Passar på att presentera de senaste vantarna från Stick å brinn!
Petter undrade om de färdiga spidermanvantarna skulle ha två fingrar och tumme. Men då skulle man ju vara tvungen att ha hål vid mudden också så att man inte trasslar in sig i nätet.
Istället blev det Mitered mittens från Elizabeth Zimmermans Knitter's almanack. Jag har använt mig av stickor 3,5 mm, 7 bröder-garn och 48 maskor runtom.
Ja, jag hade ju iallafall HOPPATS på att några fler skulle ha skrivit att det visst skulle gå bra att klippa i sytrådstunt garn och att det inte alls skulle synas att jag hade sytt ihop där och att jag inte alls skulle märka någon skillnad… Tack för att ni pushar mig! Skämt åsido så lär jag väl lägga upp alla maskor igen och göra rätt…
Annars känns det som att det går troll i stickningen och att inte mycket blir rätt just nu. Resultatet från måndagens stickkafé var en halvt upprepad mössa som skulle min dotter skulle ha under hjälmen – inte utanpå. Sjalen har jag ännu inte tittat på. I varje fall är strumporna inte för stora. Och nu har jag börjat på ett par vantar istället. Mer om misslyckanden och tappade tröstar (och förhoppningsvis en och annan hittad tröst också) en annan dag.
Här kommer hemska blixtriga bilder på långstrumpor till min kusin utprovade av dottern. De är lite stora till dottern i fötterna och det är meningen. Garnet är hjärte sock stretch som jag köpte i somras. Jag stickade med 2,5 mm-stickor. Jag vet ärligt talat inte om stretchet ger någon effekt… Kändes som vanligt. Möjligen att de inte töjer sig lika lätt som vanliga sockor. Och det skulle ju vara bra om de satt uppe och inte korvar sig, för knästrumpor skulle det vara. 100 gram gick åt.
Jag har börjat om på min Magickal Earth Shawl. Jag stickar runt. Det går ganska bra. När jag hade stickat 9 varv (låååååånga varv) började jag undra om jag inte skulle sluta behöva snurra stickningen runt stickan hela tiden snart. Så jag kollade en gång extra om det var så att jag hade råkat vrida maskorna innan jag började sticka runt. Fan. Jag kollade tre gånger till. Fan fan fan. Jag har alltså vridit ett varv innan jag satte ihop och började sticka runt. (infoga valfri svordomsramsa här)
Sjalen blir ju som en fyrkant. Det jag funderar på är att sticka fram och tillbaka några varv, klippa upp (som en steek) i ett hörn de nio varv som har blivit snodda och sy ihop dem åt rätt håll och sen sticka runt (fyrkantigt) utan snodd. Någon som har ett annat/bättre förslag? (Att bränna skiten har jag redan funderat på, så det räknas inte som förslag)
Hur kommer det sig att det alltid är så att just den typ av sockor som behövs på barnens fötter är just den typ av sockor som inte finns? Förra vintern och våren ville ungarna ha tunna sockor. I lådorna finns tunna sockor som fortfarande passar. Nu vill den ena istället ha tjocka sockor. Det finns inte. Eller fanns inte. Nu finns ett par, fast de sitter på hans fötter.
Garnet är Crazy från Idéna som marinerat länge i min stash. Köpte det för 15 kr nystanet på Garnspecialisten (prislappen satt kvar, annars skulle jag inte ha en aning, såklart!) och 1,5 nystan gick åt till de här sockorna med korta skaft (för att det skulle gå fortare att sticka klart) i storlek typ 34. Jag har gjort min vanliga häl och lättaste tån. 44 maskor på trästickor 3 mm, och så var det 46 varv från hälen innan jag tog ihop för tån. Nästa par ska bli några varv längre. Bara så jag vet.
Stick å brinn! 