Mamelucker (varning för närbild på bakdel)

Jag trodde nog aldrig att jag skulle sticka ett par mamelucker. Nu kommer de ändå väl till pass i kylan. Kanske blir det premiär i morgon.

Specifikationer

Beskrivning: Majas mamelucker

Garn: Järbo Gästrike 2-tråkigt, 180 gram i rester från lagret

Stickor: 2,5 mm

Modifikationer: Jag har en stor bak. Enligt instruktionerna för hur man kan modifiera brallan så den passar en själv så har Maja ett midjemått på 72 cm och i beskrivningen ska man lägga upp 160 maskor. Jag mätte mitt midjemått och fick det till att jag skulle lägga upp 192 maskor. Men så var jag ändå osäker på om det skulle bli för mycket eller inte. Några mamelucker jag har sett har blivit för pösiga framtill. I instruktionen står att man ska låta sidopanelerna ha samma bredd som i ursprungsbeskrivningen men jag tänkte att det vore bättre att ha bredare resårpaneler i sidorna. Dessutom är det i resårpanelerna som man vänder de förkortade varven och då blev det smidigt att göra fler förkortade varv än i orginalet (8 ytterligare kortvarv efter kortvarv 16). Efter midjeresåren hade jag alltså 54 maskor resår (istället för 38) i vardera sidan. Mittpanelerna stickade jag enligt beskrivningen. Benen stickade jag så långa som det gråa garnet räckte.

Resultatet ser ju helt knäppt ut (baksidan på bilden precis här ovanför). Men jag det verkar som att min breda bak får plats.

Det där med den väldigt höga midjan tänkte jag också skulle vara lite konstigt men som alla som har använt ett par strumpbyxor som är lite korta över rumpan vet så kan en hög midja göra att de går att använda ändå. Hittills är känslan helt ok. Jag har ännu inte använt dem ordentligt men jag tror att jag skulle ta av dem inomhus för att inte känna det som att det är för knöligt under klänningen.

Jag tror också att beslutet att inte öka mer i mittpanelen var rätt.

Annons

Inköp

Syfestival eller garnmässa. Jag tror att jag tyckt till om ordvalet tidigare. Oavsett det så hade jag trevligt sällskap, träffade trevliga garnbekantingar, klappade och snusade på många trevliga garner och köpte hem en del av dem.

Det första jag köpte var ett handfärgat entrådigt ullgarn från Gotland. (Garnproducenten heter Ull & piano, garnfärgaren Libbsticka.)

Sockgarner från Novita, Opal och Limmo design.

Garn till en islandströja från islandsgarn.se (det blir en Riddari men jag ska nog byta ut den ljusaste färgen till en ljus beige istället för ljus grå).

På samma ställe köpte jag också en kon med tunt merino-kashmirgarn (2/26) i färgglatt.

Var du där och vad handlade du?

Milet – de fantastiska vantarna

Det började med att någon stickade så snygga vantmuddar. Jag tyckte det såg ut som små rävar.

Så jag köpte häftet Knit worthy 4 (design Ysolda Teague) som innehöll beskrivningen till vantarna. Svart, vitt och gult garn hade jag hemma men det blev inte rätt. Jag tror inte att det bara var min förkylning som gjorde att omdömet var grumlat – nyanserna blev inte helt rätt. (Jag såg ju rävarna framför mig – det här blev inga rävar!)

Så jag tog och beställde rätt nyanser – sotsvart, naturvit och arveguld – från garnr.se. Som sagt, jag var dunderförkyld och vad jag kunde se så fanns inte alla de hos Yll o tyll.

Efter att den första vanten blev alldeles för stor så stickade jag om med tunnare stickor. Och nu är de klara.

Det verkar som att jag stickat lite fel på den vänstra vanten. Kanske ska jag sy dit lite lusar?

Mudden är dubbel och döljer en resår. Enligt beskrivningen skulle denna göras i räv-garnet. Synd på rara kulörer, tyckte jag (och dessutom färre trådar att fästa), så jag stickade resåren i naturvitt.

Det andra som jag lockades av med de här vantarna är hoptagningen. Istället för att man tar ihop i vardera sidan av vanten så gör man minskningarna på flera ställen och man får en rund topp. De få gånger jag stickat vantar på det här sättet så har vantarna blivit favoriter. En sån hoptagning skulle man egentligen gärna ha på en mössa också, eller hur?

Nu blev det visst ingen ordentlig bild med vantarna på mina händer. Tyvärr är de fortfarande lite stora. Jag tycker mudden är för långt upp på armen. Och så är jag inte helt förtjust i att ha dubbel mudd då det blir bylsigt under kappan eller jackan. Och så blev de lite långa över huvud taget. Jag är inte heller helt nöjd med tumkilen. Jag fick sticka några varv extra och öka lite mer för att få till det och jag tycker inte att övergången till tummens mönster är helt lyckad. Jag har provat att fylla ut med maskstygn men blev inte nöjd med det heller.

Specifikationer
Beskrivning
: Milet av Ysolda Teague
Garn: Rauma Finull, totalt 82 gram; ca 34 gram naturvitt (401), 41 gram koksgrå (4387) och 5 gram rävgult/arveguld (4197)
Stickor: 2,5 mm, förutom slätstickningen i mudden som stickades med 2,75 mm
Modifikationer: Stickade enligt beskrivningen men bytte inte till grövre stickor efter den långa muddresåren. Stickade vanten längre och ökade två gånger ytterligare i tumkilen, satte 17 maskor från tumkilen på en tråd och lade upp 9 nya. Tummen stickade jag sedan runt med 26 maskor och minskade 2 maskor sista grå varvet innan de gula plupparna.
Omdöme: Krånglig och enkel vante. Lite frustrerande men till sist ganska rolig stickning. Nöjd med hoptagningen. Och ”rävarna”. Kanske blir den en vante med bara rävar någon gång, jag har lite rävgult kvar…

Obloggat 26 – Noro scarf

Lite bakgrundsinfo finns sedan tidigare här på bloggen. Här kommer nu två fantastiskt stylade bilder på den färdiga halsduken.

Specifikationer

Garn: Noro Silk Garden, färg 394, och Silk Garden Solo, färg 1, 100 gram av vardera

Stickor: 4,5 mm

Beskrivning: Noro Scarf av Jared Flood (Brooklyn Tweed)

Kommentar: What you see is what you get. Men ganska så mjuk och trevlig stickning. Det blev till någon annan än mig. 2007 var kanske inte så pjåkigt ändå.

Sådär ja! Nu tror jag faktiskt att det bara finns ett obloggat projekt kvar.