Det här sorteras in under rubriken detaljer jag stör mig på.
Ärmen på koftan Lilla Olle (från Solkusten) stickas uppifrån och ner och mönstret är delbart på 2. Jag hade kunnat göra så att det var en maska mitt under ärmen så att det skulle bli symmetriskt runt minskningarna. Men det gjorde jag inte.
Det stör mig. Men det stör mig inte så mycket att jag tänker göra om två ärmar på en kofta i storlek 1 år. Men om jag gör den igen – då jäklar kommer det bli symmetriskt.
Chockerande skulle också det här inlägget kunna inledas med.
Den observanta kunde se att det jag stickade på när jag stickade mig uppför Skuleberget inte var något svart utan något alldeles hiskeligt färggrant. Och till och med melerat. Känns ovant.
Garnet är Cascade Heritage (köpt hos Garngalleriet.se) och det jag stickade på är kanske inte så chockerande (en socka). Däremot är utförandet av denna socka utöver färgen och meleringen placerat en bra bit bort från min bekvämlighetszon om man skulle få för sig att rita upp den på en karta.
Sockan Darjeeling (Ravelry-länk) stickas uppifrån och ner och har ökningar för fotvalvet placerade under foten. Mönstret finns i sockboken The knitter’s book of socks.
Ja, ni hör ju. Såklart fick jag repa upp första försöket av sockan för den blev för vid och för lång. Nu har jag börjat om med den minsta storleken och stickor 2,25 mm, börjat med ökningarna tidigare än första gången och vips så blir det en socka med näst intill perfekt passform. Det är nästan så att jag är lite kär i färgerna till och med.
Till resåren på benet har jag bytt till stickor 2,5 mm.
När jag besökte Solkustens bås på Ulldagarna påmindes jag om min pågående stickning i deras Jämtlandsull. Garnet är så himla mjukt och det stickade resultatet levande och vackert.
Jag tog upp koftan Lilla Olle och plockade upp för ärmen och vips är den nästan klar. Lyxig känsla att sticka i det fantastiska vita garnet med de trevliga svarta Karbonz-stickorna.
Ja, jag köpte ju inget garn på ullmarknaden som annars hade varit ett naturligt ställe att göra dylika inköp. Däremot hittade jag, efter att ha gått en liten tur på fjället en av de där soliga dagarna i somras, fint garn i en liten butik i Vemdalen. (Länk)
Den andra minisemestern gick också norrut (från Uppsala sett) då vi åkte till Höga kusten. Bland annat besökte vi Mannaminne (”Välkomna, nu har ni kommit till ett konstigt ställe”) och där hittade jag minsann växtfärgat tvåtrådigt ullgarn som jag köpte i grönt.
Fråga mig inte vad det är färgat med, kanske någon som vet?
Övrigt skoj man kan göra på Höga kusten är att sticka sig uppför Skuleberget (det var ingen som ville åka lift med mig), besöka Lunde och minnesmärket över skotten i Ådalen 1931, veteranbilmuseum och fika på K-märkta Wästerlunds konditori.
Vilket är ditt mest oväntade garninköpsställe?
I helgen var det Ullmarknad i Österbybruk. Arrangör var bland annat Länshemslöjdskonsulenterna i Uppsala och projektet från lamm till tröja. Jag var där på lördagen och kikade runt bland utställarna och deltog i stafetten karda-spinna-sticka en tröja (stl 2 år).
Det fanns dessutom en massa fint att titta på, klappa på och handla. I kombination med trevligt och kunnigt folk och ett fint väder blev det en kanondag! Mer om ulldagarna kan du läsa på slojdhander.wordpress.com eller kolla in #ullmarknadösterbybruk2015 på instagram. Där finns bild på den färdiga tröjan och minsann en film där jag ses spinna.
Inköpen stannade vid några knappar i metall, en hink/korg i luffarslöjd och ett påbörjat brickband från Spångmurs – bara att fortsätta!
Stick å brinn! 