Vansinne?

I helgen fiskade jag upp garn från källaren. Garnet är datumstämplat 1997 och inköptes på en marknad i Tallinn, troligen samma år. Det knölades ner tillsammans med ett kilo vitt dito i ryggsäcken och kånkades hem på färjan. Årgångsgarn, alltså. Färdiglagrat, helt klart. Och i behov av en tvätt, vilket det fick.

I garnlagret finns också runt ett kilo blått garn i gradienter. Nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte för jag är inte jätteförtjust i tröjor i sådana garner. Men tanken var att jag skulle göra något sådant.

När jag funderade över hur jag skulle göra mig av med det blå garnet kom jag att tänka på Filten. Den som är gjord av Clara Linnéa (the knitter formerly known as Viffla) och som är helt underbar! En sån kan jag ju göra, tänkte jag.

Nu brukar sådana projekt sluta i att jag gör max fyra rutor som jag sedan slänger. Nu är ju varje ruta ganska stor och fyra rutor är ju nästan en bäbisfilt så kanske kan jag komma så långt i alla fall. Även om målet är en bautafilt.

Annons

Tips för stickbloggaren

När man har en stickblogg och ska blogga om sina färdiga objekt är det viktigt att ha bra, tydliga och fina bilder. Jag tänkte exemplifiera med min stickade Triinu scarf som jag nu äntligen fäst trådarna på, tvättat och spänt ut.

Man ska tänka på bakgrunden så att det skapas en bra känsla för det stickade plagget. Här har jag lagt sjalen ihopvikt på lådan vi har till stryktvätt tillika platsen där jag lägger kläder jag inte orkar lägga in i garderoben igen.

Det är också bra att få en bild över hur stort det stickade objektet är. Här har jag lagt halsduken dubbelvikt över vår säng. Som ni ser är det också viktigt att ha en bra belysning eller, allra helst att man är ute i dagsljus. Halsduken mäter 180×39 cm. Eftersom den är stickad i alpacka finns en viss möjlighet att den kommer mäta ca 220×20 cm inom en nära framtid beroende på hur den bärs.

En tydlig och skarp närbild är också bra så att man kan se detaljer i mönstret.

Det kan också vara kul att byta miljö. När man ska fota sitt stickade plagg är det också bra att vara ute i god tid. Här har jag hängt halsduken över stolen framför mig på tåget till Stockholm där halsduken ska överlämnas till mottagaren. Jag har också lyckats att få en felaktig färgåtergivning tack vare det sneda dagsljuset som kommer genom det inte särskilt rena tågfönstret. Bilden illustrerar också hur skir halsduken ändå är.

Att ange detaljer över det stickade är också kutym.
Mönster: Triinu scarf (Ravelry-länk)
Modifikationer: jag stickade rätstickade kanter istället för spetskanterna
Garn: Drops alpacka, 135 gram gick åt
Stickor: 4,5 mm

Sist men inte minst är det viktigt med en eller flera bilder där du själv eller den tänkta mottagaren bär plagget. Tänk då på att vara i en fin miljö med bra ljus. Ta helst inte en selfie för du har inte tillräckligt långa armar för att få en bra överblick över hela plagget utan ta hjälp av en kompis eller använd stativ. Kan man bära plagget på olika sätt är det kul med flera bilder där du visar hur det skulle kunna se ut. Och framförallt, försök att piffa till dig lite och se ut som att du tycker att det är roligt – det är så himla mycket roligare att se på.

Provlapp

Stickar provlapp i alpacka. Ska bli en Triinu scarf från boken Knitted lace of Estonia (Ravelry-länk). Är som vanligt inte nöjd med nopporna men de hinner väl bli fina till slutet av halsduken. Funderar på vad som är en bra bredd på halsduk. I mönstret är det tre rapporter men jag funderar på åtminstone fyra eller fem. Kanske är det bara jag som överdriver?

Roositud

I söndags var jag på kurs hos kunniga och mysiga Triinu Andreassen och lärde mig att sticka Roositud och nõõr. Har gått kurs förut i några andra tekniker så nu är det väl dags att jag kombinerar dem till ett par vantar! Under kursen jobbade vi med grova garner, jag tog rester i lovikka. 

Roositud och nõõr

Roositud, nõõr och knoppar

Tänk att en dag med påfyllnad av energi, inspiration och kunskap kan kännas så långt bort bara några dagar senare. Jag ska ta fram mina estniska stickböcker och bläddra fram ett bra vantmönster, tror jag minsann!