Med vetskap om att det här kan sticka i ögonen på folk och att jag kan verka snobbig måste jag ändå få ur mig det här. Det här är ingen rolig stickning. Garnet är hemskt. Ursäkta om du gillar just det här garnet. Jag förstår det; det är mjukt och har fina färger, det är runt och det är ull men inte sticksigt. Men för mig är det här en pina att sticka i. Sladdrigt garn som delar sig och resultatet blir sladdrigt det med.
Och jag har bestämt mig. Livet är för kort för att sticka tråkiga grejer i garn jag inte gillar. Jag hörde en diskussion i radion om ungefär samma sak men då gällde det böcker. En dålig bok – hur många sidor får den innan man lägger den ifrån sig för att aldrig ta upp den igen? Eller måste man läsa ut den. De som diskuterade kom fram till att de tyckte att det fanns alldeles för många böcker för att behöva stå ut med att läsa en dålig bok. I andra sammanhang har jag hört andra författare och litteraturvetare säga att om man även läser dåliga böcker så uppskattar man mer när man väl läser en riktigt bra bok.
Jag förstår båda argumenten. Men vart ska man lägga lägstanivån? Här går min. Men. Jag har hur mycket garn som helst hemma som är mycket trevligare än det här garnet. Jag har dessutom råd att köpa mer garn som är trevligare än det här garnet. Skulle jag vara strandsatt på en ö med bara det här garnet tillgängligt skulle jag sticka upp det innan jag gick ut och letade efter något att spinna nytt garn av. Det är min brasklapp. Nu ska jag sticka något trevligare.
Stick å brinn! 