Indigo denna gång! Med goda vänner i ena vännens sommarstugeträdgård.
Mina härvor var gulaktigt naturfärgat entrådigt garn av oklar härkomst som fick ligga ordentligt i blöt och sen ner i första omgången av färgningen.
Den andra härvan (naturvitt 2-trådigt 16/2-garn) snabb-blötte jag och slängde ner när de första härvorna kommit upp. Den blev lite melerad och ljusare. Men helt ok, tycker jag.
Igår kväll kollade jag upp mönstret till den gråa tröjans polokrage – jag trodde nämligen att jag närmade mig den rekommenderade längden.
I mönstret står klart och tydligt att man ska sticka kragen i resår 4 räta och 4 aviga. INTE 2 räta och 2 aviga som jag gjort…
Det förklarar varför man skulle plocka upp ett antal maskor som var jämnt delbart med 8. Och varför jag tyckte att det blev lite tajt krage.
Pån igen bara…
När man kan färga med dem?
Nu har jag hört att man faktiskt kan ösa av vattnet och äta bönorna men jag har också läst att om man vill ha mörkare färg kan man låta bönorna vara kvar. Sen kanske man inte måste ha hela paketet bönor (900 gram). Och sen så kanske jag skulle ha låtit garnet beta i minst 12 timmar som det stod (jag hade knappt 11 timmar, jag kunde inte hålla mig). Men trots detta blev det ändå helt annorlunda än bara vitt.
Bilden visar det något mer blålila än det faktiskt är. Det är mera grått. Med lila inslag. Det ser faktiskt riktigt trevligt ut.
Till skillnad från hur det såg ut när garnet legat bland bönorna i fem dygn. Lite urkigt. Nästa gång testar jag med att ta bort bönorna och äta dem trots allt.
-Va bra, då blir ju tröjan färdig lagom till sommarlovet! Då brukar man ju vilja ha ylletröjor varje dag!
Den som lever får se, men jag har i varje fall plockat upp erforderligt antal maskor och börjat sticka polokragen på dotterns gråa tröja.
Svart är ju bästa färgen. Handfärgat garn är ofta fint och trevligt. Förra sommaren fick jag se färghäxans fina garn färgat med svarta bönor. Nu testar jag! Jag börjar lite soft med att lägga en påse svarta bönor i blöt.
Samtidigt kallbetar jag garn (1 hg 2-trådigt ullgarn från naturgarn) i 20 gram alun och rumstempererat vatten så det täcker. Perfekt. Nu kan jag sticka lite, så ska det vara dags att kombinera garn och bönor i morgon kväll, om jag förstått saken rätt.
I måndags på stickkafét (måndagar jämna veckor, Café Linné, 1 tr upp, från kl. 17 och framåt) (ja, i Uppsala) började jag på en ny strumpa i rester från hästtröjan. Vitt, grönt och rosa Sisu.
Jag randar genom att köra färgerna i spiral – jag håller alltså på med tre varv samtidigt. Om man kollar noga längst ner kan man se både var det rosa och det vita varvet har sin början och att ränderna faktiskt går lite på snedden.
Jag var tvungen att börja i och med att jag under en konferens stickade färdigt de här strumporna i Mellanraggi, färgen är svart batik. Strumporna har figurerat här på bloggen tidigare, är stickade med stickor 3 mm och passar en snart 10-åring med 37 i skor. För det är ju så, att man måste ha åtminstone en strumpstickning och en sjalstickning på gång.
Trevligt garn men ganska trist att bara sticka slätt rakt upp och ner (även om det var bra på konferensen), det blev genast roligare att randa!
Sjal nr 2 var till bästa fritidspedagogen. Den skulle helt klart vara röd. Stilen spelade ingen roll (enligt P), bara den var röd. Och snygg. Efter lite fundering drog jag till med en Ingrid och entrådigt ullgarn från Ullcentrum på Öland (inköpt på Syfestivalen för flera år sen).
Här är ingridsjalen modellerad av min bästa Ingrid.
Jag tycker fortfarande att den är kul och lättstickad. Stickade nyligen en Swallowtail (ännu inte blockad – där fanns ingen deadline) som har liknande romb/diamantmönster men där jag hade mycket svårare att komma ihåg vilket varv jag var på.
Lite mer än 100 gram gick åt och då stickade jag enligt mitt eget mönster och stickor 3,5 mm med 29 romber innan jag gjorde spetskanten. Vill man vara helt säker på att 100 g garn à 600 meter ska räcka ska man nog börja med kanten när man har 27 romber i vardera sidan.
När jag hade avslutat de två frökensjalarna fick jag lite halvångest och undrade vad jag nu skulle hitta på för sjal att sticka på. Min alltid lika kloka make sa att det nog fanns både en och två sjalar att sticka på i någon låda. Jäkla typiskt att han alltid ska ha rätt! Det var i alla fall ganska så trevliga återseenden, så snart dyker de nog upp här på bloggen också!
PS Tack för alla snälla kommentarer både om sjalen och frisyren! 🙂
Japp, så var sjalarna klara, utspända och levererade till bästa fröknarna. Nr 1 var Laminaria till fröken som gillar turkos. Petter såg garnet och sa: Den där färgen är min frökens favoritfärg!
Alltså blev det en sjal till favoritfröken. Garnet är handfärgat redgarn (blågrönmelerat) från Sannsticks.se och jag har använt stickor nr 3 mm och stickat helt enligt beskrivningen. 90 gram av garnet gick åt. Den här gången gjorde jag till och med den bängliga starten med lägg upp 3 maskor och sticka femtielva varv, plocka upp maskor längs kanten osv…
Vad tycker jag då? Först det positiva – bra skrivet mönster, inga konstigheter med det. Jag älskar droppformerna längst ner.
Sen det negativa – kanske inte så negativt men det är inte min stil. Det är lite för blommigt alltihopa. Tur då att man kan ge bort den!
Jag gillar strukturen på mönstret längst upp men det tog en evighet att sticka. Någon som har lust kan få sticka en halsduk i sånt mönster åt mig!
Till sist: en idolbild att skriva ut och sätta upp på anslagstavlan (*ironi*) bara för att fira slutet på den långhåriga eran. Äntligen är jag mig själv igen! (om än något stressad och uppstyltad på den här bilden – en halvtimme senare skulle vi vara på plats i skolan och sjalen inslagen och kaffet i termosen… Inget slår en deadline för att bli klar med en sjal!)
Redovisning av sjal nr 2 kommer i morgon.
Laminaria är nu färdigstickad och ligger i en liten hög bredvid en annan färdigstickad sjal. Som också ligger i en liten hög. Den här gången ska det inte bli alltför långvarigt i alla fall, för de två sjalarna ska presentas bort på fredag.
Under tiden jag försöker samla ihop tillräckligt med ork att kravla runt på golvet en lång stund stickar jag på en kofta i Yll o tylls grovlin. Om du tycker att du känner igen den så stämmer det… Moster såg min kofta och ville också ja en.
Det går ganska fort med st 5 (bara man sätter igång).
Stick å brinn! 