Ä som i…

Äganderätt

   

Mitt Ä handlar om Cliff Hotel. Hotellet syns längst upp i backen. Muren som går här har byggts av israelerna på Jerusalems stadsgräns. På andra sidan ligger Abu Dis. Gatan i förgrunden var tidigare huvudgatan mellan Jerusalem och Abu Dis, en livlig gata med många affärer. Äganderätten har blivit en stor fråga i och med att Cliff Hotel ligger precis på Jerusalems stadsgräns. Gränsen går ungefär vid baren.

Vi pratar nu om det palestinska Östra Jerusalem som annekterats av Israel, en annektering som strider mot internationell rätt. Här vill israeliska staten bygga muren vidare. Precis där Cliff Hotel ligger.

Historien om Cliff Hotel är lång och sorglig, läs dotterns dikt. Klicka gärna runt på sidan och läs Alis historia samt turerna runt Cliff Hotel. Läs också, om du vill och inte trot, lagen om hur mark som ägs av någon som förhindras att vara på sin mark övergår i statlig ägo när den som inte varit där inte har varit det tillräckligt länge (Absentee property act).

Om inte romanen Moment 22 redan var skriven så skulle den kunna skrivas. Och det skulle inte bara vara en tillskruvad bild av hur den amerikanska militären såg ut förut utan det är verklighet för många människor i Palestina idag, igår, imorgon.

Bilden ovan visar Cliff hotel, nu en israelisk polisstation. Hotellet är totalförstört. Till vänster låg matsalen med fantastisk utsikt från kullen.

I väntan på att striden om Cliff Hotel ska bli avgjord i rätten, där israeliska staten hävdar sin rätt att ta över marken där Cliff Hotel ligger, har man byggt ett staket och en grind genom vilken bara israeler får passera. Cliff Hotel till vänster, grinden till höger och staketet där man vill ha mur går längs med vägen:

Annons

Å som i…

Ångest

Det har gått inflation i ordet ångest. Man har lite ångest inför en tenta eller inför att ringa ett jobbigt telefonsamtal. Om man har en riktig ångestattack har man inte koll på att det är ångest man har, i varje fall inte första gången. Då tror man att man ska dö.

Under det senaste dygnen har 300 människor i Gaza dött och 800 har rapporterats skadade (länk till DN). Detta som svar på raketbeskjutning från Gaza in på israelisk mark. Att under krig rikta sina vapen mot civilbefolkning är ett brott mot internationella överenskommelser och det är helt klart att båda sidor, israeler och palestinier, i detta fall har brutit mot dessa. Skillnaden? I år (jan-nov) har 18 civila israeler dödats av palestinier (kolla i tabellen, siffrorna är klickbara). Antalet civila palestinier som dödats av israeliska säkerhetsstyrkor är 444. I raketattacken i maj mot ett köpcentrum i Ashkelon skadades 30 människor (länk till DN). Under de senaste dagarna alltså 800 skadade och 300 döda palestinier.

Den individuella ångesten går inte att jämföra. Siffrorna får tala för sig själv.

Bilden är från http://www.ibiblio.org/wm/paint/auth/munch/munch.scream.jpg 

Z som i…

Za’atar

Kryddbod i Östra Jerusalem

Za’atar är en krydda, eller kryddblandning, som är vanlig i Mellanöstern. Huvudingrediensen är en ört som heter Za’atar på arabiska. Den motsvarar typ timjan, oregano eller mejram. Örten blandas med salt och sesamfrön och man äter med olivolja och bröd, eller yoghurt och bröd.

(Mer biologiintresserade än jag kan kolla på wikipedias artikel om za’atar där det står en mängd latinska namn…)

Zorry också för att jag är lite zen i abc-leken.

Y som i…

Ynkligt

Jag hade tänkt skriva något om Yttrandefrihet och hur Israel beskrivs som Mellanösterns enda demokrati samtidigt som personer som säger vad de tycker och avslöjar obehagliga händelser sätts i fängelse (läs mer här, eller här på svenska); och att yttrandefrihet samtidigt som det är en rättighet så är det en frihet under ansvar och man har en skyldighet att inte kränka andra människor.

Eller också hade jag tänkt skriva om Yllet, som är ett trevligt barndomsminne.

Sen såg jag det här videoklippet. Efter det känns allt bara obehagligt. Kolla själva. Jag mår illa, jag som hade tänkt att gå och äta lunch… Ynkligt!

X som i…

X-ray (engelska för röntgen)
Dagens x-bild är från utanför checkpointen i Nablus där det stod en enormt stor ambulatorisk röntgenapparat. Den är inte till för att röntga skadade, utan för att röntga misstänkt bagage. Det finns också rapporter om att kraftiga röntgenapparater har använts på människor vid olika checkpointar.

V som i…

Volvo

(Bilder från Volvos Construction Equipment Image Gallery)

Vårt "egna"  bilmärke. Som också gör lastvagnar. Och bulldozrar. Bulldozrar låter lite gulligt, sådär. Som doozarna i Fraggelberget. De byggde upp en massa konstruktioner som fragglarna sen mumsade i sig. Riktiga bulldozrar gör tvärtom. De river ner (se själv på bilden ovan från Volvos egen hemsida). Bulldozrar från Volvo används bland annat av Israel när de verkställer rivningsordrar på palestinska hus.

(Den här bilden är lånad härifrån, här kan du också läsa tillhörande text. Bilderna är tagna av activestills.org och fler bilder från Israel och Palestina kan du se på deras photostream.)

När jag besökte Nablus på Västbanken på våren 2007 fanns fortfarande tydliga spår efter den israeliska militärens invasion i april 2002. Utan förvarning dundrade massor av tanks in i Nablus gamla stadsdel, rakt över taken (tips: sök Nablus på dagstidningarnas hemsidor, kolla artiklar från 2002).

På bilden till vänster saknas ett hus som blev totalförstört under invasionen. I huset bodde flera familjer och i bottenvåningen hade en guldsmed sin affär. Guldsmeden har nu ingen affär, inget jobb och hans familj saknar försörjning.

Våra guider berättade att bulldozrar från Volvo användes för att riva hus och frakta undan rasmassor under belägringen av Nablus som följde efter invasionen. Bilder från invasionen och belägringen med flera dagars utegångsförbud kan man se bland annat här.

Det blir lite svårt för mig ibland, det här med Sverige som ett föredöme och vänligt sinnat land, opartiskt och demokratiskt, för mänskliga rättigheter. Jo, vi säljer ju visst vapen från Bofors, men bara till länder som inte krigar. Om de börjar kriga sen är det inte vårt fel.

Och vi kan väl ändå inte rå för att de råkar använda våra braiga konstruktionsutrustningsmaskiner för att riva ner andras hus som kollektiv bestraffning, heller. Eller?

Vidrigt är ett litet ord som tyvärr dyker upp i min hjärna.

U som i…

Uppfinningsrikedom

Nöden och krig är kanske uppfinningsrikedomens moder och fader? I gränderna i Florens puttrar mopedlastbilar omkring. I gränderna i Gamla stan i Jerusalem kan man få se en smal bergsklättrarpolisbil åka omkring (när den inte står parkerad, förstås). Jag tror inte det var moppemotor i den.

Uppiggande och uppfinningsrik tror jag också att den senaste stickbloggen – Mållgans stickblog – kommer att bli. Kolla gärna in hans tvåändsstickning, imponerande!!!

(Bilden på Mållgan har jag lånat från www.alfons.se, den på polisbilen har jag tagit alldeles själv.)

T som i…

Trivsel
Nog trivs människor bättre om det är fint runtomkring där de vistas. Man pysslar och pyntar sitt hem, odlar sin trädgård, deltar i gårdsstädningar, planterar om blommor (fast jag själv är bättre på att ta död på dem, tyvärr), engagerar sig i föreningar för att det ska bli bra i ens eget område eller barnens skola.

Trist
Trist är nog motsatsen till trivsel. Triste på franska betyder ledsen. När det är trist – omgivningen eller allmänt i livet – kan man bli deprimerad.

KonTrasTer*
Livet är inte rättvist, så långt har jag lärt mig. På Västbanken får rättvisa och kontraster ytterligare dimensioner. Till vänster bilder från den israeliska bosättningen (läs samhället/staden) Maale Adummim och till höger från den palestinska byn (läs samhället/förorten till Jerusalem) Abu Dis. Båda samhällena ligger på Västbanken på ungefär två kilometers avstånd från varandra. Innevånarna i samhällena betalar samma skatt. Israeler får spela fotboll på gräs, palestinier på grus/jord. Israeler får prunkande rondeller med planteringar och blommor, palestinierna får några spretiga buskar och ha kvar sina trasiga staket.

Dessa kontraster är ändå bara petitesser om man jämför med den största Tristessen, Terrorn och oräTTvisan i betong som endast israeler kan passera utan Trubbel med militären.

Barnen i en familj leker bland stenar och skräp utanför sitt hus i Abu Dis.

* Ursäkta "nödrimmet"

S som i…

Sopor

I år har det varit mycket prat om sopbergen i Neapel som ligger och luktar illa. I Sheikh Sa’ad utanför Jerusalem har de också lite problem med sina sopor. Det är nämligen så att israeliska staten vill bygga en förlängning av muren här, så att byn hamnar utanför. I väntan på bygglov har man satt upp ett staket och en checkpoint vid infarten. Personer som vill ta sig till andra ställen på Västbanken måste ha giltigt tillstånd till Jerusalem för att kunna ta sig fram. Nåja, det var ju inte helt sant – det går faktiskt att ta sig ner för bergssidorna på andra sidan av byn, själva byn är ju inte omringad. Nog för att det är den enda egentliga bilvägen man har stängt av men det finns ju åsnestigar.

Avstängningen har också gjort att sophämtningen har upphört – samhället ligger ju inte inom Jerusalems stadsgräns. Att man också har stängt av bilvägen är ju bybornas problem. Sopor ligger i drivor ner i backarna från Sheikh Sa’ad (Tyvärr har jag inte det på bild…). Sopor fastnar i taggtråden (Razorblade-wire, vanliga taggar duger inte). Läs om vad människorättsorganisationen B’tselem skriver om isoleringen av byn Sheikh Sa’ad här.

Det här är en tydlig bild av det statliga förtrycket av palestinierna som lever på ockuperad mark. Men mer subtila saker förekommer också, även när det gäller sophantering. I Abu Dis har man sedan länge varit less på att alla soptunnor är så dåliga och man har kunnat spåra dem genom systemet och sett att palestinska samhällen på Västbanken "ärver" sopkärl från israeliska bosättningar på Västbanken. Skattesatsen för boende på Västbanken är densamma oavsett om man är palestinier eller israel, och oavsett om man bor i en bosättning eller inte. Orättvist? Det handlar ju bara om sopor…

Sopkärl i Abu Dis.

Försening…

Jag ligger tyvärr efter i ABC-leken… Är det försten till Ö som vinner? Bättring hoppas jag på och försöker därför med åtminstone en bokstav varannan dag tills jag är ikapp…