Kanske inte på löpande band men i alla fall i en lång lång rad. Så sker muddstickning hemma hos mig just nu.
Att sticka så här har jag lärt från den alltomkunnande H på En till stickblogg. Ungarna ser lite frågande ut och undrar om det blir ett skärp.
När jag stickat klart kommer jag att pilla upp de färgglada trådarna så att maskorna blir "fria" (men på stickor) och så syr jag ihop mudden. Själva mudden både börjar och slutar jag på ett avigt varv. Sen stickar jag ett varv med färgglatt garn. Och börjar på nästa mudd. På det sättet behöver jag inte komma ihåg hur många maskor jag la upp när jag ska sticka den andra mudden som helst ska vara likadan som den första (möjligen spegelvänd, som i det här fallet).
Mycket fiffigt. Och när jag ändå var i farten så gjorde jag ett par muddar till.
Det är runt 30 maskor i uppläggningen och jag stickar med stickor 2 mm och Regia silk och rocaille-pärlor från Gutermann.
Stick å brinn! 
Smart! Man skulle sticka strumpor på det viset också. Det hade ju funkat om man stickade med en ”istickad häl”.
GillaGilla
Ser väldigt smart ut… Är det bökigt att plocka upp maskorna när man ska sy ihop dem sen?
GillaGilla
Gud så smart! Det är ju uppläggningen som är pilligast, nu är det bara att köra på. Nästa gång jag ska sticka muddar hoppas jag att jag kommer ihåg det knepet.
GillaGilla
Visst är det smart! Men äran ska En till ha!
Till Pärlmudden: nej, jag tycker inte det är bökigt, man tar bort en maska i taget. Det är inte pilligare än att repa upp ngt… Jag tycker också att det är lättare än att plocka upp maskor från en ”osynlig uppläggning”
GillaGilla