Stick-VM

Generellt är skidåkning perfekt att kombinera med stickning. I alla fall om skidåkningen är på TV. Igår (lördag) var jag och familjen på plats i Falun för att se skiathlon. Vi kom dit i perfekt tid för att slippa värstingköer och hitta en bra plats att stå på. Det blev till och med lite tid för stickning. Att kolla skidåkning live är superskoj – rekommenderas!

Det jag stickade på är inte en norsk flagga utan en Viajante som är något slags sjal eller poncho eller något däremellan. Man får nästan gå in och kolla på projektbildrna för att typ förstå hur det ska se ut. Om man väljer att inte ha den som en poncho så är det som en sjal på tvären.

Jag stickar i tunt tunt garn som ska vara ull och lite nylon som jag köpt på eBay i tidernas begynnelse och som levererades från Ukraina. Till det har jag stickor 2,75 mm. Det är addi sock rockets-stickor som jag gillar. De är som addi lace men med vit metall. Av någon anledning tycker jag att addi lace med gul metall stinker så jag har nu gjort mig av med mina tidigare och köpt några av de här istället. Bästa spetsarna, enligt mig.

Värsta entusiasten är visst norrman.

Annons

Smaller on the outside

Moa tänkte ut ett projekt som jag kunde börja på. Tardis-sockar (Vet inte vad Tardis är? Leta rätt på Doctor Who!) som finns nedtecknade som Police Box Sox (Ravelry-länk).

Jag stickar i klarblått Qualitas sock med detaljer (vitt och svart) i Fabel. Stickor 2 mm och den större storleken. För den mer exklusiva stickaren finns också Tant Koftas handfärgade Tardis-garn (länk till webbshoppen). (ok, jag ska erkänna: jag gick dit och tittade först men då var garnpaketen slut så då började jag med det här och det är faktiskt helt ok färgmässigt men sen så "råkade" jag se att Tant Kofta uppdaterat webbshoppen så nu har jag köpt ett sånt kit också. Dessutom så inser jag att Qualitas-garnet inte kommer att räcka så jag har beställt mer sånt också. Här rasslar det iväg…)

Kul stickning. Och snyggt blir det. Ända tills man vänder på sockan och plötsligt inser att man använt kyrilliska bokstäver i ett ord som jag inte tror betyder någonting alls. Nåja, tur att det finns maskstygn.

På pluskontot

I lördags var jag på syfestivalen i Stockholm kombinerat med årsmöte för Sticka. Blev omvald som suppleant i styrelsen för sticka och kom hem med lagom många saker. Tyvärr är tiden och ljuset för kort för att få till fina bilder men om du kisar lite och skakar på huvudet så märks det inte så noga.

Fibrer och sockgarn från Limmo design. Fibrerna är alpacka och tussahsilke. Det närmaste man kan komma en kattunge utan att ha med själva katten. Jag har aldrig spunnit alpacka så det ska bli spännande. Sockgarnet är bomull-ullblanding och jag tänker mig ett par embossed leaves socks (mina gamla är helt utslitna). 

En prenumeration på Novita, en anteckningsbok och knappar. Knapparna köpte jag hos Bollan i vardagen är ett ihoppackat knapparadis à la Knapplådan (RIP och återuppstånden i Björklinge; måste bara åka dit) och som uppstår en eller ett par gånger per år på syfestivalen.

Blått garn från Britts butik. Alpacka-silke (Sandnes) och Silkbloom extra fino (BC garn).

Några meter på pluskontot men jag har varit med om värre…

Livet är för kort

Med vetskap om att det här kan sticka i ögonen på folk och att jag kan verka snobbig måste jag ändå få ur mig det här. Det här är ingen rolig stickning. Garnet är hemskt. Ursäkta om du gillar just det här garnet. Jag förstår det; det är mjukt och har fina färger, det är runt och det är ull men inte sticksigt. Men för mig är det här en pina att sticka i. Sladdrigt garn som delar sig och resultatet blir sladdrigt det med.

 Och jag har bestämt mig. Livet är för kort för att sticka tråkiga grejer i garn jag inte gillar. Jag hörde en diskussion i radion om ungefär samma sak men då gällde det böcker. En dålig bok – hur många sidor får den innan man lägger den ifrån sig för att aldrig ta upp den igen? Eller måste man läsa ut den. De som diskuterade kom fram till att de tyckte att det fanns alldeles för många böcker för att behöva stå ut med att läsa en dålig bok. I andra sammanhang har jag hört andra författare och litteraturvetare säga att om man även läser dåliga böcker så uppskattar man mer när man väl läser en riktigt bra bok. 

Jag förstår båda argumenten. Men vart ska man lägga lägstanivån? Här går min. Men. Jag har hur mycket garn som helst hemma som är mycket trevligare än det här garnet. Jag har dessutom råd att köpa mer garn som är trevligare än det här garnet. Skulle jag vara strandsatt på en ö med bara det här garnet tillgängligt skulle jag sticka upp det innan jag gick ut och letade efter något att spinna nytt garn av. Det är min brasklapp. Nu ska jag sticka något trevligare. 

Lyckad tovning

Jamen det här blev ju bra på första försöket!

Specifikationer
Mönster: Tovade vantar, mönster från Linnzans blogg (länk till mönstret)
Garn: Sandnes Tove, restgarner, totalt 65 gram
Stickor: 4mm rundsticka 40 cm och strumpstickor till toppen och tummen
Ändringar: Inga
Tovning: med några handdukar och t-shirtar i 60 grader på intensivprogram 1 timme. Blev perfekt efter bara en omgång.
Nöjdhetsfaktor: Hur hög som helst! Jag har länge velat ha ett par tovade vantar. De blir så himla mjuka och mysiga. Nu har jag ett par och det blir säkert fler!

 

Före

 

Efter

Fiskbensmönster

Så här ser början på ett av tekniktesterna ut. Det ska bli en halsmojjäng enligt mönster från PurlBee (länk till mönstret).

Garnet har jag spunnit av ull från Ulltopia (se tidigare inlägg).

Tekniker och analoga listor

När jag var sjuk förra veckan var jag lyckligtvis inte för sjuk för att sticka. Stickade bland annat ett par Doris från boken Vantar för alla årstider (nu färdiga men inte fästade trådar).

Började också testa lite olika tekniker vilket avspeglas i min analoga lista över vad som är på gång nu i februari. Ny teknik i all ära men listor skrivs bäst på papper, gärna i en fin anteckningsbok.

Spiralsockar

Enkla spiralsockar till en tvååring i tvåtrådigt ullgarn från Ullcentrum. Tyckte det såg bisarrt ut att lägga upp så många maskor till en tvååring så jag började från tån istället. (Stickor 2,5 mm, mönster från någon gammal kopia ur en okänd bok.)

Vill minnas att jag stickade såna här till mina barn och att de satt bra på fötterna och att den konstiga tratten funkade bra att dra över byxorna som var innanför overallen.

Den här tvååringen var storasyskon alldeles för kort tag. Yarn Harlot (vet du inte vem hon är? – läs: yarnharlot.ca) skrev någon gång ungefär att om livet är svårt så ska man i alla fall ha varma fötter. Hoppas hen är det nu.