Ibland
Ibland räcker det med rätstickning
60 maskor, stickor 2mm, Trekking pro natura (75% ull, 25% bambu, färg 1605) inköpt hos Skulsta konsthantverk på Syfestivalen. När den är tillräckligt lång maskar jag av och syr ihop, med ett tumhål. Halvvantar blir det.
Ibland orkar inte heller jag med Ironi, Israel, Intifada, Irritation, Illegal, Isolering, Internationell rätt, Irritation och Ignorans. Däremot gillar jag Isbrytare.
Handala
Handala är en en tioårig palestinsk flyktingpojke, en buspojke, en seriefigur.
Han skapades av Naji al-Ali, en palestinier som flydde sitt hem på Västbanken som tioåring och som 40 år senare dödades på öppen gata i London.
Handala har blivit som en ikon för det palestinska motståndet mot ockupationen. Serien publicerades i arabisk press som satiriska teckningar. Jag förstår inte vad de säger i filmen men i den visas ett antal bilder på Handala. Det finns också en hemsida men när jag var in funkade bilderna inte.
Graffiti
Finns både som stickning, nu också här i Uppsala, och som annan… Här på betongmuren som omgärdar Jerusalem.
F’låt att jag kommer för sent…
Tidsoptimist? Javisst!
Falafel
Meze-bord med falafel längst fram (och längre bak), Abu Dis, Palestina.
Gör din egen Falafel i stekpannan, recept hittar du här (tack Sticklingen för tipset).
E som i Eva
Lilla Mamma. Här med lika flinig Moa.
Vad kan man säga? Hade jag inte haft henne med på E skulle jag inte kunna posta något F.
Kram, lilla Mamma.
Elände
svårt tillstånd för vars offer man ofta kan känna medlidande e.d.
(Källa: Nationalencyklopedins ordbok)
Det har varit en intensiv vecka i Israel och Palestina. Jag kan inte annat än fortsätta.
Över 100 människor dog i Gaza efter att israeliska armén gjort en offensiv in i området. Rapporter tyder på att de flesta var civila. Offensiven gjordes som svar på att palestinier skjuter raketer mot Israel. Mellan 2004 och 2007 dödades elva människor av raketerna (enligt B’tselem).
En palestinier sköt ihjäl åtta skolelever som gick i en skola i Västra Jerusalem (artikel i DN). Många skadades.
Det är hemskt. Man kan inte mäta tragedi och elände i människoliv, även om statistiken talar sitt tydliga språk. Händelser som de här får naturligtvis stort utrymme i media. Det som man sällan berättar om är vad som händer i Israel och på de ockuperade palestinska områdena efter en terrorattack som den som hände i torsdags. För den vanliga palestiniern blir det dagliga eländet värre än vanligt.
1. Avspärrning
Västbanken spärras av, rapporterar nyheterna i Sverige. Senaste informationen jag har nu säger att myndigheterna ska se hur läget är på måndag. Att Västbanken spärras av innebär att ingen av alla de palestinier som bor på andra sidan muren kan ta sig in till Jerusalem, oavsett om de har giltigt passertillstånd eller inte. Det innebär att man inte har kunnat ta sig till sina arbeten, till skola eller universitet, man har inte kunnat åka till sjukhus. Inte heller transporter, matvaror eller mediciner släpps igenom. De redan tidigare stränga kontrollerna av civila människor blir ännu striktare och mer frekventa. Israeliska armén sätter upp tillfälliga check-pointar och gör räder in i samhällen för att gripa misstänkta. Ofta skadas civila. Helt klart påverkas civila av militärens närvaro. Militären kan också utfärda utegångsförbud.
2. Rivning av bostadshus
Ett problem med självmordsattacker är att det inte finns någon att straffa. Den är ju redan död. Den israeliska staten och armén har länge använt sig av att riva det hus där attentatsmannen bodde. Till saken hör att palestinier ofta är trångbodda då det är svårt (läs: näst intill omöjligt) att få byggnadslov. När ett hus rivs är det alltså inte en (död) person som drabbas. Det kan vara hela den personens familj med föräldrar och svärföräldrar, syskon, osv. Många hus är också flerfamiljshus. Sällan förvarnas de boende.
Enligt Maan News raserades två hus i Betlehem natten efter attentatet i Jerusalem. Enligt uppgift skulle husen tillhöra attentatsmannen och hans far. Först avfyrades en missil mot tvåvåningshuset och sedan började bulldozrar riva det. Att riva hus som straff är ett brott mot internationell lag. I Genève-konventionen står: "Whatever the legal basis, punitive house demolitions flagrantly breach international law which allows destruction of property only when necessary for a military operation (article 53 of the Fourth Geneva Convention)."
3. Risken för våld från bosättare ökar
Skolan där de israeliska pojkarna gick rapporteras vara starkt knuten till bosättarrörelsen. En bosättning är en plats på ockuperad mark där israeler har bosatt sig. Marken är ofta privatägd palestinsk mark, enligt israeliska rapporter. Israeliska staten har en politik som är positiv till bosättningar och bara häromdagen godkändes nya bosättningar. Israeler som flyttar till en bosättning kan få ekonomiska bidrag. De bosättare som är militanta och ofta tungt beväpnade har ofta religiösa eller ideologiska skäl till varför de har bosatt sig på ockuperad mark. Bosättningar är olagliga enligt internationell lag och flera FN-resolutioner, t.ex. artikel 49 i Genèvekonventionen: "the occupying power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies".
Innan jag åkte till Palestina trodde jag att en bosättning var typ, 2-3 hus. Ungefär som lilla huset på prärien. Och det börjar ibland så. Sådana här små baracker kan man se när man åker genom landet(se bild) Sedan kan också en bosättning vara en hel stad. Det finns bosättningar i Östra Jerusalem som felaktigt anses vara stadsdelar, t.ex. Gilo. Här bygger de ut en av de stora bosättningarna utanför Jerusalem.
Förra veckan funderade jag på om jag inte skulle skriva E som i…
Eretz Yisrael Hashleimah
Hebreiska för Hela Landet Israel (Eretz Israel betyder Landet Israel). Eretz Israel-rörelsen arbetar för att Israel ska expanera och omfatta hela Israel. Med hela menas ibland hela området från Medelhavet till Eufrat (i dagens Irak), ibland hela Palestina väster om Jordanfloden, ibland något däremellan.Oavsett definitionen omfattas de ockuperade palestinska områdena. Tanken är att det här är det historiska Israel som gud har gett det judiska folket. Många i bosättarrörelsen drivs av den här tanken. Israeliska statens utbyggnader av bosättningar och vägarna som sammanbinder dem talar inte emot.
Nu blev det ett väldigt långt förord men jag tror jag har kommit tillbaka till början, ungefär. Att just den skolan, som har nära anknytning till bosättarrörelsen, blir utsatt för ett terrordåd blir kanske inte lika fantastiskt oförklarligt. Jag menar absolut inte att man ska acceptera men det är lättare att förstå om man har lite mer bakgrund än vad nyheterna förmedlar här hemma.
D som i Duktig.
Om man är för Duktig kan man bli DeprimeraD.
Om Du också är Duktig rekommenDerar jag Den här boken:
Demonstrativ
1. som uttrycker viss åsikt genom uppseendeväckande handling istället för direkt med språkets hjälp
2. som utpekar någon eller något om vissa pronomen (språkvet)
(källa: Nationalencyklopedins ordbok)
(Enligt min mening) demonstrativ placering av israeliska militärer utanför en butik som säljer kläder som företrädesvis muslimska kvinnor använder. Butiken ligger i basaren i gamla stan i Östra Jerusalem, strax innanför Damaskusporten.
Damaskusporten är en av portarna som leder in till gamla stan i Jerusalem. Hela gamla stadsdelen ligger i den östra, palestinska, delen av Jerusalem.
Demonstrativt beteende
Tidigt på morgonen, innan butikerna har öppnat och basaren fylls av folk, kommer fattiga människor till basaren och ställer sig längs gränderna för att sälja sina varor. Precis innanför Damaskusporten möter jag två militärer. De skäller ut en liten pojke, kanske 12 år, pekar både på honom och på hans kartong med sina automatvapen. En gammal dam får samma sorts utskällning, och dessutom sparkar de till hennes kartong med någon slags grönsaker. Tydligen var de i vägen. Eller nåt. (Jag förstår inte hebreiska.)
Checkpoint
Checkpoint är ett slags vägspärr för fordon. Det är i huvudsak militären som kontrollerar fordonen. Checkpointer förkommer mest i länder som har eller har haft krig. I huvudsak leter man efter vapen, knark och annat som har med krig att göra. (Wikipedia.se)
På palestinsk ockuperad mark finns den här checkpointen för att komma in och ut från Nablus, alltså kontrollerar den israeliska militären vilka som passerar från ett palestinskt område till ett annat.
Här kontrollerar och hindrar man inte bara fordon att passera emellan. I den här byggnaden, utan faciliteter (=toalett) måste de palestinier som vill komma ut från Nablus köa. Det är ett plåttak och somrarna är varma. Ibland kan man få köa i 4 timmar. Under taket finns fållor där man köar och blir framkallad till vakten en och en. Alla måste vänta här; sjuka, gamla, barn, gravida kvinnor.
Palestinska bilar får i allmänhet inte passera vägspärren, därför måste alla gå till fots. Har de möjlighet, finns någon som hämtar upp på andra sidan vägspärren.
Sedan vägspärren upprättades har många palestinier varit tvungna att flytta för att ha möjlighet att ta sig till sina arbeten eller till universitetet där de studerar. Att passera vägspärren två gånger varje dag och passa tider är en praktisk omöjlighet då väntetiderna är oförutsägbara och bestäms av israeliska militären.
B’Tselem
Israelisk människorättsorganisation (länk)
Ben Guiron-flygplatsen, Israel
När man ska åka in på flygplatsområdet stoppas man av ungdomar i t-tröjor och reflexvätar, solglasögon och automatvapen som frågar ut både chaufförerna och passagerarna.
"Välkommen till flygplatsen. Här vill vi inte att du har med dig din pistol eller att du tänder din cigarett."
I säkerhetskontrollen på Ben Guiron-flygplatsen utanför Tel Aviv, på väg hem till Sverige, får jag öppna min väska för att de ser något som ser misstänkt ut i röntgen. När jag öppnat väskan för en första säkerhetsvakt och han tittat igenom mina broschyrer och kartor jag samlat på mig under min resa och därefter hämtat ett högre befäl utspelar sig följande samtal.
Säkerhetsvakt, modell högre befäl (pekar argt på broschyren och nästan skriker): What is this?
Jag: It’s a booklet…
Säkerhetsvakt (pekar på texten som finns både på hebreiska och engelska): What is this name?
Jag: It’s B’Tselem, an Israeli Human Rights organization… (tänker att det var ju en dum fråga, det står ju på hebreiska på framsidan)
Säkerhetsvakt (spottar ut frågor snabbt som ett automatvapen): Where did you get it? Who gave it to you? Did you take it or was it given to you? Are you a member of any other human rights organization? Who took you on the tour? Did they pick you up from the hotel? Why did you go on this tour? Did you go on any other tours? Why are you so interested in this topic?
Ingen vidare undersökning skedde av min väskas innehåll, det verkade som att de här broschyrerna från B’tselem var det som var viktigt för säkerhetsvakterna. En från varje par i vårt resesällskap blev utplockade direkt efter röntgen och den här högre säkerhetsvakten sprang mellan våra stationer för att kolla om våra uppgifter var samstämmiga. Det känns inte som att vi är välkomna tillbaka.
Stick å brinn! 
