Jag stickar vidare på min Sweet Dreams-sjal och har kommit till picotavamaskningen. Att jag inte lär mig.
Överst på bilden helt ok fasta picoter. Underst på bilden apfula sladdriga picoter. För tillfället är en femtedel av maskorna avmaskade med den undre varianten. Sen testade jag att göra några fastare picoter. Nu har sjalen legat i ångesthålet ett tag. Kanske orkar jag repa upp idag?
Så här glada är jag och min Söderängskrage (Ravelry-länk) när vi hänger på medicinska biblioteket.
Det stod använd gärna restgarner. Problemet är att jag många gånger köpt just shetlandsull för att göra något av det så det fanns gott om hela nystan. Några är trots allt restgarner eller åtminstone gamla garner, framförallt det som jag använt i ränderna. Det lila och brunmelerade (i ett av de gröna fälten) och det ljusblå är från någon av mammans fairisle-tröjor. Det gula kan vara växtförgat utanför en stuga vid en älv i Kirunatrakten (eller inte). Det orange har min mamma gjort en jättefin barntröja av en gång i tiden. Det hel-lila har jag en hel jättekon av… Det rosa kan nog komma från farmor, kanske.
Jag tror att jag la upp några fler maskor än vad som stod i mönstret, annars har jag gjort som det stod.
För många år sen fanns det något som kallades för bloggringar. Man kunde anmäla sin blogg och så kunde man surfa runt bland andra bloggar i ringen. Nu har det kommit ett nytt sätt att hitta nya likasinnade bloggare, verkar det som. Hantverksjerka. Läs mer om det på bloggen Trollkonst i ullskogen och den här omgångens hantverksjerka.
Frågan den här gången är vilket mitt favoritmaterial är. Det är kanske inte så överraskande men det är ull. Sen kan jag inte säga vilken typ av ull, det är det som är så fantastiskt att ullen kan vara så himla olika beroende på fårtyp, hantering och hur den sen är spunnen och tvinnad. Jag gillar både mjuk ull som t.ex. BFL men också lite sticksigare ull med mer karaktär.
Jag skulle vilja att fler garner och ullprodukter vi köper har bättre "ursprungsmärkning" och bättre information om var den är processad. För att göra superwashull behandlas ullen med klorgas och fibrerena täcks med en tunn plastbeläggning. Många färger som används är inte särskilt miljövänliga (olika regler för olika länder om jag förstått det rätt). Ett garn som är "Made in Italy" har fått sin etikett i Italien men innebär det att man har producerat garnet där?
Ullkorg från en utställning i Trosa (se tidigare inlägg)
Jag repar upp gammalt jag inte är nöjd med. Jag stickar färdigt gammalt jag vill bli klar med. Jag påbörjar inte särkilt mycket nytt. Och när jag väl påbörjar något nytt så stickar jag världens längsta korv för starten av en sjal från nacken.
Jag kanske ska börja från början? Ni vet när man ska sticka en sjal från nacken och ner så föreslår en hel del beskrivningar att man ska lägga upp två-tre maskor med en tillfällig uppläggning, sticka några varv och sedan plocka upp maskor dels längs kanten och dels vid uppläggningen. Oftast struntar jag i det; för mycket jobb för alldeles för liten effekt. Är det 7 maskor som man börjar med brukar jag lägga upp 7 maskor och sticka två räta varv. Helt ok.
Jag har länge (men sporadiskt) följt bloggen The Rainey Sisters, två systrar som bloggar om stickning. På sistone har åtminstone en av dem stickat flera stycken sjalar som jag tycker är fina och som jag skaffade mönstret till, Sweat Dreams från Boo knits (Ravelry-länk). När jag så sitter och ska plocka fram stickor som passar till mönstret och garnet kollar jag Feedly och hittar Susans inlägg om början på Sweat Dreams (länk till inlägget) där hon också tipsar om hur man kan göra för att slippa puckelrygg. Så därför stickade jag den här gången en "nack-lapp". Två maskor. 30 varv (tror jag det var).
Här kommer också en något mörk bild på en del av det slätstickade partiet av sjalen. Nu har jag kommit fram till spetskanten. Jag stickar i Tant Koftas Filisilk med stickor 4,5 mm.
Stick å brinn! 