Vantäventyret fortsätter…

Tack för alla era snälla kommentarer om Juliavantarna! De värmer. Särskilt nu när fortsättningen följer. Kanske var det nybörjartur? Eller bara ett bra mönster i kombination med bra garn och rätt stickor.

Nästa satsning var en Selbuvante i dame-størrelse. Jag tyckte att jag hade koll på masktätheten men kontrollräkning av mer erfarna vantstickare slog fast att det var åtminstone 2 maskor för tätt. Och det spelar tydligen väldigt stor roll på vantar (se bilden nedan). Här med stickor 2 och helt enligt mönstret.

Selbuvotter3 

Peppad av stickkompisarna så la jag upp nya maskor i omvända färger och stickor 2,5 för att sticka samma modell men med ett av de andra alternativa mönstren som fanns, för att se om det inte blev bättre så.

Selbuvotter2

Och jo, masktätheten blev bättre och vanten går fint runt handen. Men ojoj så kort tumkil! Kanske är jag lång just där eller så har de en annan varvtäthet (står inte angiven i mönstret).

Selbuvotter1

Med stickkompisarnas ord i minnet ville jag inte göra mer på denna och ser den som ytterligare en provlapp i vantlärprocessen. Jag vet att det skulle gå att sticka kilen längre men då blir det väl kanske fel i resten av mönstret, på framsidan alltså? Dessutom känns vanten lite smal ändå på insidan, med just den här modellen.

Selbuvotter4 

Garnet är Kampes tvåtrådiga. Mönstret är häftet Selbustrikk från Helylle. Jag går vidare mot nya vantar…