Det har varit oerhört svårt att fota det här projektet när det har varit pågående. Det blir liksom inga bra bilder på grå tweed i vintermörker.
Nu är koftan klar och premiäranvänd. Jag är nöjd men hade kanske önskat att den var några centimeter längre. Här kommer bildkavalkad, specifikationer och några tankar.
Specifikationer
Mönster: Reverb av Tanis Lavallee (ravelry-länk), från Brooklyn Tweeds Wool People volym 5.
Storlek: 41
Stickor: 4 mm, 3,5 mm till framkanterna
Modifikationer: Ökningar för bysten och intagningar i midjan, fler knappar. I övrigt helt enligt beskrivningen. Jag till och med sydde fast framkanterna, precis som det stod.
Garn: En tråd vardera av Supersoft (färg Oxford) och Donegal tweed (färg mörkgrå) från Magasin Duett. Funkar alltså fint som ersättning för Shelter (som jag inte har testat). Knappt 7 nystan Donegal tweed och lite drygt 4 nystan Supersoft gick åt. Viktigt att tvätta provlappen för att veta att det kommer bli ett fantastiskt mjukt material… annars kan man lätt förledas att det skulle bli stelt och rivigt.
Knappar: Träknappar från Bollan som jag köpte på syfestivalen.
Mönsterpaneler också på baksidan.
Knäppa ända upp kan jag inte utan att få kvävningskänslor. Men så här långt går bra.
Men det är faktiskt inte så lätt att vara helt avspänd när löfte om förintelse är precis bredvid…
Jag la alltså till ökningar för bysten och ett par minskningar och ökningar för midjan. Jag lade ökningarna precis i kanten till mönsterpanelen så de märks inte. För midjan gjorde jag ökningar både på framstyckena och på ryggen.
Mönstret är väldigt bra och tydligt skrivet, lätt att följa. Egentligen passar det bättre med isatta ärmar på en sån här lite tajtare kofta, tycker jag. Det blir lite mycket tyg precis vid armhålorna. Men i det här fallet tycker jag ändå inte att det blev farligt mycket, inte så det stör mig i alla fall.