Nu är jag sedan några dagar åter hemma efter en efterlängtad semester. Semester ska, som sig bör, kombineras med garninköp eller liknande, vilket ju ibland leder till spännande avvikelser från de normala turiststråken. Vårt första resmål på semestern var Sankt Petersburg.
Först turiststråken då. Sankt Petersburg är väldigt vackert med många vackra byggnader, samtidigt som trafiken är lite lätt kaosartad (vi var nöjda med beslutet att ta färjan från Helsingfors och att vi inte tog bilen – alternativt finns också snabbtåg från Helsingfors och flyg, såklart).

Väldigt mycket promenerande blev det. Stickning blev det kanske mest på kvällen på hotellet men också i kön till Vinterpalatset/Eremitaget (sockan Brainless på stickorna).

Pampigt värre både utanför

och inuti…

Innan vi åkte hade jag använt mig av lite Google-översättning och mina begränsade kunskaper i ryska (läste på gymnasiet och det är numera länge länge sedan) för att ta reda på om det fanns någon garnaffär i St Petersburg. Först tänkte jag att det kanske inte skulle vara så intressant (läs: mina fördomar sa mig att det skulle vara en hejdundrans massa akrylgarn i bjärta kulörer – något som inte riktigt är min stil) men så såg jag på någon sida uttrycket козий пух och här började mitt intresse att växa. козий пух är nämligen garn av den getull som man klassiskt använder till att sticka orenburgsjalar. Och enligt hemsidan skulle det finnas på garnbutiken i St Petersburg…
När allas fötter var alldeles för trötta så tog vi därför trådbuss nr 5 till närheten av Ул. Красного Текстильщика, д. 10-12 (Röda textilarbetaregatan) där butiken Магазин пряжи и ниток Невская Рукодельница låg. Inte lika charmig bebyggelse (tyvärr tog jag inget kort där) men vi frågade oss fram till garnbutiken och väl där var козий пух slut. Lite besviken såg jag mig omkring bland de bjärta akrylgarnerna och frågade om de hade något garn med rysk ull (шерсть = ull). Och det hade de. Det här garnet luktar får och är av rysk ull, gjord i det ryska spinneriet Троицк (Troitsk) och heter By. Kanske ett par vantar eller sockar (osäker på slitstyrkan dock) kan det bli.

Jag hittade också ett annat ullgarn som ska få bli vantar (osäker på om det är rysk ull men också från det ryska spinneriet och är ren ull enligt namnet).

Sen tänkte jag nöja mig men vem kan motstå ett sjalgarn (i australiensisk merino och med tysk teknologi) som heter Puma och har discofeeling?

Priserna på de här garnerna var väldigt överkomliga men ville inte släpa med mig för mycket i den begränsade väskan. På bottenvåningen var det en brodeributik och på övervåningen var det stickgarner. Affärens hemsida hittar du på www.pnk.ru. Efter garnäventyret åt vi på en lokal resturang där vi inte heller förstod vad de sa eller vad vi egentligen åt men säkerställde att vi fick vegetariskt till vegetarianen.
