Maskinstickat!

Jag har maskinstickat en tröja! Det var egentligen inte så svårt, om det inte hade varit så att jag inte höll tungan rätt i mun när jag räknade varv… Jag tror att jag har stickat de flesta av de 5 delarna två gånger….

Mönstret jag har följt är lintunikan i Nina Sagulins bok Sticka, stl xl. Garnet är Lima, ett tunt bomulls- och lingarn jag köpt på rea på Yll o tyll för rätt så länge sedan. och jag hade glesaste inställningen på stickmaskinen (10).

Nu återstår tvätt och lite brutalblockning för att få till måtten ordentligt. Kanske kan det vara så att tröjan passar lilla mamman bättre än mig, även om ärmarna är ganska så långa. Vi får se.

Annons

Bajenblomma?

I jakten på den perfekta vanten har jag fått förmånen att provsticka ett av Tålamodspåsens vantmönster. (http://talamodspasen.blogspot.com)

Jag stickar med Rauma finullgarn som ihop blev väldigt hammarbyigt. Det som är lite intressant (tycker jag) är att det är 64 maskor runtom och det skulle ha blivit så mycket för stort med morjärvsgarnet som jag stickade de anatoliska vantarna med.

Ni får inte se insidan ännu för jag glömde en fin detalj… Hittills passar vanten bra – jag har ännu inte gjort tummen. Men jag har gjort en extra ökning i tumkilen. Nu ska jag börja på vante nr 2 och hoppas att jag stickar insidan enligt mönstret.

Äntligen anatoliska vantar

Mina anatoliska vantar har varit klara ganska så länge nu men jag har inte fått hjälp att fota actionbilder förrän häromdagen.

Jag är ganska så nöjd. Mest nöjd är jag att jag insåg att garnet (Morjärvs tvåtrådiga) skulle ge alldeles för stora vantar om jag stickade det mönster jag tänkt först (mer om det mönstret en annan dag). Det här mönstret som hade 60 maskor runtom passade perfekt till min hand med morjärvsgarnet och stickor 3. Bra att veta (för mig i alla fall).

Eftersom vantarna inte har tumkil så drar det sig lite inne i handflatan. Inte helt perfekt. Men om man använder vantarna när man cyklar eller håller i ett paraply (illustrerat på bilden nedan) så  kommer det att gå bra och inte kännas konstigt.

Muddarna är något långa i min smak men det kommer nog att kännas helt ok när man använder dem på vintern och inte när det är runt 20 grader varmt och 100 procents luftfuktighet.

Så några klassiska bilder på ovansidan och insidan och lite specifikationer…

Garn: Morjärvs tvåtrådiga ullgarn, svart och grönt, totalt 65 gram
Stickor: 3 mm bok
Mönster: Anatolian mittens från boken Folk Mittens av Marcia Lewandowski (Ravelry-länk till mönstret). Hela diagrammet finns också som errata om man vill sticka och inte har boken… (länk till errata)
Omdöme: Rolig vante att sticka. Passar min hand bra i storlek, även om en tumkil inte hade varit helt fel.
Kommentar: Symmetrinördar observerar att jag spegelvänt muddmönstret. Mammor observerar att den ena vanten nog är lite mindre än den andra, men det är inget som märks när man har dem på och dessutom har jag inte tvättat och dragit i vantarna.

Ha ha!

Ibland när jag stickar en sak efter mönster och kommer på nåt mycket bättre sätt att sticka den saken på så känns det fånigt bra.

Ha ha, jag har överlistat mönstret! Där lurade jag er allt! Trodde ni verkligen att jag skulle sitta och sticka en massa aviga maskor när man kan sticka räta?

Nu känns det lite så. Jag bestämde mig för att sticka den gröna babytröjan runt. Mönstret är avig slätstickning typ. Som på det färdiga fram- och bakstycket. Men jag stickade det ut och in, som ärmen. Åtminstone upp till ärmhålet.

Perfa!

Grönanstickning

En stickning på Gröna Lund ska naturligtvis helst vara grön. Och skön. Man hinner långt på en babytröja när barnen åker hemska saker. (men jag var tvungen att prova twister också)

Det här ska bli en babytröja i Tilda (bomull/akryl) från Svarta fåret. Mönstret är också därifrån. Vi får se hur långt jag hunnit innan det är dax att åka hem.

Wålstedtsgarn

Inköp på bild. Vålberggarn i färgen avocado. Tvåändsstickningsgarn i hallonrött, grått och blått som drar åt petrol. En gottepåse med ull som barnen plockade ihop, att användas som pyssel eller eventuellt småspinning.

Och ja, det går att göra dagsutflykt dit. Lite beroende på var man bor, såklart!

Motströms och medflyt

Några av mina semesterdagar tillbringades i södra Dalarna. Där kan man simma motströms i Fänforsen. Det känns ungefär som att springa på ett löpband, man kommer ingen vart. Den känslan känns igen från andra ställen än gymmet men forsen var roligare. Sen kunde man flyta vidare in mot trygga klippan. Är man ung och tuff kan man få så mycket medflyt att man forsar fram, men vi något äldre höll oss vid sidan med ett fast grepp om de något yngre …

I södra Dalarna, i närheten av Fänforsen, finns också Wålstedts textilverkstad. Under alla de snart 20 år jag känt min man har han tills nyligen haft båda sina föräldrar i Dalarna och inte en gång har jag lyckats ta mig dit. Än har jag varit pank, än har det varit helgstängt, än har det varit lite långt att åka… Men nu var jag där och tittade, klappade och handlade. Lite tvåändsstickningsgarn – jag måste ju få prova ordentligt. Är det så fantastiskt som en del tycker eller är det alldeles för dyrt för vad man får för pengarna? (vad tycker du??)

 

Jag köpte också två härvor Vålbergsgarn i färgen avocado. Najs, tycker jag! (garnbilder, ja, de får komma när det är ljust, lite motströms ska man väl ha också?)

Under vistelsen hann jag också med att förundra en tvååring (-Nähäää!!?? blev reaktionen på att det jag gör ska bli en strumpa), lära en 7-åring att sticka runt runt på en slätstickad mössa, inspirera en treåring att vilja lära sig sticka när hon bara blir lite större (-Nääär får jag titta?) och sticka klart ett par korta strumpor till sagda treåring. Jag hade medflyt och hade ovetandes valt favoritfärgen.

 
Korta strumpor i Novita 7 bröder, stickor 3,5 mm, improviserat mönster med uddig kant.

Storasyster (den stickande 7-åringen) förärades med tidigare färdiggjorda strumpor och storebrors strumpor blev klara i bilen på väg till Dalarna.

 
Sockar i Fabel, stickor 2,5 mm.

Dessutom bad i skogssjö, kajakpaddling, prat och skratt. Kan det bli så mycket bättre?

Ny tappning

Hästtröjan i ny tappning. Samma modell men grå.

 

Har stickat efter storlek 12 år, runt upp till ärmhålen. Ärmarna har jag stickat uppifrån och ner med korta varv för att få till ärmkullen bra. Hur man gör det har Asplund förklarat jättebra på sin blogg, så det tänker jag inte ens försöka mig på (jag gör lika, men bara vänder, inga wraps här). Jag gillar i varje fall det sättet att sticka ärmar på. Framförallt blir det mindre att montera sedan och man kan anpassa ärmlängden perfekt under stickningen.

Garnet är Järbo Gästrikes tvåtrådiga näst mörkaste grå, ungefär 370 gram har gått åt. 3 mm stickor till allt utom kanter, där var det 2,5 mm.

 

Lite färgglatt vid muddarna – det cerisa är rester från den ursprungliga tröjan. Två trådar cerise och en svart tvinnade jag ihop. Efter att jag suttit och snurrat till snoddarna till ärmarna kom jag på att jag ju kunde använda en slända och först "spinna" ihop trådarna och sedan tvinna ihop till en snodd… Funkade jättebra och gick ungefär 1000 gånger smidigare.

Tröjan passar mottagaren bra och har kommit väl till användning trots att den blev klar precis innan vi åkte på semester. Det gäller att välja sina resmål väl! 😉

Autobahn

Långt blev det. Både att åka och det jag stickade…

 

Den här långa remsan ska bli Kinetic Cowl från vinternumret 2010 av Interweave Knits (bilder hittar du här: http://www.interweaveknits.com/galleries/bonus/winter-2010/kinetic-cowl.asp).

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att sticka en så lång remsa med så få maskor (jag har 10 maskor istället för 8) men det har gått förvånansvärt bra. Kanske kräver sådan stickning ett utomordentligt garn. Och det har jag – Mammas Manos del Uruguay Silk Blend!

 

Fantastiskt garn! Nu har jag snart stickat upp en härva, så nu är det dags att mäta hur långt det är och ev. försöka montera ihop det hela. Jag tror ändå att jag ska göra den lite vidare, åtminstone i nederkanten, så kan den kanske smalna av i uppekanten?

PS Tack också för snälla kommentarerna på pippitröjan, de värmde, särskilt som jag själv kände mig lite osäker på hur bra jag tyckte att det blev…

Semesterstickning och garnletning

Många mil i bil ger gott om sticktid. Det första färdiga var mosters bladkofta i lin. Nu tog jag ju ingen bild på den, men den ser ut som min (här kan du se hur den ser ut). Fast mosters fick knappar direkt…

I Amsterdam hittade jag den här affären – de Afstap – med mycket kul i. Jag hade svårt att välja för jag hade ingen strategi. Så det blev reagarner, till vantar (Rowan lambswool) och till en sjal (Regia lace – aldrig sett förut). De hade fantastiskt alpacka lace-garn och faktiskt också Mora redgarn!

 

I Belgien hade vi lite oflyt när affären i den lilla staden Wenduine hade onsdagsstängt… Nåja, de hade ett utsiktstorn i alla fall som var öppet. Tyvärr kunde vi inte utnyttja de fina stränderna för temperaturen var mer stickvänlig än badvänlig, om man säger så.

 

Vad jag stickade på under tiden ska jag försöka ta kort på när det inte har hunnit skymma…