Jag gick in på Yll o tyll och kom ut med en kasse grått. Jag vet inte om det var den gråa massan som gjorde det eller om det hade hänt ändå. Jag blev attackerad av det mest turkosa garn jag någonsin sett och det fick följa med hem. Det är så stark färg att mina första försök till strumpor inte dög. Det såg helt enkelt sjukt ut. Monsterstrumporna anfaller (om man nu kan tänka sig monster i skrikturkost), liksom.
Det enda rätta var att hitta ett så gulligt mönster som möjligt för att kompensera denna chock-färg. Lösningen blev sockersöta vintage-mönster-sockan "Child's first sock in Shell Pattern" från Nancy Bush bok Knitting vintage socks. Det här über-söta mönstret som jag nästan ryst åt (tänk vitt, gärna lite luddigt garn, eller varför inte diskret laxrosa??) gör sig faktiskt helt perfekt i det turkosa garnet.
Blixtrig bild på strumpa i chockturkost.
För att också bevisa att det var garnet som attackerade mig och inte tvärt om så kan jag nämna att ytterligare ett nystan tvingade sig på mig när jag var in och bara skulle handla stickor, trots att ett nystan borde räcka gott och väl till ett par strumpor till den unga dam jag har i åtanke.
Oblixtrig bild på samma strumpa. Det enda som hände av mina ansträngningar till bättre bilder i sk dagsljus var att stickningen blev blöt när den tinat upp.
Garnet är för övrigt Drops Fabel i färgen skrikturkost (nr 105). Vad det gråa ska bli återkommer jag till.
Stick å brinn! 