Fixar

När det inte är varmare än att jag kan ha en kofta i islandsull i knäet fixar jag till insidan av framkanten på Ski Jacket. Snart knappdax.

Fixar

Fixar

Annons

Kinagarn

Min mamma åkte på textilresa till Kina. Skulle kanske skrivit: Min snälla mamma åkte på textilresa till Kina. Eftersom hon är så snäll fick jag lite av det hon tog med sig hem.

IMG_6739

Tunt tunt tunt garn av ull och någon träfiber (om jag minns rätt). Det ser ut som silver.

IMG_6743

Äkta kashmir. Say no more. Den är vaxad för att kunna gå i stickmaskin men blir jättefint när man tvättar (även det har snälla mamman kollat upp).

IMG_6744

Och så två små silkekokonger. Det är nåt i som låter när man skakar dem… På att-göra-listan står att ta reda på hur man kan spinna av kokongerna. Någon som vet?

Tack snälla mamman! ❤

Mosstickat <3

Började på en halsmojjäng igår. Stickor 6 mm, 37 maskor, en kantmaska i vardera sidan och mosstickning däremellan. Jag älskar verkligen strukturen i mosstickat. Garnet är en ull-soja-blandning som jag köpt på rea (ska kolla upp vad det heter så småningom) och det är mjukt och ganska glansigt.

Mosstickat <3

Lyssningsstickning

Strumpor av enklaste sort men med ribb så man ändå inte somnar är nog allra bästa konferenslyssningsstickningen, tycker jag. De här i brunt Fabel blev nästan helt klara när jag var i Portugal. Den ena blev först för kort så jag fick ta upp och göra om.

Lyssningsstickning

Närbild också på min nya favorittå. Tror det heter stjärnhoptagning. Oavsett vilket så fördelar jag maskorna jämnt på 4 stickor. Minskar två maskor på varje sticka (på mitten och i slutet), stickar 4 varv, minskar 2 på varje sticka, stickar 3 varv, minskar, stickar 2 varv och så vidare. Fördelarna är att det inte blir som en söm i sidan (det finns vissa frekventa sockmottagare i min närhet som uttryckt att de har väldigt känsliga små fossingar och det funkar bättre med sån här hoptagning) och att man inte måste ha koll på vilka maskor som är i sidan och så. Det är bara att börja där det passar.

Lyssningsstickning

Utestickning

Idag utestickning på Studenternas när sonen tränar friidrott.

Utestickning

Det här är min flyg till konferensen i Lissabon-stickning. Featherweight cardigan (Ravelry länk) i BFL-lace som jag köpte i påskpresent till mig själv. De två härvorna var lite olika i färgningen – de är ju handfärgade – så jag varvar och stickar två varv från den ena härvan och sen två varv från den andra.

Stickorna är inköpta med tanke på flygresan, Knitpro i trä i stl 3,75 mm. (Jag använde den också på planet till och från London, på en annan stickning – ska ta och spänna ut det färdiga snart, nån gång…) Det pratas mycket om stickor på flygplan så här inför semestrarna. Jag har aldrig haft problem med att någon velat ta av mig stickor i säkerhetskontrollen. Jag har inte haft strumpstickor i metall med mig, det vore kanske att utmana ödet. Men rundstickor i metall i 4mm och grövre och både strumpstickor och rundstickor i trä. Nej, jag frågar inte och jag anser att de inte utgör någon säkerhetsrisk. En Liisa på en långflygning utan stickning skulle vara en långt större säkerhetsrisk. Och vad är det värsta som skulle hända? De tar stickan. Flyg och sticka lugnt i sommar!

Full koll

Stickar en tröja till min moster (hon hade som vanligt stickat ett halvt bakstycke och jag förbarmade mig över resten). Så här såg det ut för ett tag sen.

Full koll

Häromkvällen började jag närma mig slutet på andra ärmen men blev lite nervös när jag såg att garnet hade gått åt vansinnigt fort på slutet. Jag tyckte att det verkade finnas gott om garn. Nu skulle jag behöva gå igenom snuttarna för att få ihop till några varv halsringning.

När jag letade igenom de två påsarna hittade jag förklaringen. Jag hade stickat tre ärmar. Garnet räckte utan problem till halsringningen. Färdigbild kommer.

Garnspan i Lissabon

För några veckor sedan var jag i Lissabon. Ni vet, då när det var så varmt och fint här hemma, 20-25 grader och strålande sol. Då var det kallaste maj sedan urminnes tider i Lissabon. Tur för mig att det var en jobbresa.

Trots jobb (=konferensstickning!) hann jag med lite garnspan. Jag använde mig av den utmärkta sidan knitmap.com och hittade några potentiella affärer där. Det var min första gång i Lissabon och slogs av den fantastiska blandningen av gammaldagsiga och moderna affärer.

Shop_portugal1

Nära Praça da Figueira på Rua dos Fanqueiros hittade jag Tricots Brancal. Helt klart i kategorin gammaldagsigt.

Shop_portugal

Mannen till höger pratade lyckligtvis engelska och drog fram det ena garnet efter det andra så jag fick klappa och känna. Allt var portugisiskt tillverkat, dock inte allt av portugisisk ull. Det mesta var syntet eller olika blandningar. Inte så konstigt kanske eftersom det är hyfsat varmt i Portugal, för det mesta. 

Shop_portugal3
Shop_portugal2

Mycket garn var det…

Jag fick i alla fall med mig lite garn av 100% portugisisk ull som luktar mums (ungefär Karisma-tjocklek, skulle jag säga) och 300 gram jätteturkosa fibrer att spinna av. Tror det var merino men blev lite osäker när jag kom hem (det var inte portugisiskt).

Portugisisk_ull2

Fiber_turkos

Jag strosade vidare nerför gatan och tyckte att jag såg något garnigt i ögonvrån. Den här butiken fanns inte med på knitmap – Arti Moda.

Shop_portugal4

Härinne fick jag damma av min gamla skolfranska och prata garn. Mycket syntet här också men jag var bra nära att gå därifrån med jättefint acrylgarn (som inte såg ut som acryl brukar se ut). Nåja, jag hejdade mig och fick med mig ett nystan entrådigt ullgarn. Det är naturvitt och har små duttar brunt och ägarinnan sa att fåren är naturligt så, med lite fläckar. 

Portugisisk_ull

Jag såg själv inga får så jag kan inte bekräfta…

Näst på tur var Garnaffären med stort G. På Knitmap fanns en kommentar som löd ungefär – om jag hade en garnaffär skulle den vara precis som den här. Hemsidan såg också lovande ut med spännande garner (http://retrosaria.rosapomar.com/). Jag hade sparat besöket till sista dagen eftersom det var enda dagen det gick ihop sig med jobb och öppettider. Ganska precis klockan 10 hade jag hittat fram till rätt adress Rua do Loreto 61. En liten oansenlig port. Inne i den fanns ett växlingskontor och en smal trappa som ledde förbi en byggarbetsplats på första våningen och fram till ett skyltfönster och en stängd dörr med en skylt.

Retrosaria1

Retrosaria

Ingen där. Gick ut igen och strosade i några andra butiker. Gick tillbaka. Ingen där. Nej, sen var jag tvungen att checka ut från hotellet och åka till flygplatsen. Så den där garnaffären som ser ut som en garnaffär verkligen ska göra, den kom jag inte närmre än så här….

På väg till hotellet hittade jag den här fina butiken fylld med knappar och andra sybehör.

Adriano
Adriano Coelho på Rua da Conceição 121-123. Så fint med mosaiken på trottoaren utanför. Jag köpte inget här, blev nästan överväldigad av mängden saker…

Lissabon i övrigt? Jag vill åka tillbaka!