Stackars stackars

min pappa, alltså.

Han var, enligt egen utsago, tvungen att gå in i en affär och köpa sig en halsduk i akryl för han hade tappat bort sin (eller glömt den hemma när det var kallt ute eller något liknande). Och den nya halsduken var både ful och hemsk och värmde inte. Och tänk vad synd det var om honom som aldrig fick några stickade halsmojänger i ull av sin oomtänksamma dotter.

Åtgärdat.

Randighalsduk

Den randiga halsduken som jag stickade på maskinen är till honom. Jag hade 72 maskor och inställning 8 och använde Tove. Knappt två nystan av varje färg gick åt. Den är ungefär lika lång som min pappa och det har jag hört ska vara bra om man vill vika den dubbel.

Jag var lite bekymrad över randningen. För hur man än bär halsduken skulle ränderna bli osymmetriska i ändarna när man har den på sig. Så lösningen blev att jag ändrade ordningen på ränderna mitt i. Tänkte att det skulle synas mindre…

Randighalsduk1

Halsduken fick åka tvättmaskin i 40 grader och tova ihop sig lite lite (vår maskin är snäll mot stickat) för att kanterna inte skulle rulla sig så mycket. Jag tycker att det ser acceptabelt ut. Om det rullar sig för mycket får den väl åka maskin en gång till. I övrigt har jag virkat ett varv fastmaskor längs uppläggnings- och avmaskningskanterna för att få lite stadigare där, annars har jag inte gjort något åt kanterna. Mest imponerad är jag över att jag faktiskt fäste alla trådar det här året och inte väntade och gav halsduken i julklapp eller nåt sånt… Det tog längre tid att fästa trådarna än att sticka den på stickmaskinen…