Kärlek och solsken

Sunshine
Från tre håll har jag fått den här "utmärkelsen" – Eva i Stäket, Strumpstickorna och Lilla My hos Me, myself and three monkeys.

Med utmärkelsen kommer också skyldigheter, så här står det i lagen:

The Sunshine Blog is awarded to bloggers whose positivity and creativity inspire others in the blog world. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post.
2. Pass the award to 12 bloggers.
3. Link the nominees within your post.
4. Let them know they received this award by commenting on their blog.
5. Share the love and link to the person from whom you received this award.

Men, jag vill ju göra lite som jag själv vill… Så jag kommer att lista några bloggar som jag regelbundet läser och som absolut tycker passar in under motiveringen för utmärkelsen. Kanske har de redan fått utmärkelsen… Vill de här bloggarna ha utmärkelsen så är de mer än välkomna att hämta den. Annars räcker det gott att ni vet att ni inspirerar mig och gör den gråaste dag lite soligare när jag surfar in…

De nominerade är:

På löpande band?

Muddar Kanske inte på löpande band men i alla fall i en lång lång rad. Så sker muddstickning hemma hos mig just nu.

Att sticka så här har jag lärt från den alltomkunnande H på En till stickblogg. Ungarna ser lite frågande ut och undrar om det blir ett skärp. 

När jag stickat klart kommer jag att pilla upp de färgglada trådarna så att maskorna blir "fria" (men på stickor) och så syr jag ihop mudden. Själva mudden både börjar och slutar jag på ett avigt varv. Sen stickar jag ett varv med färgglatt garn. Och börjar på nästa mudd. På det sättet behöver jag inte komma ihåg hur många maskor jag la upp när jag ska sticka den andra mudden som helst ska vara likadan som den första (möjligen spegelvänd, som i det här fallet).

Mycket fiffigt. Och när jag ändå var i farten så gjorde jag ett par muddar till.

Det är runt 30 maskor i uppläggningen och jag stickar med stickor 2 mm och Regia silk och rocaille-pärlor från Gutermann. 

Jag är inte död…

jag är bara lite borta…

Horror show
(foto härifrån, men skulle kunna varit självporträtt från spegeln)

Jag återkommer inom kort med mer stick-relaterat, bland annat den spännande uppföljningen av favvotröjan (blir tröjan för liten denna gång? spänningen är olidlig!), citronen (hur många extrarapporter orkar jag göra? och blev det inte lite fult med de där pärlorna som jag tjoffade dit?), ett par muddar (syns det att det är en fläta?) och tröjan med för liten halsringning som nu är korrigerad och har en förhoppningsvis bra halsringning (vem passar den till egentligen?) och varför blir mina färdigstickade sjalar aldrig fästa i vardera änden och utspända???!

DNF

Favvo2 
nej, jag gick inte i mål med min Ravelympics-stickning. Men jag kom en bra bit på vägen, hela bakstycket och ungefär 15 cm på framstycket. Och mycket OS-tittning har det iaf blivit!

Jag deltog i Team Sweden av taktiska skäl. Dels för att min finska suger. Dels för att jag tyvärr bedömde chansen till framgång större för Team Sweden än för Team Finland. (och kanske framförallt för att det var en massa andra trevliga stickare i Team Sweden…) Tyvärr så hjälpte inte det men jag har åtminstone kämpat väl och det sägs ju vara det som är huvudsaken. 

Glatt är det iof att sonen har börjat virka sig en os-mössa, enligt Tålamodspåsens mönster. När sonen vill virka helt själv gör det inte så mycket att jag tycker att mössan är grymt ful. Virkningen har redan smittat av sig och dottern har börjat virka en rosa fisk.