Gott slut!

Sjukstuga här hemma gjorde att det blir ett försenat gott slut för bloggen 2011. Därför önskar jag nu gott nytt år! Än så länge tänkte jag inte önska god fortsättning på det nya året, inte förrän allt gammalt som avslutats men som ännu inte tagit sig ända fram hit på bloggen har presenterats…

Så då är det väl bäst att dra igång med slutandet! Först ut är ett gäng grejer till halsen.

1. Första handspunna garnet i en tub
Ja, mitt allra första garn som jag spann på slända har till sist blivit något användbart. En halsmojäng. Ungefär 50 gram.

Spun2

Ja, det är ju januari och lågenergilampsljus ger inte bästa återgivningen av färger… Här ett försök att fånga de sista fotonerna i det gråa dagsljuset.

Spun

2. Dragon skin cowl

Dragon1

Mönster från Ravelry (Alexstraza cowl – länk). Garnet är Andes (55 gram) och jag använde rundsticka 4 mm. Mjuk och skön!

Dragon2
(utan blixt – rättare färg)

3. Patentstickad halsvärmare à la Ilsefin

Tubsjal

Tubsjal – alltså en ihopsydd halsduk – verkar vara ungdomens vintermåste. Ilsefins beskrivning på en sådan hittar du här. Jag la upp några fler maskor (inte många, kanske 6 till, minns inte riktigt) och stickade med Indiecitas tunna alpacka på stickor 5,5 mm. Tubsjalen blev lång, 1,5 meter när den är dubbelvikt. 185 gram garn gick åt. På bilden är det två varv runt halsen men det går lätt att dra den tre varv runt. Och det är möjligt att den växer!

4. Återvunnen neon
En tröja stickad i Färgkrafts pälsblend i färgen Neon blev omstickad till en rätstickad sjal. Som vanligt ökar jag genom att göra ett omslag först på varje varv. Gillar hur det blir en liten ögla. Tror att jag har använt stickor 3,5 mm och det är 110 gram. Ganska stor och mysig blev den.

Neon1

Ett försök att fånga färgerna i "dagsljus":
Neon

 

Aldrig redo

Redo1 
Krulligt garn kan vara fint, tycker jag.

Redo3Det händer inte ofta men nu har jag doredoat. Eller återbrukat. Eller vad man nu vill kalla det.

Makens helt slut tv-sockor i tretrådigt alpacka blev av med fötterna.

Bara att ha en av dem på handen medan jag repade upp ett varv strax nedanför mudden var nästan helt oliiiidligt varmt…

När jag fått isär foten från ovandelen repade jag upp ett varv till för att ha garn som inte var slitet. Sen maskade jag av alla maskor.

Vips, ett par benvärmare till dottern. Nu gäller det bara att övertyga att det är jättemodernt med benvärmare till conversen…

 Redo2