vet att dottern vill ha den oversized (inte bara ärmlängden alltså). Dessutom behöver garnet få sig en tvätt för att få bort spinnolja och bli mjukare. Först funderade jag på att spänna ut delarna innan montering men jag måste ju också sticka på en halslinning så jag har bestämt mig för att göra som jag brukar, alltså montera färdigt först och sen tvätta hela plagget.
Så nu har jag alltså två tröjor som behöver monteras (min Epistrophy ska klippas upp också). Malin ställde en intressant fråga under mitt listinlägg om hur det kommer sig att många som stickat länge ofta har flera pågående stickprojekt samtidigt – vill vi inte att det vi stickar på ska bli färdigt fortare så att vi kan använda det snabbare? Först och främst vill jag säga att jag inte alls tar illa upp av frågan – det är en relevant fråga! Jag kan bara svara för mig själv också för jag vet att andra är mer "monogamstickare", alltså stickar på ett eller max ett par projekt åt gången.
I början när jag stickade så stickade jag också bara på ett projekt åt gången. Dels så var det ju så att den saken jag stickade på ville jag ha klar. Sen tror jag att det kan vara så att i början så är allt med stickning lite svårt och koncentrationskrävande. Nu vill jag ha ett (eller fler) lätta projekt som bara flyter på som jag kan sticka på när jag ser på en spännande och uppmärksamhetskrävande film eller när jag läser (ja, jag läser och stickar samtidigt!). När det är mer prat-tv eller om jag är på stickkafé så har jag gärna en stickning som kräver lite mer koncentration, till exempel flätstickning, spetsstickning eller flerfärgsstickning. Extra kluriga stickningar som komplicerad spets behöver kanske full uppmärksamhet eller klarar att jag lyssnar på en podd eller radio samtidigt.
Jag vill också kunna ha en annan stickning till hands om den stickning jag håller på med skiter sig (måste repas upp, plocka upp en tappad maska eller något annat som kräver fokus – kanske är det dags att mäta eller prova eller börja på ett nytt moment i beskrivningen) när jag till exempel ser på film och inte vill pausa. Så förutom att ha projekt med olika krånglighetsgrad vill jag gärna ha ett par av ungefär samma krånglighetsgrad på gång.
Vissa garner och stickor är jobbigare för händerna än andra. Till exempel arantröjan som nu nästan är färdigstickad är lite tjockare stickor och en ganska fast masktäthet och jag behöver byta till ett projekt med lite tunnare stickor efter ett tag för att inte få ont i händerna.
Ett annat skäl till varför det blir en massa pågående projekt är också nyfikenhet och kanske en viss brist på tålamod – jag ser ett mönster eller ett garn som jag vill prova och har svårt för att vänta! Sen är det ju så att om man vill att en viss sak ska bli färdigt snabbare så får den mer uppmärksamhet än andra saker. För min del så blir det ofta så att den snabbare får sina trådar fästade och blir monterad snabbare. Jag tycker att det är lite svårt att samla motivationen och den koncentrerade tiden som krävs för att montera plagg och spänna ut sjalar ibland. Kanske är jag mer "processtickare" än "resultatstickare", i alla fall ibland. Deadlines och presenter är bra morötter för att få färdigt saker.
Berätta gärna hur ni andra tänker kring det här!
PS Jag inser också nu att jag inte tog med min "nödstickning" jag har liggandes på jobbet – ett par sockar som kommer att komma till användning när de än blir klara och jag riskerar inte att komma naken till jobbet
Stick å brinn! 