Nöjd efter att ha stickat en Riddari till Systeryster gjorde jag en åt mig själv också. Färdig i våras innan det blev varmt.
Storlek M, stickor 4,5 mm, i Lettlopi såklart. Bottenfärgen är mörkgrönaktig (nr 1415) och mönsterfärgerna svart, beige (nr 0086) och ljusgrön (nr 1417). Enda ändringen jag kan komma ihåg är att jag i de stora beige fälten i oket stickade med det gröna istället för det svarta.
Koftan Blaer, stickad i Einband. Jag har stickat enligt beskrivningen förutom att jag lade till minskning för midjan och att jag bara har en av de gråa färgerna i framkanten. Stickor 3,5 mm (troligen 3 mm till kanterna), storlek large. Träknappar som jag köpt i storpack från Bolla (tror jag) på syfestivalen.
Koftan blev fin (älskar färgen) men den satt inte bra på mig. Efter att jag börjat sticka på den hade jag gått ner i vikt så det var som en påse på ryggen. Inte snyggt. Lyckligtvis har jag vänner i alla olika former och storlekar så att sånt som jag stickat som inte passar mig har stor sannolikhet att passa någon annan. Så även denna gång. Kanske gör jag mig en ny i mindre storlek. Vem gillar inte ljussvart lite sticksig ull, liksom?
En envis förkylning håller mig hemma längre än jag önskade. Det ger tid att utforska nya saker från säng- och soffhörnen.
Jag stickar gärna när jag läser. Ibland kräver det organisation, hjälpmedel och en stilla miljö.
När DN som vanligt om sommaren erbjöd sina prenumeranter att gratis ladda ner en e-bok testade jag att göra det och började läsa på vår uråldriga samsungplatta (det finns appar man inte kan installera på den för att den är för gammal…). Jag gillar ju egentligen att läsa en fin bok men ibland har man ju en bänglig pocketbok med minimal typsnittsstorlek (heter säkert något annat på typografiska – grad?) och dassigt papper. Då kan faktiskt en e-bok på plattan vara ett alternativ. Den ligger still med rätt sida uppslagen. Det går att ställa in en behaglig textstorlek (bra för oss med för korta armar – ni som vet förstår vad jag menar). Och det går att ha lampan på stickningen för plattan lyser av sig själv.
Sen upptäckte jag att biblioteket också lånar ut e-böcker. Direkt hem till plattan. Vilken service! Särskilt när man är lite för hängig att ta sig någonstans.
Det här blev en lång inledning för att komma fram till att jag lånade hem Maja Karlssons nya bok 35 vantar och att jag nu ska bjuda på en liten recension. Bilder på vantarna hittar man lättast på Ravelry, därifrån lånade jag också bilden på boken.
Det här är en bok med många fina bilder. Gillar du gammaldags romantiska miljöer med avskavt trä, gamla spinnrockar och murriga väggar (räsch som en i min närhet skulle beskriva det som), kurbits, romantiska vinterbilder med massor av snö, naturinspiration och till det fina vantar så är det här en bok du kommer att gilla. Vantmönstren är av olika sort och i olika garngrovlek. Har du ingen vantbok sedan tidigare är det här en fin förstabok då den också innehåller lite teknikskola i slutet.
Om jag ska vara kritisk tyckte jag att diagrammen är svåra att tyda. Jag är en van diagramstickare och har oftast lätt för att se hur ett mönster kommer se ut bara genom att titta på diagrammet. I boken är diagrammen handritade (eller tillsynes handritade) och rutorna ifyllda med respektive färg. Men färgen täcker inte hela rutan och i de fall då ena färgen är vit blir det för mig svårt att se helheten.
Bilden visar en del av ett diagram
Lättare tyckte jag att det blev när alla rutor var fyllda och när de var fyllda ända ut i kanten. De handritade diagrammen bidrar naturligtvis till den romantiska och rustika känslan i boken men jag hade hellre sett ett tråkigt digitalt konstruerat diagram, eventuellt som komplement till det handritade. Kanske ett tips ifall mönstren ska säljas separat senare.
Beskrivningarna är i övrigt tydliga och det finns ett gäng fina vantar – grova, nätta, halvvantar, vantar med fliptop och hela vantar. Det är alltid trevligt att få se nya kompositioner av gamla mänsterrapporter uträknat att passa i garner som finns på marknaden (och i mitt garnlager) nu, t.ex. Lettlopi och Rauma Finull.
Det är ingen bok jag kommer köpa till mig själv då jag har ett stort antal vantböcker i stickbiblioteket här hemma (och så är jag inte riktigt sådär romantiskt lagd – en avskavd stol är en avskavd stol – men det var trevligt att bläddra i boken en stund och innan lånetiden gått ut ska jag kanske sticka ett par Ratatosk.
Stick å brinn! 