Det här med att spinna

Jag är verkligen ingen expert på att spinna men jag tycker att det är roligt. Än så länge ser jag det som en hobby som är ganska så kostnadseffektiv. Min spinnrock köpte jag på Myrorna efter ett tips från Åsa. Jag gav 120 kronor för den.

Efter rejäl skrubbning behövde jag laga den med vad jag hade hemma (stabilt bomullssnöre och ringen till en konservburk). Den skramlar och jag har bara en spole som funkar bra. Men det blir garn av den! Jag har lagt 120 spänn på sämre saker!

Eftersom jag inte har mer än en fungerande spole brukar jag nysta upp mitt entrådiga garn med nystmaskinen och direkt sätta i ett ihoprullat papper som jag sen kan sätta i min hemmabyggda låda.

Den här gången tvinnade jag ihop tre trådar till ett tretrådigt garn för jag ville att det skulle bli ungefär lika som mitt tretrådiga gröna corriedale/alpackagarn. Jag har provat navajotvinning (eller kedjetvinning) tidigare (se här och här) och det är trevligt, särskilt om man har ett garn som är flerfärgat. Det är också lättare att ta slut på allt garn samtidigt utan att behöva krångla eftersom man utgår från bara en tråd åt gången då. Lyckades ändå ganska bra utan att bli tokig den här gången – här är vad som blev över av det entrådiga:

Nu återstår bara tvätt av det färdiga garnet. Ofta blommar det ut litegrann då också. Jag hoppas på det. Nu känner jag mig ganska så nöjd och hoppas kunna sticka något av det snart, kanske till Petter.

Det är ca 375 meter och 178 gram.