När jag nyligen gick igenom mina lådor med stickat hittade jag de här vantarna.
Jag hittade också, bland blogginläggsutkasten, detta från 2006:
Petter fick ett par vantar. Min mamma sa att hennes mamma stickade såna till henne när hon var liten. Samma dag jag köpte vantarna begravdes min mormor. Min mormor som lärde mig att sticka. Min mormor som man tyckte var lite knasig när hon köpte garn i Italien. Min mormor. Tänk vad lik man blir sin släkt fast man egentligen inte menade det.
Jag frågade en arbetskamrat vad hens barns favoritdjur är och fick motfrågan Är enhörning ett djur?
Naturligtvis!
Specifikationer
Beskrivning: Be a unicorn mittens av Tonje Haugli
Garn: Sandnes babyull (vitt och turkost), Viking babyull (rosa), Regia multi-nånting (man/svans), broderigarn (guld)
Stickor: 2,5 mm till muddarna och till de turkosa vantarna, 3 till de rosa
Modifikationer: jag la upp 44 maskor till båda paren och ökade för tumme 2 ggr i ena sidan istället för den norska tumkilen. Den rosa ökade jag till 48 maskor runtom och gjorde den lite längre så den skulle täcka den avritade handen. Inget respektive prickigt mönster på tummen.
Storlek: de små passar en ca 1-åring och de större en ca 4-åring
Teknik: på första vanten stickade jag in man och svans (3 färger samtidigt och man/svans i intarsia) eftersom jag ville undvika att brodera efteråt. Eftersom jag bara gjorde det på första vanten framgår kanske att det inte var värt det…
Garnkommentar: Sandnes babyull var mycket trevligare att sticka med än Viking babyull.
Omdöme: barnet frågade om jag visste att hen älskade enhörningar. Kollegan: Ja, hur tror du att hon visste det? Barnet: För att alla älskar enhörningar!
💕 🦄 💕
Inspirerad av halvvantarna Joy stickade jag en mössa med samma lusmönster.
Tyvärr blev den lite kort för mig. Som tur är passar en mössa nästan alltid någon annan….
Mönstret jag utgick ifrån var Bousta beanie (design Gudrun Johnston) som jag tidigare i somras stickade en variant av.
Båda mössorna är stickade i Rauma finull (det röda och det orange är Kauni) på stickor 3 mm (i resåren) och 3,5 mm. Jag har för mig att jag gjorde orginalmössan en rapport kortare på höjden och det funkade bra när det var flerfärgsstickning men blev för kort i Joy-varianten då det är helt enfärgade varv mellan lusarna.
I bakgrunden Lews Castle i Stornoway.
Stickdesignern Ysolda Teague har gett ut ett antal små mönsterhäften som heter Knitworthy. De innehåller framförallt små saker som man gärna kan sticka till någon man håller av och som är knitworthy. Värd att sticka åt. Jag gillar tanken och har stickat flera saker från häftena (till exempel Milet och Liab).
I somras stickade jag halvvantarna Joy. Jag tycker det är fint som Ysolda skriver om vantarna att de kan vara en present till någon för att bekräfta hens identitet eller till någon som jobbar inom sjukvård eller som lärare som genom att använda dem kan signalera att alla är välkomna.
Det är en rolig design med många finurliga detaljer och jag fick tillbaka min stickmojo genom att göra de här.
Specifikationer
Beskrivning: Joy av Ysolda Teague, från Knitworthy 5
Garn: Rauma finull (den röda och den orange är Kauni)
Stickor: 2,75
Storlek: mellanstorleken
Problemet för mig är att det här paret blev lite för stort för mig. Jag har provat att sticka storleken mindre med stickor 2,5 och de passar fint (dessvärre har jag inte fäst trådarna). Kanske passar det här paret dig eller någon i din vänskapskrets som är Knitworthy? De är alltså lätt använda och ges naturligtvis bort efter en tvätt.
Skriv en kommentar om varför just du eller den du vill ge vantarna till borde vara de rättmätiga ägarna så utser jag en vinnare söndagen den 6 oktober.
Varför det är viktigt att visa att alla är välkomna känns extra viktigt nu, när man på platser i Sverige inte känner att det är viktigt. Här kommer också min text Är stickning politiskt? in. Stickas läsare kan läsa texten i medlemsbladet. Jag har också lagt texten här på bloggen.
Har du också märkt att det i tidigare helt stickrelaterade forum nu också diskuteras andra saker som rasism, rättigheter för HBTQ-personer och att stick- och virkforumet Ravelry lanserade en ”no Trump policy”?
Kanske har du inte hängt med och undrar vad det är som händer. Kanske tycker du att det är jobbigt att hitta politik där du tidigare enbart fick garninspiration och goda vibrationer.
Ravelry som är forumet för oss som håller på med garn är ett privat företag som redan sedan starten har haft som policy att det som på engelska benämns hate speech (ungefär hatiska uttalanden som används för att kränka andra) inte är tillåtet på Ravelry.
Det som hände i den svenska midsommarhelgen var att man gick ut och förtydligade att även stöd för USA:s president Donald Trump och hans administration är att betrakta som hate speech då det är att betrakta som stöd för white supremacy (supremacy betyder överlägsenhet, överhöghet).
Ravelry har alltså inte uteslutit några medlemmar på grund av deras politiska tillhörighet, de har valt att inte tillåta sådana politiska diskussioner som uttrycker stöd för Trump då det (direkt eller indirekt) är en kränkning mot många människor. Personer som inte hörsammar detta kan däremot bli uteslutna.
Vad har det här nu med stickning att göra? Jo, vi som stickar är ju människor. Och på samma sätt som i många andra forum finns det näthat inom stickvärlden. Kanske har du inte stött på det? Jag har inte heller råkat ut för det själv och inser då att jag är priviligierad. Jag är en vit, inte extremt överviktig, heterosexuell kvinna i medelåldern med kärnfamilj och har inga synliga funktionshinder. Så som normen säger att en stickare är.
Många personer på flera forum vittnar nu om att de har kränkts inom ramen för vårt hantverksutövande. På samma sätt som det krävdes av män att lyssna och tro på kvinnors berättelse under #metoo krävs det nu av oss som är priviligierade att lyssna och tro på den som berättar att den har blivit kränkt i stickvärlden. Det krävs också, när vi ser att någon blir utsatt för kränkningar, att vi står upp för den som blir kränkt, att vi tillsammans visar att sådant beteende inte är okej. Inte i vardagen, inte på jobbet, inte i mataffären, inte i garnaffären, inte på stickkafét, inte på stick-internet.
Det räcker egentligen inte där heller. Vi behöver bli bättre på att vara inkluderande, normbrytande och aktivt jobba mot diskriminering och hatiska uttalanden mot personer på grund av deras etniska, kulturella eller religiösa identitet, könstillhörighet, kön, socialgrupp eller på grund av personens fysiska eller mentala hälsa (för att parafrasera Ravelrys policy) eller dess kroppsstorlek.
Vi behöver bli medvetna om att vi, utan att mena det och utan att vilja det, också ibland uttalar oss på ett sätt som kränker andra. När vi gör det, måste vi be om ursäkt och inte bara stanna där utan också jobba på att göra bättre ifrån oss.
Så, ja, precis som allt annat i livet är även stickning politiskt.
Länkar
Ravelrys guidelines: https://www.ravelry.com/about/guidelines
Ravelrys No Trump policy: https://www.ravelry.com/content/no-trump
Boktips
Reni Eddo-Lodge: Varför jag inte längre pratar med vita om ras (Why I’m no longer talking to white people about race). Brittisk författare.
Ijeoma Oluo: So you want to talk about race. Amerikansk författare.
Texten publicerades först i föreningen Sticka!s medlemstidning Bladet.
Stick å brinn! 