20 maskor, 37 varv, maska av, fäst trådarna. Upprepa.
Stickor 8 mm.
Fyra trådar Paris (bomullsgarn från Drops), 155 gram totalt (232 m).
Resultatet är två tjocka grytlappar till dottern.
20 maskor, 37 varv, maska av, fäst trådarna. Upprepa.
Stickor 8 mm.
Fyra trådar Paris (bomullsgarn från Drops), 155 gram totalt (232 m).
Resultatet är två tjocka grytlappar till dottern.
Det hände sig att jag gick hem från en stickträff med en massa nystan Paris. Jag har stickat en del barnkläder i det garnet men tycker att det blir lite tjockt och klumpigt. På stickträffen pratades det om disktrasor och grytlappar. Och den intressanta diskussionen om det kanske är så att det är ett hantverk som det ses ner på, att det inte är riktigt lika fint som att sticka något annat "riktigt". Jag stickar ju sällan grytlappar även om det har hänt och aldrig disktrasor. Men jag lägger nog ingen värdering i det mer än att jag kan tycka att det är lite tråkigt att göra det själv. Men tog med garnet hem och en dag då jag var halvsjuk och hade ont i huvudet så passade det utmärkt att sticka grytlappar.
För att få dem riktigt tjocka (och för att göra slut på garnet fortare) tog jag fyra trådar Paris (färg 24) och stickor 8 mm. La upp 20 maskor, stickade 40 varv och maskade av (sydd avmaskning). Två grytlappar fick jag ut av fyra nystan Paris med lite restsnuttar över.
Eftersom vi inte har någon krok att hänga våra grytlappar på så struntade jag i att göra ögla. Fyra nya grytlappar in och några fula och fläckiga gamla kommer få åka i soporna. Jag är helt klart nöjd med resultatet men det kommer troligen dröja innan jag gör fler. Jag får lite ont i händerna av att sticka med så grova stickor och dessutom stickade jag ganska hårt… Och hur många grytlappar behöver man egentligen?
Presenterar också en bild på pappans raggsockar. 3+1-ribb i skaftet och på ovansidan av foten. Stickor 2,5 mm och det blev en snutt över av varje nystan (någon Regia-variant). Storlek sådär 42 – klart för stor för mig. Hällappen stickad med varannan maska lyft på rätsidan för att få en lite smalare och mer kompakt och slitstark häl.
Ja, nu har jag gjort mig till litegrann och faktiskt rest på mig från soffan och stylat lite i badrummet för att förevisa
1. De är inte så snygga skapelser i sig
2. De blir inte riktigt lika hemska när de används som de ska
3. Tänk er bara hur praktiskt det är att både vara varm och synas i mörker vid behov
Vill också tillägga att det gick åt 90 gram Raggi till de här. Det är alltså ett perfekt projekt för de där påbörjade nystanen som blir kvar när man har använt ett nystan och bara pyttelite av det andra för att folk har så långa fötter.
Idag har jag stickat färdigt ett par boot toppers. Det är alltså ett par muffar till kängorna. Eller ett par korta benvärmare. Eller muddar, fast till benen. Ja, ni förstår kanske. Annars kan länken till gratismönstret (http://www.ravelry.com/patterns/library/outlander-clan-cuff-boot-toppers) kanske ge en ledtråd då den osedvanligt dåliga bilden inte ger så mycket mer information att mudden är grön, har reflexgarn instickat och att garnet inte räckte så jag fick skarva med klassiskt raggsocksgarn. Bilden tog jag för att illustrera att det faktiskt är reflexgarn i, det är ganska välkamouflerat i vanligt ljus.
Annars har jag stickat enligt mönstret förutom att jag har gjort dem kortare då mottagaren har kängor och inte stövlar. Först 28 varv 3+3-resår, minska en på varannan rätribb, sticka 3 varv, minska en på resten av rättribbarna, sticka 3 varv, minska varannan avigribb, 3 varv, minska resten så det blev 2+2, 8 varv, maska av. Jag stickade ett par till jul, då i 7 bröder och ej fotade, och de blev bättre än de här som jag har stickat i Raggi. Stickor 4,5 mm båda gångerna.
I helgen har jag ägnat mig en del åt mina Fästingar.* Fäst trådar, tvättat, spänt ut där det behövdes. Inga bilder än så länge, men det kommer.
Jag stickade också ett snabbt armband (men utan knapp, om ni hängt med på garnkampen.se) till dottern för garnet matchade hennes nya hårfärg helt perfekt.
* Fästingar är namnet på alla de där sakerna som ligger i stickkorgen som ännu inte fått sina trådar fästade eller som inte blivit ihopsydda. Och nä, det var inte jag som var så fyndig, det var Heidi på bloggen Knit by Heidi. Kolla in hennes blogg om ni inte gjort det! Snyggare tröjor (och mycket mer) får man leta efter!
Vi ses på syfestivalen i morgon då?
Ninja-mössa till bästaste lilla M.
-Liisa, kan inte du sticka en sjal till mig?
-Visst kan jag det, hur ska den se ut då?
-Den ska börja här uppe (visar på huvudet) och gå ner och så ska det vara lite hål för ögonen och så ska det fortsätta ner och sen vid halsen ska det lixom bli en sjal….eller förresten det behöver inte vara nån sjal. Men helst skulle jag vilja ha en hel dräkt.
-Ja, fast en dräkt kan nog bli lite svårt att få till kanske…
-Ja, men det behöver inte vara nån dräkt då, jag har ju redan min judodräkt också.
Ska du på fest ikväll och har glömt skaffa gåbortpresent?
I så fall är valet givet och klart - på några minuter fixar du bästa gåbortmustaschen! Hitta till mönstret via den fantastiska sajten 365sakerdukansticka.blogspot.com
Jag hoppas att ni alla har haft en skön jul med mycket tid för stickning! Jag önskar att jag hade haft tid att sticka mer, men det blir förhoppningsvis bättring på den fronten efter nyår…
Om jag skulle summera stickåret 2010 så får jag väl säga att det gått i vantarnas tecken för min del. Eller jakten på den perfekta vanten. Den får lov att gå vidare under 2011. Än är jag inte där!
Årets nyvunna kunskap är tvåfärgsstickning enligt Entills Fair Isle-teknik. Funkar också på vantar!
Om jag skulle ha ett nyårslöfte så måste det bli att göra klart det som redan är klart… Jag har fortfarande ett antal sjalar som ligger färdiga som jag "bara" ska fästa trådar på och spänna ut…
Den som hänger med i forskningen (som ju är sånt jag ägnar mig åt samtidigt som jag stickar) har också sett att utvilade personer är mer attraktiva än icke utvilade personer och att icke utvilade personer upplevs som mer trötta än utvilade. Typisk sörrö-forskning som får förklara min fantastiska utstrålning en kväll i december! Läs mer om det på bmj.com. (ps Den här artikeln är publicerad i bmj:s julnummer "feast of fools", oftast publiceras seriös forskning)
Gott nytt år!
I höstas stickade jag en tröja till min moster i något dyrt, glansigt och silkigt garn (Secondo från Lana Grossa). Det blev lite småslattar över och eftersom garnet var dyrt, glansigt och silkigt tyckte jag det var synd att inte utnyttja det till sista centimetern. Alltså stickade jag en liten halsmojjäng av de 51 gram som återstod.
Mönstret heter Burnished Leaves Cowl och du som är med i Ravelry kan ladda ner det gratis här: http://www.ravelry.com/patterns/library/burnished-leaves-cowl Jag använde stickor 3,5 mm.
I vintras var det helt omöjligt att ta någon bild som gjorde garnet och det stickade resultatet rättvisa… Det behövs naturligt ljus för det. Här är en bild som åtminstone litegrann visar hur mysigt och silkigt det är. Som moster sa – det sticks ju inte alls!
Jag la ganska omgående upp av mitt nya garn Andes till en halsmojjäng (aka cowl) i drakskinnsmönster. Mönstret hittar du här (Ravelry-länk), men jag stickar inga aviga maskor. Stickor 4 använder jag. Den ser ut att vara formad men det är ett rakt rör, det är bara rundstickan som drar ihop det hela. Jag tror det blir bra. Garnet är fortfarande lika gosigt!