Tack för era uppmuntrande kommentarer! April brukar vara den jobbigaste månaden rent allmänt och då är det skönt att ha stickningen. Kanske ska jag kämpa mig igenom den genom att blogga som en tok istället för att ha bloggtystnad.
Första april i Uppsala snöade det och idag var det minusgrader på morgonen, så jag hade på mig de nystickade (nåja) lovikkavantarna.
Okej, vantarna har legat nästan klara, bara att fästa trådar och broderera på lite garn och tvätta, i åtminstone ett år. Det var så här att jag köpte några enstaka härvor Morjärvs lovikkagarn på typ Tradera eller liknande.
Dottern ville ha ett par gråa lovikkavantar och jag stickade glatt båda vantarna och sparade som vanligt tummarna till sist. När jag skulle sticka tummarna inser jag att det inte är samma färg på vantarna. Den andra vanten är mindre grå och lite mer beige. Det ville inte dottern ha. Som bekant har Morjärvs ullspinneri upphört att existera och jag sökte ett tag runt efter en härva av antingen den ena eller den andra färgen. Inget napp. Så jag tänkte, äh vafan och stickade färdigt tummarna. Sen blev vantarna liggande.
Nu har jag i alla fall fäst alla trådar och gjort ett snabbroderi på vantarna, tvättat och ruggat upp. Fasen vad de är varma! Morjärvsgarnet är tjockt och mjukt. Om man jämför med andra lovikkagarner på marknaden är det här Rollsroyce-lovikkagarn. Jag har tänkt ha vantarna när jag cyklar och då spelar det inte någon roll om färgerna är olika. Skillnaden syns tydligt i inomhusljus (se nedan) men i mörker när jag cyklar, vem ser något då?
Stick å brinn! 