Efter att ha kursat fortsatte jag faktiskt med den lilla Fair Isle-koftan hemma. För att se om jag verkligen kom ihåg hur man skulle virka och klippa utan att vara rädd. Jag lyckades, till min stora glädje. När jag kommit till att sticka ärmarna tänkte jag att jag skulle prova ett experiment. Den ena ärmen stickade jag som jag brukade göra innan kursen. Den andra stickade jag med Helénes teknik med en färg i vardera handen. Och det blev skillnad! Jag fick en mycket jämnare stickning med min nya teknik och mönsterfärgen framträder bättre. Kolla – kan ni se vilken som är vilken? (bilderna blir lite större om man klickar på dem)
Kaninen Långöra fick denna kofta.
Jag är också fascinerad över hur samma färger ter sig helt olika beroende på i vilken ordning de kommer. I den nedre OXO-bården har jag varierat från mörkgrönt till grönt till blått och ut igen. I den övre större bården har jag tagit blått-grönt-mörkgrönt och så ut igen. Jag gillar helt klart den nedre kombinationen bättre. Det är inte lätt med färger!
Det mörkgrå garnet är Tove, de gröna nyanserna Yll o tylls Shetlandsgarn och det blåa en rest från mammas fina Starmore-tröja (Lindisfarne, Ravelry-länk), den som är på framsidan av Celtic Collection.
Stick å brinn! 
Oh himmel så fint! Vilket pillergöra …
GillaGilla
Så fin han är i sin kofta! Det är läckert med mönster och visst är det häftigt hur färgerna förändras beroende på hur man sätter dem, nästan magiskt…
GillaGilla