Vitt och mjukt, så långt enligt instruktionen i Svea spinnargilles spinncirkels första uppgift – spinn ett mjukt och välbalanserat entrådigt garn.
Själva mjukheten måste jag nog tillskriva själva ullen ganska mycket av förtjänsten. Det är falklandsull från Spinspiration.
Det här har varit en bra övning att lära sig spinnrocken på. Och en bra övning i tålamod. Resultatet är väl lite sådär. Härvan hänger ok rakt men garnet krullar sig lite här och där. Har inte tvättat ännu iofs. Och jag vet inte riktigt vad man gör av mellantjockt-tunt jättemjukt vitt garn.
Själva garnet är ganska ojämnt, ibland ganska så tunt och ibland är det stora blaffor som inte har någon spinn på sig.
Jag har väl kommit fram till några saker i varje fall:
1. Min spinnrock gillar inte när det blir för tjocka garner för då fastnar det i det där lilla hålet som själva garnet ska igenom eller i krokarna
2. Om man smörjer delarna på spinnrocken så går det bättre
3. Falklandsull är jättemjukt och har långa fibrer.
Kul övning, sammanfattningsvis. Jag kan tänka mig att spinna mer sånt här garn någon gång. Då kommer jag inte ha som ambition att göra det så tjockt utan satsa på lite tunnare från början. Och så ska jag ha nåt som jag vet att det ska vara till. Sånt här garn köper jag sällan heller, om jag inte har ett specifikt projekt som det ska användas till.
Nu har det redan kommit en övning till i spinncirkeln… Då vill jag ha mera färg!