Känsliga läsare varnas för stötande innehåll

Jag har stickat ett par klassiska Selbuvotter (barnevott nr 8 i häftet Selbustrikk från Raumagarn) men i akryl. Ja, jag varnade ju!

Nej, det är inte så kul. Nej, det är inte miljövänligt. Och nej, argumenten för att jag gjorde detta är kanske inte alltid logiska. Nu gjorde jag det ändå för att jag ville sticka ett par vantar till en som är vegan och inte vill bära ull.

Jag diskuterar gärna andra garnval än just akryl, om du känner till något (den veganska debatten hör inte hit och det är inte min roll att ta den – jag gillar ju ull!) och någon som kanske säljer…

Hur var då min stickupplevelse? Ja, mönstret är ju klassiskt norskt med stjärnor och norsk kiltumme. Passar inte alls min hand. Eftersom masktätheten inte stämde överens valde jag en barnvante och det funkade fint med garnet (Järbo Lady) och stickor 3 mm. Jag fick förlänga lite bara, annars inga ändringar. Garnet är ju väldigt mjukt men får den där akryliga känslan att det liksom är varmt men bara på ytan och så blir det lite svettigt. Det är också svårare att få stickningen jämn – det jämnar inte ut sig lika bra som ull efter tvätt. Hoppas att mottagaren blir nöjd i alla fall.

Annons

Söndagsnöje

Jag hörde att det var fint väder ute idag. Själv tillbringade jag söndagen med att sticka kanter på slipover och göra den maskinstickade delen av en Hufflepuff-halsduk (under översyn av mormor, morfar och mamma). Garnet är Rauma finull, direktimport.

Sömnlöst

Jag förstår att ni alla har legat helt sömnlösa och undrat över vad det egentligen var jag gjorde i Oslo när jag inte hann gå på mer än en garnaffär. Jo, konferensstickade såklart. Konferensstickning är något som kräver planering då det kan vara så att man faktiskt behöver lyssna noga precis när stickningen kräver lite extra uppmärksamhet. Då behövs ett alternativt projekt. Och allt behöver vara typ igång. Det här är vad jag hade med mig.

Flukra i entrådigt ullgarn. Nu har jag kommit lite längre men under konferensen gjorde jag färdigt den rätstickade delen.

Ett påbörjad socka i Fabel. Bara vanlig 3+1-ribb.

Jag gjorde färdigt ena sockan (tån blev klar på hotellrummet) och började på nästa. Mönstret är Stepping-Stones och garnet är det jag köpte i USA.

Och slutligen hade jag också påbörjat sjalen Cladonia i kashmirgarn som mamman köpt i Kina. Nu har jag stickat vidare på den under möten och lite då och då.

Vissa (=jag) passar inte i mössor

För det har jag bestämt. Eller så trivs jag inte i dem i alla fall. Det här är mitt senaste försök, Ivydene (Ravelrylänk). Den stickade jag i trevligt Rowan Yorkshire Tweed enligt mönstret, den minsta storleken om jag minns det rätt. Och, jo, visst sitter den.

Och visst är det ett fint och kul mönster att sticka.

Men jag som har kort hår känner mig som en sopp när jag har en sån här mössa på mig.

Jag tänker inte skaffa längre hår (bilderna tog jag senast jag hade lite längre hår som nästan sticker ut ur mössan, nu är det kortare och kommer så förbli) så nu vill jag ha era bästa tips på mössmönster som passar en person med litet huvud och inget hår som sticker ut ur mössan och som är väldans kräsen och inte gillar mössor egentligen. Överraska mig!

Lurigt

Jag tycker att det är svårt med mössor. Ofta säger folk att det är ett bra nybörjarprojekt. Kanske därför det inte passar mig? Eller så är det för att jag aldrig använder mössa och därför inte vet vad som krävs för att få till en bra sådan.

Det här är en prototyp som jag stickade för att se om den passade min bror (lite för liten i bredden men annars bra) och sen så adopterade M den ett tag men den var något för vid för henne och dessutom vill hon ha en helsvart. Läste någonstans om att man kan göra korta varv i nacken så att toppen på mössan kommer längre bak i nacken, det ska jag testa på en ny variant till dottern.

Garnet är Onion Superfine Merino och jag använde mormors (eller mosters) rundsticka 3 mm.

Nästa gång ska jag visa en bild på mig i en mössa som jag inte gillar.